13Också Jesus lämnade sitt hem i Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,

 14men Johannes ville inte döpa honom.Han sa: Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.

 15Men Jesus svarade: Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill. Då döpte Johannes honom.

 16I samma ögonblick som Jesus steg upp ur vattnet öppnade sig himlen och han såg Guds Ande komma ner som en duva.

 17Och en röst från himlen sa:Detta är min älskade Son, den som jag har utvalt. Jag gläder mig över honom.

Jesu egentliga tjänst började inte förrän han blev döpt av Johannes. Det var Guds vilja att Johannes skulle göra det. Trots att Johannes tyckte att det var konstigt, eftersom han inte ens upplevde sig vara värdig att knyta sandalerna på Jesus (vilket var en tjänares uppgift på den tiden), så gjorde han det. Där kom kraften och bekräftelsen att Jesus var Guds välbehag och då kunde han börja sin tjänst.

Hur många av oss är det som aldrig har fått den bekräftelse vi behöver att vi är okej? Att det vi gör i världen betyder något och att även om vi bara är människor så är vi bra och viktiga som individer ändå? Om föräldrar förstod hur viktigt det är att bekräfta sina barn på en grundläggande nivå, så skulle alla göra det. Det kostar inget och det är av avgörande betydelse för deras liv och tjänst på jorden.

Det kan vara denna bekräftelse som utgör skillnaden mellan de som lyckas och de som aldrig kommer loss och blir allt de skulle kunna bli. Vi kan hjälpa varandra att få det vi själva behöver genom att bekräfta de människor vi har runt omkring oss. Alla har något gott som vi kan ta fasta på och uppmuntra. Då blir världen en bättre plats att leva på.

Allt gott i rikt mått,

Anna*