Alla inlägg under augusti 2008

Av Anna* - 12 augusti 2008 12:20

 30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli förrådd, sa han, för att förbereda dem på vad som skulle hända. Och man ska döda honom, men tre dagar senare ska han återvända till livet.

 32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte heller fråga honom.


Det finns massor av saker som vi inte förstår. Ibland kan vi välja att vara tysta för att vi känner att det skulle vara konstigt att fråga. Jag är övertygad om att det här var ett sådant tillfälle. Det är inte första gången Jesus berättar om att Han ska bli dömd. Därför funderar de på vad det egentligen är Han pratar om.


Jag väljer ofta att vara tyst tills jag vet hur jag själv ska tänka runt en eller annan företeelse. Det är märkligt att stå helt frågande i en situation, men livet är fullt av sådana tillfällen. När vi väljer att låta bli att diskutera det förrän vi har skapat oss en egen uppfattning om det så har vi större auktoritet och förmåga att påverka genom våra ord. Om vi nu vill det.


Det är förståndigt att vara tyst så länge vi inte vet vad det handlar om.

Av Anna* - 11 augusti 2008 12:08

 25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!

 26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.

 27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.

 28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?

 29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.


Det är få saker som är som de verkar vara. Vi är i egentlig mening oerhört älskade och viktiga i Guds ögon. Mycket mer värdefulla än vi själva kan uppleva det. Det finns inget som gör att vi behöver känna oss som maskar inför Gud - eländiga syndare. Ändå är det många som gör det.


Kanske är det en viktig ingrediens för att hitta fram till nåd och barmhärtighet på ett vettigt sätt. En möjlighet för oss att lära oss förstå hur andra kan känna det. Kanske är det bara ett resultat av att det fullkomliga möter det bristfälliga.


Hur som helst valde Jesus att ge oss alla redskap vi behöver. Med tiden växer en innerlig tacksamhet och glädje fram istället för det underlägsna och en visshet om att vara innesluten i Guds familj tar dess plats.


Det finns ingen i Guds familj som är överflödiga eller som inte ska finnas där. Det finns ingen som är utanför. Alla är lika viktiga vare sig de blivit frälsta helt nyligt eller varit det under hela sitt långa liv. Det spelar ingen roll. Varje människa är insatt i den perfekta tiden och varje människa är helt rätt i det sammanhang hon ingår i.


Sedan är det viktigt att vi hittar vidare på vår livsvandring och inte stannar vid graven, inte hindras av att vi inte lyckades utan att vi istället hittar vägar runt, över, under eller igenom alla svårigheter. Gud kommer att tala om varför när vi frågar Honom och Han kommer att berätta hur vi ska göra istället!

Av Anna* - 10 augusti 2008 12:00

 14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.

 15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.

 16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.

 17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.

 18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.

 19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.

 20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.

 21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.

 22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!

 23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.

 24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro! 


Tro är inget vi presterar. Tro är också givet till oss. Denna pappa var utom sig av nöd för denne pojke. Han gjorde vad som helst för att rädda sonens liv. När pappan för pojken till Jesus vet han att det inte finns någon förutom Jesus som skulle kunna hjälpa pojken. Därför ber pappan om hjälp och inte bara hjälp för pojken utan också hjälp att tro.


Det är tillräckligt!


Du behöver inte ha tro för ett helande eller befrielse. Du behöver inte ha tro för att en situation ska förändras. Du behöver bara göra det du innerst inne känner att du ska göra. Du behöver lyssna till din inre vägledning. Gör det som kommer att sätta dig fri. Gör det som kommer att ge dig mer frid i tillvaron. Gör det som glädjer dig.


Gud vill se dig glad!  Han vill inte se att någon plågas till ande, själ eller kropp. Jesus ord är talande när Han frågar hur länge har grabben plågats så svårt. Inte en dag vill Gud att vi ska ha det så tufft. Han vill att vi ska få ett gott liv på jorden!


Av Anna* - 9 augusti 2008 11:36

 9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.

 10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.

 11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.

 12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.


En röst som ropar i öknen. Det fanns en som beredde vägen för att Messias skulle komma. Det var en röst som hördes. På samma sätt kan vi bereda väg idag. Vi kan utgöra en skillnad mellan det som varit och det som ska komma.


Vi kan se till att vi gör det lilla vi kan och låter förändringen börja med oss. Vi kan se till att vi är sanna mot oss själva och det vi tror på. Det kanske handlar om att bry sig lite extra. Det är i alla fall en fråga om praktiska konsekvenser av vår tro.


Nu menar jag inte enbart en kristen tro. Tro överhuvudtaget. Det inre vittnesbörd vi har om vad som är rätt och fel. Vad som behöver förändras och inte. Vad som är viktigt och vad som ska göras. Du kan utgöra en skillnad!

Av Anna* - 8 augusti 2008 11:26

 1 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft. 

 2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.

 3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.

 4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.

 5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.

 6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.

 7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!

 8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.


När allt annat är borta så finns ändå Jesus kvar. Han finns alltid med oss i medgång och motgång. När det känns som om Gud är väldigt långt borta finns Han ändå helt nära. Han är närmre än vi kan tänka oss att Han kan vara.


Han har aldrig sagt att vi måste någonting. Däremot har Han sagt att vi ska pröva allt och behålla det goda. Steg för steg leder Han oss ut i frihet och glädje, om vi tillåter oss att bli ledda. Det är inget Han tvingar oss till. Det är bara nåd och kärlek från Hans sida. Ett erbjudande på ett guldfat.


När vi får det vi vill ha så blir vi glada, men även om vi inte får det så kommer vi att få något som är bättre för att vi är Guds barn och Han vet vad vi behöver och leder oss så snabbt det bara går i den riktning vi vill gå. Men det kan betyda att vi behöver ändra vår attityd eller hur vi tänker och hur vi ser på vår vardag, oss själva och Gud.

Av Anna* - 7 augusti 2008 11:13

 36 Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men samtidigt får betala med sitt liv?

 37 Finns det något som är mer värt än du själv?

 38 Den som skäms för mig och de ord jag talar inför dessa gudlösa människor, för honom ska Människosonen skämmas när han återvänder i sin Fars härlighet tillsammans med de heliga änglarna.


Vad är mer tragiskt än en människa som inte är fri att tycka, tänka, önska, hoppas, tro och älska? Vad är mer tragiskt än en människa som inte är den hon skulle kunna vara, den hon önskar vara och den hon vill vara?


Det är många som tror att de måste vara si eller så för att vara älskad och det är en stor lögn. Du behöver inte vara på ett visst sätt. Gud har skapat unika underbara människor som ska vara precis så som de är. Det är världen runt omkring som har försökt tränga in dem i en låda och göra dem fyrkantiga.


Gud är inte sådan. Han bryr sig inte om det som är utanpå. Han bryr sig om hjärtan. Bara hjärtan. Varje  hjärta som vänder sig till Honom tar Han emot. Det är enormt stort. Vägen är öppen för var och en som vill bli allt de är skapta att vara!

Av Anna* - 6 augusti 2008 11:02

 31 Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.

 32 Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.

 33 Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.

 34 Sedan ropade han på lärjungarna och bad dem och allt folket att komma.Om ni vill bli mina efterföljare och gå i mina spår, sa han till dem, så kan ni inte längre tänka på er själva, utan var och en av er måste vara villig och ta sitt kors på sig.

 35 För den som klamrar sig fast vid sitt eget liv kommer att förlora det. Bara den som ger upp sitt liv därför att han tror på mig och på mina ord kommer att få veta vad det verkligen innebär att leva.


Det var ju helt otroligt. Vem hade hört talas om att Guds son skulle kunna dödas? Skulle det inte vara en omöjlighet? Men ändå talade Jesus om sin förestående död. Han visste att det var den väg Han behövde gå för att bereda väg till Fadern åt oss.


Sedan att vi ska följa i Hans spår. Vad innebär det? Hur kan vi göra det Han gjorde? Innebär det att vi ska dö som Han? Troligtvis inte även om det hände i den första tiden att lärjungarna blev förföljda och dödade av icke troende.


Hur ger vi då upp vårt liv? Genom att leva under en våldsam och elak person hela livet? Nej, givetvis inte. Genom att leva fullt ut och välja att göra det rätta, välja att älska i en kärlekslös värld, välja att vara ett ljus i mörkret. Det finns inga krav på hur du ska vara eller vad du ska göra.


Var den du är. Stå för det du tror på. Älska så mycket du kan. Var ärlig och sann mot dig själv och andra. Gör gott. Det räcker!

Av Anna* - 5 augusti 2008 10:42

 27 Sedan lämnade Jesus och hans lärjungar Galileen och gick vidare till byarna kring Caesarea Filippi. Medan de vandrade vägen fram frågade han dem: Vem tror människorna att jag är? Vad säger de om mig?

 28 Några säger att du är Johannes döparen, svarade lärjungarna. Och andra säger att du är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som har uppstått igen.

 29 Då frågade han: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Messias.

 30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala om det för någon.


Att tro måste uppenbaras i varje människas hjärta av Gud själv. Det har aldrig skett och kommer aldrig att ske att någon kan få någon annan att tro. Jag har min tro och om någon är intresserad av att läsa så må de göra det.


Jag är inte av uppfattningen att min tro ska frälsa någon annan. Så dum är jag inte. Jag kan bara dela med mig av min glädje och tacksamhet för att jag har fått en enorm gåva som varit till stor glädje för mig under många år nu.


Sedan håller jag inte med om religiösa föreställningar, men det är en annan sak och det kan läsas i bloggen lite varstans.

Skapa flashcards