Alla inlägg under februari 2008

Av Anna* - 29 februari 2008 00:07

31-32Och här följer ännu en annan av hans bilder:Himmelriket är som ett litet senapsfrö som sås i en åker. Det är det minsta av alla frön. Men det blir störst bland kryddväxterna. Det lilla fröet växer snart upp till ett träd dit fåglarna kommer och finner skydd.


Det kan just hända att allt det minsta, det som ingen riktigt räknar med, kommer att bli det absolut största och mesta som funnits i världen. Det kan hända att det som inte märks och hörs utbreder riket mycket mer än det som väsnas och utbreder sig enormt.


Himmelriket är som senapsfröet. Det är så stort att vi inte riktigt kan förstå det. Med vårt begränsade sinne är himmelriket något avlägset och svårt att föreställa oss. Alla de olika vittnesbörd vi hört och läst har gjort att vi inte riktigt förstår hur det hör ihop och ändå vet vi att det är något fantastiskt.


När vår tro växer så blir himmelriket snart något vi kan gripa tag i och finna skydd genom. Det blir makalöst starkt att veta hur Gud håller oss i sina välsignade händer och hur Han hjälper oss vidare oavsett det som hänt och hur världen märker oss. Han vet vilka vi är.


Grip tag om himmelriket och se hur det växer och blir riktigt stort och mäktigt i ditt eget liv. Låt Gud uppenbara himmelriket för dig och låt vissheten växa i ditt inre så kan inget stjäla det från dig någonsin. Det är en dyrbar skatt som ingen kan ta ifrån dig.

Av Anna* - 28 februari 2008 00:23

 24 Detta är en annan bild som Jesus använde: Himmelriket kan liknas vid en åker i vilken en lantbrukare sådde god säd.

 25 Men en natt då han sov kom hans fiende och sådde tistlar bland vetet.

 26 När säden började växa, växte också tistlarna.

 27 Lantbrukarens män kom och berättade detta för honom: Herre, åkern som du sådde den goda säden på är full av tistlar!

 28 En fiende måste ha sått dem, förklarade han. Då frågade männen: Ska vi rycka upp tistlarna?

 29 Nej, svarade han, ni kommer att skada vetet om ni gör det.

 30 Låt båda två växa tillsammans tills det blir dags att skörda. Då ska jag säga till skördemännen att sortera bort tistlarna och bränna upp dem och sedan samla in vetet i ladan.


Gud låter alla människor hållas - onda och goda. Det finns mycket ondska i världen men den ondskan kommer inte att följa med till himmelriket. Det blir som om vi får klä av oss ryggsäcken med allt vad världen orsakat av problem och skador, synd och elände, samtidigt som vi lägger av oss kroppen som en klädnad och går in i evigheten.


Vår evighetsvandring påbörjas redan när vi tar emot Jesus som Herre i våra liv. Då påbörjas färden mot evigheten och det eviga livet. På många sätt kan det kännas knepigt att det går så bra för de människor som lever orättfärdigt och som skadar andra människor. Men matchen är inte slut ännu.


Vi ska inte avundas de människor som beter sig illa eller lurar till sig fördelar. Vi ska inte avundas dem som det ser ut att gå bra för trots att de inte har vår utgångspunkt. Gud har sista ordet och vad betyder alla pengar och anseende den dagen? Då kommer vi alla att få en rättvis behandling. En rättvis dom. Då kommer ingen att bli förvånad över det Gud säger - vi kommer alla att VETA att det är rätt.


På samma sätt känner alla människor igen sanningen när de hör den. Vi upplever sanningen när vi ser den och vi kan smaka på sanningen och märka att den smakar gott.


Tistlar och törnen är inte mysiga att känna på. Om vi smakar på dem så är det inte gott. Vi vet att skilja på rätt och fel, agnar och vete, säden och tistlarna. Gud kommer att låta det bli absolut bäst.


Vår uppgift är inte att rensa bort det som är konstigt eller fel. Istället är vår uppgift att göra så gott vi kan med de gåvor och fördelar vi blivit tilldelade så att vi fortsätter att kämpa den goda kampen utan att jämföra oss med andra. En dag kommer det att löna sig och under tiden så får vi ett gott och välsignat liv. Det kan inte bli bättre än så!

Av Anna* - 27 februari 2008 00:29

18 Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd:

 19 Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta, som hör de goda nyheterna om riket men inte tar dem på allvar. Och genast är djävulen där och plockar bort säden ur hjärtat.

 20 Den grunda, steniga marken är som den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med verklig glädje,

 21 men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer, avtar entusiasmen och hon överger sin tro.

 22 Marken som var täckt av törnbuskar kan jämföras med en människa som hör budskapet, men låter vardagens bekymmer förkväva Guds ord. Hon gör mindre och mindre för Gud.

 23 Men den goda jorden liknar den människas hjärta, som lyssnar till budskapet och förstår det och går ut och för trettio, sextio eller till och med hundra andra in i Guds rike.


Hur har vi det i våra hjärtan? Finns det någon god jord där så att Guds ord, den levande säden, kan få fäste och börja gro? Finns det djup i våra hjärtan så att ett rotsystem kan växa och bli stabilt?


Ibland undrar jag om det inte finns så mycket elände att vi stänger av våra öron och ögon. Vi blir avtrubbade för att det inte finns något vi kan göra åt alla dessa människor som lider i tysthet. Jag blir illa berörd av barnhemsbarn som far illa i öststaterna tex. Men när det är ett helt slagfält med människor och massgravar så blir det för mycket att ta in.


När vi ser uteliggare hela tiden så blir vi avtrubbade på det området. När vi har narkomaner som hela tiden sitter på parkbänken vid torget så blir det en blind fläck för oss. Det är så vanligt att vi inte ens tänker på det.


Inget kan vara mer tragiskt än detta. Vi är kallade att möta behoven hos behovens barn. Om någon lider så lider Gud. Han är i blodsförbund med oss alla genom Jesu försoningsverk på korset. Om vi inte ser och förstår det, eller om vi känner att vi har blivit avtrubbade så kan vi be om en ny känslighet och vishet att hantera det.


Av Anna* - 26 februari 2008 00:18

10 Senare kom hans lärjungar och frågade: Varför använder du dig alltid av sådana här liknelser?

 11 Då förklarade han för dem: Det är bara ni som har fått gåvan att förstå min undervisning om himmelriket. Andra har inte fått den gåvan.

 12-13 Den som har ska få mer, sa han till dem, så att han kommer att äga mycket. Men de som inget äger, ska bli av med också det lilla de har. Det är därför som jag använder dessa berättelser, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå.

 14 Detta stämmer med Jesajas profetia: 'De hör, men förstår inte. De tittar på, men ser ändå inte!

 15 För deras hjärtan är hårda och likgiltiga, deras hörsel är avtrubbad, och de har slutit sina ögon.

 16 Därför ser de inte och hör inte. De förstår inte och vänder sig inte till Gud igen så att jag kan bota dem! Men ni kan känna er lyckliga för era ögon kan se, och era öron kan höra.

 17 Många profeter och rättfärdiga män har längtat efter att se vad ni har sett, och höra vad ni har hört, men inte fått det.


På många sätt är det fantastiskt att läsa detta. Från början så var jag förundrad över dessa ord som kommer från Jesus. Jag förstod dem inte och kände mig frågande över hur det skulle kunna vara sant. Med tiden har jag fått en förståelse, dels för att jag själv sett det, men också för att jag hört predikan och lyssnat mycket på andra.


När vi lyssnar till predikan eller andra människor så behöver vi pröva det som sägs. Det är vårt eget ansvar att pröva allt och endast behålla det goda. När vi gör det, så kommer vi att få riktiga godbitar från Gud.


Jesus pratar inte om att ta allt från människor som inget har. Dessa ord ska ställas i relation till det han sa precis före. Det handlar om att de människor som har fått tag på himmelrikets skatt kommer att få mer och mer medan de som inte vill öppna sina ögon eller öron inte har och inte heller får.


Den lilla tro de har på något annat kommer också att tas ifrån dem, för det är inte evigt. Men den som har förstånd därtill kan alltid vända sig till Gud och få tag på det eviga livet i Kristus som vi får genom att bekänna Jesus som Herre med vår mun samtidigt som vi tror i våra hjärtan att Gud uppväckt Jesus från döden.


Den som tar emot Jesus som Herre i sitt liv blir inte endast ett bönesvar, den blir också välsignad från den dagen och till tidens slut. Den får ett helt nytt liv, som inte är enkelt men värt att leva. Det är ett liv som ständigt förändras och förmeras tills den nya livsstilen är befäst och stadigt rotad.


Av Anna* - 25 februari 2008 10:05

 1 Senare samma dag gick Jesus hemifrån och ner till stranden,

 2-3 där en stor folkmassa snart samlades. Därför steg han i en båt och började undervisa från den, medan folket lyssnade på stranden. Han använde sig av många bilder, som till exempel denna:En lantbrukare gick ut på sina åkrar för att så.

 4 När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem.

 5 Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden,

 6 men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter.

 7 Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna.

 8 Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått.

 9 Lägg märke till vad jag säger!


När vi går ut och startar upp ett arbete eller skapar relationer så kan det vara precis så här det ser ut. Alltid i början av en relation eller ett arbete så krävs det arbete för att komma nära andra eller för att komma igång med arbetet. Någonstans finns det utsäde som vi arbetar med att så ut i den situation vi befinner oss i.


En del av det vi sår ut kommer att hamna på stigen. Människor vill inte ha det vi erbjuder, vare sig det är en vara, tjänst eller vänskap. Så är det i livet. Alla tycker inte som vi, tänkere annorlunda och vill något helt annat. Förtal är då inte ovanligt och det gör att varje korn av säd blir uppätet och förstört.


Sedan finns det säd som kommer att hamna bland stenarna. Det är i en hård omgivning där det inte finns så gott om omsorg och näring. Så snart prövningar kommer och problem uppstår så finns det ingen uppbackning för vår vänskap eller för den vara eller tjänst vi erbjuder. Omgivningen är hård och ogästvänlig, kanske till och med föraktful eller hånfull. En kicksökande människa står inte kvar vid vår sida i snålblåst.


En del av vårt utsäde kommer att hamna bland törnen och tistlar. Dessa är så upptagna av sig själva och så fulla med sår att de inte kan välkomna en annan människa in i sina liv. De väljer att kväva relationen och därmed blir det svårt att ha ett professionellt eller en personlig relation till dessa människor.


Till sist är det visst utsäde som hamnar i den goda jorden. Dessa människor tar emot oss precis som vi är och de inser att vi är vanliga människor med vanliga fel och brister som kan umgås och ha trevligt utan att de varken tränger sig på eller suger ur. Det är människor som vi kan ha både professionella eller privata relationer till.





Av Anna* - 24 februari 2008 00:20

46-47 Medan Jesus talade i det överfulla huset kom hans mor och bröder dit.När då någon sa till honom att de stod utanför och ville tala med honom

 48 frågade han: Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?

 49 Han pekade sedan på sina lärjungar och sa: Se, det här är min mor och det här är mina bröder.

 50 Sedan tillade han: Den som lyder min Far i himlen är min bror, min syster och min mor!


Jesus använde sig av den situation som uppstod för att undervisa människor om hur det ser ut i Guds rike. De människor som är närmast oss, de som går med oss och finns med i bärarlaget är de som är våra syskon, fäder och mödrar.


Alla dem som vill gå Guds vägar är våra bröder, systrar, mödrar och fäder. De som verkligen väljer att göra Guds vilja genom att göra gott och vara till välsignelse för andra, är våra närmaste. Vi ska vara rädda om de människor som har omsorg om vår själ och som finns med och stöttar oss under tuffa passage i livet.


Det jag tycker är fantastiskt är att Jesus verkligen vill få oss alla att förstå att vi är Jesu bröder och systrar när vi väljer att göra Guds vilja allt efter vår förmåga och mått av tro. Det innebär stora välsignelser att gå på de vägar Gud har för oss tillsammans med alla våra syskon i tron vare sig vi liknar varandra eller får lära oss att uppskatta olikheter.


Det finns allt större behov av att fäder och mödrar görs tillgängliga i församlingen för de nya som kommer. Det behövs människor som är villiga att prata med människor som har nöd oavsett om det är under nattens timmar. Jag brukar dra liknelsen att det behövs någon som ska byta blöjor även på natten, mata alla tider på dygnet och som ska vara med och beskydda barnet och lära det att fungera i världen.


Kärleksfulla föräldrar kommer att få lov att upprättas inom församlingarna för att ta emot alla de nya som är på väg. Är du en sådan förälder?

Av Anna* - 23 februari 2008 00:05

42 Drottningen av Söderlandet ska på domens dag träda fram som vittne mot detta folk och döma det. Hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos visdom. Men här finns en som är större än Salomo, och ni vägrar att tro på honom.

 43-45 Detta onda folk är likt en man som är besatt av en ond ande. När den onde anden lämnar honom, irrar den oroligt omkring i öknen tills den finner ett nytt offer. Finner den inget säger den: 'Jag återvänder till den man jag kom ifrån.' Den gör det också och finner mannens hjärta rent, men tomt! Då letar den onde anden reda på sju andra andar, ännu ondare än han själv. Tillsammans tar de sedan kontrollen över mannen. Och så får han det värre än han hade det förut. Så kommer det också att gå för detta onda släkte.


Vi har varit väldigt slarviga många gånger som kristna. Vi har hjälpt människor att bli fri från problem och svårigheter, sjukdomar och annat som plågar på olika sätt, men sedan har vi inte sett till att utrymmet fyllts av något annat.


Det vi vill ge är naturligtvis den Helige Ande som ska fylla alla tomrum och ge vägledning och hjälp i varje situation. Det handlar inte endast om att bli helad, befriad, upprättad utan också om att behålla det man tagit emot. Det är inte alltid så lätt att göra det, men det ska inte finnas någon fördömelse för den som inte kan behålla det.


Ändå har jag tänkt att det borde finnas mer av undervisning på detta område. Jag har knappast någonsin hört en balanserad predikan om hur man behåller sitt helande och går vidare i den tjänst som Gud har satt oss i.


Antingen är det något tokigt som ska rättas till alternativt, att vi har en tjänst för Gud. Kombinationen finns också att vi har en tjänst, men behöver korrigera på något område. Det är alldeles som om den kopplingen blir svår för människor att ta till sig.


Men faktum är att vi alltid kan leda människor lika långt som vi själva fått gå i Jesu fotspår. Allt det vi övervunnit i våra egna liv, är sådant som vi kan hjälpa andra med. Det är väldigt viktigt att vi förstår att vi inte är hundraprocentiga ens när vi har klarat av det. Vi behöver vara noga med att inte falla sedan vi menat oss stå.


Direkt när vi blir ledsagare åt andra är det extra viktigt att vi står fasta för annars drar vi andra med oss i fallet. Resultatet kan bli förödande.  Normalt kan inget ont komma och ta plats i en kristen människa. Det enda som skulle kunna ge rättigheter till fulingen, är om vi bjuder in det negativa.


Säkerligen är det något som sker i oförstånd och på ett sätt som är förfinat och förslaget. Våra egna behov som är rätta kan få en övervikt och orsaka problem. När vi åter finner balansen så kommer problemen också att ge sig.

Av Anna* - 22 februari 2008 23:55

38 En dag kom några av de judiska ledarna, tillsammans med fariseerna och bad att få se ett under, som skulle bevisa att han verkligen var Messias.

 39-40 Men Jesus svarade: Det är bara onda människor utan tro som kräver bevis för det. Men de kommer inte att få se något annat än det som hände med profeten Jona! På samma sätt som Jona var i den stora fisken tre dagar och tre nätter, så kommer Människosonen att vara i jordens inre tre dagar och tre nätter.

 41 Invånarna i Nineve ska på domens dag döma er, för de ändrade sig. När Jona predikade för dem övergav de nämligen sitt onda levnadssätt och vände sig till Gud. Men här finns en som är större än Jona, och ni vägrar att tro på honom.


Ibland funderar jag på hur det kan komma sig att vi kan tro trots att de människor som gick tillsammans med Jesus och som verkligen fick se under och tecken var dag när de var vid Hans sida, ändå vacklade. Hur kan det komma sig?


Det måste vara en speciell gåva att få tro på något vi inte har sett, att tro på Jesus i en värld av mörker. Vi har bibeln att läsa idag, men de som gick tillsammans med Jesus hade endast det Gamla Testamentet att läsa. Jag tycker personligen att det är tungt att läsa GT. Det nya ger en större förståelse för vår vandring som Kristna och den innefattar nåden.


Det Gamla Testamentet visar oss tydligt lagen och svårigheterna att nalkas Gud. På många sätt behövdes säkert alla bestämmelser för att allt folk skulle ha något att göra under alla 40 år de gick omkring i öknen.


Jesus pratar om Jonatecknet. Jona åts upp av valen för att han inte ville varna folket i Nineve, sedan fick han stanna i valfiskensbuk i tre dagar. Då ångrade han sig och valen spottade upp honom på stranden invid staden Nineve. På samma sätt skulle Jesus läggas i begravningsgrottan i tre dagar då Han skulle vara nere i underjorden och hämta hem nycklarna till döden och dödsriket och sedan skulle Han återkomma.


Det blev precis så som Jesus hade sagt till dem att det skulle bli. Helt fantastiskt!

Skapa flashcards