13Ni är det salt som bevarar världen från undergång. Men salt som förlorat sin kraft är till ingen nytta. Ni gör heller ingen nytta om ni förlorar er kraft. Man kommer inte att bry sig om er eftersom ni inte lyckas fullgöra er uppgift i världen.

 14Ni är det ljus som lyser upp världen. Ni liknar en stad uppe på ett berg. En stad uppe på ett berg ses av alla.

 15-16När man tänder en lampa så täcker man ju inte över den, utan tvärtom ställer man den så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och prisar er Far i himlen.

Detta gillar jag1 Tänk att vi kan bevara världen från undergång genom att bara vara de människor som Gud har skapat oss att vara. Vi lyser upp världen genom den nåd och kärlek som Gud lagt ner i oss. Och i takt med att ondskan i världen skruvas upp så blir det onda ondare och det goda godare. Det mörka blir mörkare och det ljus som lyser för godhet och nåd strålar allt klarare för varje människa. Kontrasterna blir så stora att det är tydligt vad som är vad.

När människorna ser allt gott vi gör och alla under och tecken som följer dem som tror och ber, så kommer de att prisa Gud för det. Det blir tydligt att det inte är människorna som kan ta åt sig äran på något sätt, endast Gud kan göra det som sker möjligt.

Jag tycker om tanken på att inte människor ska stå i centrum för den tid som kommer. Människor är felbara, men Gud är allsmäktig, pålitlig och allt igenom god. Därför görs inga misstag när Gud är helt uppenbarad så att alla ser Honom. Den tiden kommer att bli fantastisk!

Ett ord utan like är engelskans Awesome! Det är hur jag vill beskriva mina känslor runt omkring den tiden. Må jag få uppleva den!

Allt gott i överflödande mått,

Anna*

1-2En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på berget tillsammans med lärjungarna och satte sig ner och undervisade dem. Han sa:

 3Lyckliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.

 4Lyckliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.

 5Lyckliga är de milda och anspråkslösa. Hela världen tillhör dem.

 6Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.

 7Lyckliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.

 8Lyckliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.

 9Lyckliga är de som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.

 10Lyckliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.

 11Ja, ni är lyckliga när ni blir hånade och förföljda och man ljuger om er, därför att ni är mina efterföljare.

 12Gläd er då av hela hjärtat! Er lön ska bli stor i himlen. Och kom ihåg att de gamla profeterna också blev förföljda.

Här kommer en hel radda med motsatser till hur vi ser på saker i vanliga fall. Det är intressant att se hur Guds rike allt som oftast är precis motsatt mot det vi trott.

I vårt samhälle ligger de blyga och ödmjuka illa till. De som inte tar för sig kommer sällan vidare och får uppleva stora ting i livet. Men i Guds rike är det dessa människor som kommer längst. Jag tror inte för ett ögonblick att det handlar om att vi ska vara mesiga, för Jesus var definitivt inte en mesig typ som gick omkring med händerna knäppta och skred fram över marken.

Han var i allra högsta grad levande och uttryckte varje känsla som vi är skapade att ha. Därför ska vi också utnyttja hela registret av känslor och använda oss av alla de gåvor Gud ger oss under vår tid på jorden.

De som sörjer ska bli tröstade, de som hungrar ska bli mättade, de som är milda och anspråkslösa äger världen. Detta är häftigt. Det kan krävas både en och två tankekullerbyttor för att få allt att hamna på rätt plats när vi ska bearbeta dessa tankar.

Att glädja sig över att bli förföljd är också en sådan grej. Hur många är det som glädjer sig över att grannarna spelar för hög musik? Hur många gläder sig när andra snackar skit om dem? Ändå är det något visst med att vara förföljd för evangeliets skull. När vi inte har gjort eller sagt något elakt till någon och vi ändå blir illa behandlade så träder Gud in och beskyddar och befriar oss.

Nu tycker jag inte att kristna ska ge sig på någon folkgrupp eller någon företeelse. Det handlar inte om att förfölja andra. Vi kan erbjuda hjälp när det önskas, men inte mer än så. Vi kan finnas till och älska människor men inte döma dem.

Jesus har till och med sagt det i sitt ord att vi inte ska döma. Den som är utan skuld kan möjligtvis kasta den första stenen. Men det finns ingen. Den som har gått längst tillsammans med Gud och som vet mest är den som också syndar mest.

Det handlar om hur mycket vi vet och hur stor tro vi har. Det handlar om hur mycket vi upphöjer oss själva och hur stor insikt vi har att vi alla bara är syndare frälsta av nåd.

Nu menar jag inte att vi ska kräla i stoftet, bara att vi ska inse vilken enorm nåd det är att du och jag kan få komma precis så som vi är till Gud och se och förstå Hans enorma kärlek som vi fått som gåva. Jag behöver inte prestera något för Han ger nåd till mig ändå. Det var när jag var som mest ömkansvärd och i sämst skick som Han dog för min skull.

På många håll har detta blivit förvridet så att människor får lov att bli upprättade och helade innan de får ta del av gemenskapen. Jag har aldrig förstått det tänket. Det är just genom att vi får gå tillsammans med dem vi vill bli lik som vi börjar att förändras och bli mer lik dem. Det finns en anledning till att lärare över hela vår jord säger att vi blir lik dem vi umgås med.

Till alla som gått med Gud ett tag finns det säkert någon vi kan vägleda fram till Guds kärleksfulla nåd. Till dem som precis börjat sin vandring med Gud - följ den du vill bli lik. Till dem som inte vill gå med Gud - det finns inget krav. Erbjudandet ligger på ett guldfat och är tillgängligt för dig när som helst om du vill det. Du kommer aldrig att tvingas och det är suveränt!

Allt gott till dig idag,

Anna*

23Jesus vandrade nu omkring i hela Galileen och undervisade i de judiska synagogorna, och vart han än kom predikade han de goda nyheterna om himmelriket och botade alla slags sjukdomar.

 24Ryktet om hans under spreds långt utanför Galileens gränser och snart kom sjuka människor ända från Syrien för att bli botade. Och oavsett vilken sjukdom de led eller plågades av, om de var besatta av onda andar, mentalt sjuka eller handikappade, så botade han dem.

 25Stora folkmassor följde honom vart han än gick - människor från Galileen, Tiostadsområdet, Jerusalem och hela Judeen och till och med från andra sidan Jordan.

Detta är en ren och sann bild av hur jag tror att Jesus var. Som Guds son, tog han emot alla människor och hjälpte alla som ville ha hans hjälp. Han mötte behov helt enkelt och det var tydligt också att han var Guds son.

Tänk att få vara där och se alla under och mirakler som skedde! Jag förstår att folkmassor följde honom vart han än gick - vem skulle inte göra det? Vi kan också se hur detta sker idag över hela jorden där människor blir helade och befriade från allt möjligt. Dessa kampanjer och församlingar har rekord många medlemmar.

Det finns ett hopp och det finns hjälp att få!

Låt oss få se mer av detta i vår vardag. Allt gott,

Anna*

18En dag när han vandrade längs Galileiska sjön fick han se två bröder: Simon (som senare fick namnet Petrus) och Andreas. De var fiskare till yrket och höll på att lägga ut nät.

 19Jesus ropade till dem: Kom med mig så ska jag visa er hur man fiskar människor!

 20Och de lämnade omedelbart näten och följde honom.

 21Lite längre bort på stranden såg han två andra bröder, Jakob och Johannes, sitta i en båt med sin far Sebedaios. De höll på att laga nät. Han ropade också på dem, och

 22genast lade de ifrån sig sina nät, lämnade sin far och följde med Jesus.

Det här är otroligt och helt fantastiskt! Jag undrar verkligen hur det var under den tiden att få möta Jesus. Det måste ha varit något enastående. Dessa människor såg det och följde honom genast. De valde att lämna hela sin försörjning och all sin trygghet och gick genast ivaäg med Jesus.

De lämnade sina hem. Hur många av oss lämnar vår trygghet och går helt och fullt tillsammans med Jesus? Skulle vi ha gjort det på den tiden? Var det annorlunda då?

Jag har inga bra svar på dessa frågor och vi kan endast spekulera i hur vår egen reaktion skulle ha varit. Men det är beundransvärt och jag har ofta funderat på hur det kunde komma sig, hur Jesus var för att de skulle lämna allt och följa honom utan minsta tvekan.

Som sagt, jag har inga svar, bara funderingar.

Allt gott till dig idag,

Anna*

12-13När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad, lämnade han Judeen och återvände till Galileen. Men han slog sig inte ner i sin hemstad Nasaret, utan flyttade till Kafarnaum vid Galileiska sjön, nära det område där de båda stammarna Sebulon och Naftali levde.

 14Därmed uppfylldes det som profeten Jesaja hade sagt:

 15Sebulons land och Naftalis land, utmed sjön, och området bortom floden Jordan, och övre Galileen med dess många olika folkslag -

 16det folk som bodde där i mörkret fick se ett stort ljus. De satt i dödens land, men ett strålande ljus gick upp över dem.

 17Från och med nu började Jesus predika och han sa: Lämna synden, och vänd er till Gud för himmelriket är nära.

Johannes hade fullbordat sin uppgift och Jesus påbörjade sin tjänst. Det är en spännande tid och jag kan fundera på hur det egentligen var under den tiden eftersom det var ett avgörande skede i mänsklighetens historia.

Gud går mitt ibland människorna i egen hög gestalt. Han är som ett stort ljus för männsikor som gått omkring i mörker och upplevt elände under lång tid. Det står att folket bodde i mörkret. Då kom Jesus.

Han var som ett strålande ljus. Därför väckte han uppståndelse vart han än begav sig och budskapet var inte så där väldigt mysigt. Det handlade om att Gud ville ha gemenskap med alla och för att de skulle få den gemenskapen så behövde de omvända sig.

Det betydde att de behövde vända sig bort från allt som var fel och följa Gud istället för sina egna själviska agendor. Det svider i vårt innersta när något tas ifrån oss, men Jesus gjorde aldrig så. Han bjöd människor att komma och alla fick göra precis som de själva ville.

Ingen förebråelse, ingen fördömelse, ingen skuld la han på människor för att de inte kom och inte såg. Han, om någon, vet hur det är att vara människa. Vilken annan Gud har gått ibland oss och blivit frestad i allt men är utan synd? Han klev ner till oss till skillnad mot alla andra religioner där vi behöver bevisa oss värdiga genom att prestera eller vara heliga.

Tack Gud för att Du valde ett så mänskligt och förståeligt sätt att möta oss på!

Var välsignade!

Anna*

1Sedan blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande för att djävulen där skulle sätta honom på prov.

 2Under fyrtio dagar och fyrtio nätter åt han ingenting, och han blev till sist mycket hungrig.

 3Då kom djävulen till honom och frestade honom. Gör bröd av dessa stenar, sa han. Det kommer att bevisa att du är Guds Son.

 4Men Jesus sa till honom: Nej! Skriften säger att ingen kan leva av bara bröd. Bara den som tar emot Guds ord och följer det blir mätt.

 5Sedan tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren.

 6Hoppa ner, sa han, och bevisa att du är Guds Son! Skriften säger ju: Gud ska sända sina änglar för att skydda dig. De kommer att hindra dig från att krossas mot stenarna här nedanför.

 7Men Jesus svarade skarpt: Skriften säger också att man inte ska utmana Herren Gud med dåraktiga handlingar.

 8Sedan tog djävulen honom till toppen av ett mycket högt berg och visade honom världens alla länder med all deras prakt.

 9Jag ska ge dig alltsammans, sa han, om du bara böjer knä och tillber mig.

 10Försvinn, Satan, svarade Jesus honom. För Skriften säger: 'Du ska bara tillbe Herren, din Gud, och lyda honom.'

 11Då gick djävulen sin väg, och änglar kom till Jesus för att betjäna honom.

 På samma sätt som fulingen frestade Jesus så gör han än idag. Det är märkligt hur allmängiltigt det kan vara när vi läser i bibeln och hur lätt det är att dra paralleller vidare till våra egna liv och vår egen situation.

Det är pengar, makt och sex som är de stora frestelserna i dagens samhälle. En stor företagsledare är mäktig så länge som han eller hon kan hålla koll på dessa tre områden i sitt liv. Mängder av stora personligheter har fallit och blivit smutskastade på grund av din oförmåga att hantera någon av dem eller allihop.

Vi behöver inte prestera något för att få alla goda gåvor av Gud. Han ger det till oss fritt och för intet. Det innebär att vi inte behöver bevisa något för någon. Vi behöver aldrig försvara Gud eller vår tro. Människor kan nämligen inte få oss att förändra vår tro om vi inte vill det. De kan göra vad som helst, men kan ändå inte stjäla den övertygelse vi har i våra hjärtan.

Vi kan helt lugnt vila i Gud och veta att allt som är sant och värdigt att aktas kommer att bli uppenbarat en dag. Jag är innerligt tacksam att jag får vara ett Guds barn och vara med och göra vår tid på jorden till en trevligare plats att befinna sig på. Inte genom att prestera, utan endast genom att vara den jag är tillsammans med alla dem som jag möter.

Allt gott i rikt mått,

Anna*

13Också Jesus lämnade sitt hem i Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,

 14men Johannes ville inte döpa honom.Han sa: Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.

 15Men Jesus svarade: Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill. Då döpte Johannes honom.

 16I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva.

 17Och en röst från himlen sa:Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Jag gläder mig över honom.

Jesu egentliga tjänst började inte förrän han blev döpt av Johannes. Det var Guds vilja att Johannes skulle göra det. Trots att Johannes tyckte att det var konstigt, eftersom han inte ens upplevde sig vara värdig att knyta sandalerna på Jesus (vilket var en tjänares uppgift på den tiden), så gjorde han det. Där kom kraften och bekräftelsen att Jesus var Guds välbehag och då kunde han börja sin tjänst.

Hur många av oss är det som aldrig har fått den bekräftelse vi behöver att vi är okej? Att det vi gör i världen betyder något och att även om vi bara är människor så är vi bra och viktiga som individer ändå? Om föräldrar förstod hur viktigt det är att bekräfta sina barn på en grundläggande nivå, så skulle alla göra det. Det kostar inget och det är av avgörande betydelse för deras liv och tjänst på jorden.

Det kan vara denna bekräftelse som utgör skillnaden mellan de som lyckas och de som aldrig kommer loss och blir allt de skulle kunna bli. Vi kan hjälpa varandra att få det vi själva behöver genom att bekräfta de människor vi har runt omkring oss. Alla har något gott som vi kan ta fasta på och uppmuntra. Då blir världen en bättre plats att leva på.

Allt gott i rikt mått,

Anna*