1 När Jesus gick ner från berget följde en stor skara människor efter honom.

 2 Då närmade sig plötsligt en leprasjuk och föll på knä framför honom och bad: Herre, om du vill så kan du bota mig.

 3 Då rörde Jesus vid mannen. Det vill jag, sa han. Du är botad. Och i samma ögonblick blev mannen frisk.

 4 Sedan sa Jesus till honom: Tala inte med någon om detta, utan gå genast bort till prästen så han kan undersöka dig. Och ta med dig det offer som Moses lag föreskriver så att alla förstår att Gud har botat dig.

 Alltid när någon kommer till Jesus, förr liksom nu, så vill han hjälpa och bota oss. Han visar aldrig bort någon som sätter sin tro till Honom. Det är väldigt häftigt att tänka sig en så god och kärleksfull Gud som alltid vill vårt bästa och som alltid vänder sitt ansikte till oss när vi kommer och vill umgås med Honom.

Han har alltid tid med oss. Han tar sig tid med varje enskild individ för att alla är lika viktiga och för att Gud inte gör någon skillnad på människor. Varje litet barn är lika viktigt som varje vuxen. Den fattige är lika viktig som den rike. Om Gud skulle ge mer till någon så skulle det vara de människor som blivit mest sårade och sargade av denna världens ondska.

Han plågas av att se människor sjuka och plågade. Det måste vara det absolut svåraste för Honom, att ha svaret, lösningen på problemen, men att vara tvungen att låta oss välja själva. Gud har valt att göra oss självständiga och med en fri vilja. Detta för att äkta kärlek endast kan växa och mogna i frihet. Om vi inte kunde välja så skulle det inte bli en sann kärlek.

Men varje gång vi kommer till Honom så är Han redo och väntar på oss. Han ser oss ömt in i ögonen och säger Jag vill. Jag vill bota dig. Jag vill upprätta dig. Jag vill sätta dig fri från allt som plågar dig. Jag vill.

De ord Han uttalar på slutet är mäktiga om än knepiga. Gå inte och säg det till någon. Jesus visste att uppståndelsen skulle komma att hindra det verk Han skulle göra på den orten. Han ville hinna med lite mer innan Han skulle gå vidare till andra platser. Men människor som upplevt mirakler, under och tecken har väldigt svårt att vara tysta.

Det sker något stort inom oss när vi får vara med om ett under. De största under jag har varit med om har inte varit synliga utåt. De har varit nycklar som satt mig fri från tvång, band och bojor på insidan. När Gud kan göra det osynliga synligt och hela det dolda inom oss, så är det bland det största vi kan få vara med om.

Jag unnar varje människa att få uppleva sådana händelser! Det är enormt mäktigt och den tro vi har blir befäst och förstärkt så att vem som helst skulle kunna säga vad som helst utan att vi skulle ens blinka. Det går inte att argumentera med Guds ingripanden i våra liv. Åratal av psykoterapi skulle inte kunna åstadkomma det Han gör genom en enda beröring av mjuka händer eller en enda blick med kärlekens nådefulla ögon.

Rik välsignelse idag och alla dagar,

Anna*