14 När Jesus sedan kom hem till Petrus låg Petrus svärmor till sängs med hög feber.

 15 Men så snart Jesus rörde vid hennes hand försvann febern, och hon steg upp och började laga mat till dem.

 16 Samma kväll förde man flera andebesatta människor till Jesus. Och han drev ut de onda andarna med ett enda ord, och alla de sjuka blev botade.

 17  Så uppfylldes Jesajas profetia: Han tog våra sjukdomar och han bar våra lidanden.

Jag blir imponerad över alla människor som Jesus hjälpte så påtagligt under sin tid på jorden. Det Han gjorde var inga smågrejer och det som är ännu häftigare det är att det var omedelbara under som skedde.

När Jesus botade människor så blev de genast helade och Petrus svärmor steg genast upp och lagade mat till dem. De som var ansatta blev befriade och de sjuka blev botade.

På flera ställen i bibeln står det att Jesus fick medlidande med dem och att Han grät över tillståndet. Jag tänkte på hur många som är på det sättet idag. Har vi blivit förhärdade av all den nöd vi har runt oss, all den nöd vi utsätts för via teve och filmer, dator och dataspel? Är det för mycket av vardagsmat så att vi inte ens reagerar på smärtan hos andra?

Någonstans tror jag att vi behöver få tillbaka medlidande och empati för människor och se till att vi hjälper dem vi kan hjälpa. Umgås med dem vi känner att vi ska umgås med och se till att vi själva är äkta i allt vi gör och säger.

Det krävs en uppryckning för att människor ska bli helade och upprättade. Det krävs en tid då alla slumrande kristna och namnkristna drar sig närmre Gud och upplever Hans nöd för människorna, för de barn Han skapat och älskar även om de inte själva vet och förstår det.

Gud, förbarma dig över oss!