Alla inlägg under januari 2008

Av Anna* - 31 januari 2008 08:45

1 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.

 2 Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!

 3 Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.

 4 Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?

 5 Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:

 6 Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!

 7 Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.

 8 När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!


 Det måste ha varit väldigt förvirrande för människor att se under och mirakler ske. De ledare som här tänkte ont om Jesus blev genomskådade samtidigt som Gud bevisade att Jesu ord hade kraft. Det är otroligt mäktigt att tänka sig hur det skulle ha varit.


Det finns tillfällen i historien då det skulle ha varit väldigt intressant att få kika in och se människors reaktioner och höra deras diskussioner. Detta är en av dessa tillfällen. De religiösa, precis som religiositet idag, fördömde allt de inte förstod. Hela deras uppsyn skvallrade med all säkerhet om hur de upplevde Jesus ord. Ändå bevisar Jesus att orden var kraftfulla och verksamma.


Idag är det goda nyheter för oss. Vi vet att Guds ord är levande och verksamma. Dessutom vet vi att det finns saker som inte är bundna av naturlagar och som inte kan påverkas av de som inte har fått förståelsen för det ännu. Vi har en frihet att göra gott när som helst, på det sätt vi känner är rätt och efter vårt mått av tro och uppenbarelse.


Vi kan ha tillräckligt mycket generositet att vi inte dömer andra. Deras övertygelse kan vara nog så viktig som min. Deras väg kan vara lika bra som min. Om de frågar efter min åsikt behöver jag vara noga med att inte tala om för dem vad de ska göra. Jag kan däremot förklara vad jag skulle ha gjort i den situationen om jag har uppenbarelse över det.


Svaren finns i varje människas eget djup. De flesta formulerar frågor som ska ge svar på sådant de redan känner inom sig. Gud har lagt ner en del av evigheten i varje människas hjärta. Det gör att vi känner igen sanningen när vi hör den och känner igen det som är sant när vi ser det.


Därför kan vi också uppleva hur Gud talar sin sanning till oss genom bibelordet och formar våra liv i enlighet med det som kommer att hjälpa oss och ge oss mest tillfredsställelse i livet. Det betyder inte att dessa omvandlingar är lätta. De är definitivt inte lätta alls, men de är värda att brottas med för att få se resultatet i våra egna liv.


Jesus har förmågan att förlåta synder. För den som går omkring med en tung skuldbörda är detta goda nyheter. För den som har iklätt sig skammen är det också en viktig funktion. Men utöver detta så har Jesus förmågan att hela, bota, läka ut och skapa nytt. Var och en har ett intresse av att få något inom oss upprättat och få kroppen att komma i balans.


Oavsett problemet vi har kan vi komma till Jesus och se hur vi blir omhändertagna, omslutna av kärlek och upprättade till ande, kropp och själ. Det jublar inom mig vid tanken på det och vid tanken på allt Gud redan har gjort i mitt liv. Med full förtröstan på att Gud kommer att fullborda det han påbörjat går jag vidare på livets väg tillsammans med Honom och lär mig något för var dag som går!

Av Anna* - 30 januari 2008 00:44

28 När Jesus och hans lärjungar hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, kom två män som var besatta av onda andar emot dem. De bodde på gravplatsen och var så våldsamma att ingen vågade gå igenom hela det området.

 29 De började ropa till Jesus: Vad vill du oss, Guds Son? Du har ingen rätt att plåga oss än.

 30 En svinhjord gick och betade ett stycke därifrån,

 31 och andarna tiggde och bad: Om du driver ut oss, så skicka då åtminstone in oss i den där svinhjorden.

 32 Jesus sa till dem: Som ni vill, ge er iväg!Och de lämnade männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade över klippkanten och drunknade i sjön.

 33 Då flydde herdarna till närmaste stad och berättade där om vad som hänt.

 34 Och hela befolkningen kom springande för att få se Jesus, och de bad honom gå därifrån och lämna dem ifred.


Det är en mäktigt vardagshändelse vi får vara med och höra om. Jesus väljer att sätta männen fria och skickar andarna in i svinen. Svinen blev så chockade att de sprang ut över klippkanten och ner i vattnet. De drunknade men männen blev fria.


Jag har, liksom många andra, vänt och vridit på den berättelsen för att den kan ses från många olika håll och vinklar. Svinen offrades men människorna sattes fria. Ändå blev människorna så rädda för det som hände att de inte ville att Jesus skulle vara kvar i trakterna.


Jag kan förstå om Svinbonden blev besviken för hela hjorden gick åt på en eftermiddag, men de övriga borde väl  ha blivit glada över männens befrielse? Eller? Skulle inte människoliv vara viktigare än aldrig så många grisar?


Det är nästan ännu värre idag. Jag läste om hur en mamma vägrade att göra sig av med hunden trots att barnet var dödligt allergisk mot hundar, för att hunden varit med henne från början. Vad är viktigast i livet? Var ligger vår prioritering?


Jag är en väldig djurvän och vill aldrig se att djur far illa så jag skulle säkerligen ha sett till att min hund hade fått ett riktigt gott hem, men det skulle inte vara tal på att ha hunden kvar om mina barn skulle må dåligt av den. Hur skulle vi kunna bete oss så mot vårt eget kött och blod?


Männen blev fria! Det skulle ha varit jubel i staden. Istället drev de iväg Jesus. Förlåt dem Fader de vet inte vad de gör.


Vet vi bättre idag?

Av Anna* - 29 januari 2008 09:09


23 Sedan steg han i en båt och for över sjön tillsammans med lärjungarna.

 24 Plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med vågor högre än båten. Men Jesus sov.

 25 Då gick lärjungarna fram till honom och väckte honom och började ropa: Herre, hjälp oss! Vi sjunker.

 26 Men Jesus svarade: Varför är ni så rädda? Och varför har ni så svårt att tro? Sedan reste han sig upp och tillrättavisade vinden och vågorna, och stormen avtog och allt blev lugnt.

 27 Lärjungarna blev alldeles häpna. Vem är han, sa de till varandra, eftersom till och med vindarna och sjön lyder honom?


Jag kan tä'nka mig oron hos lärjungarna i båten då de försöker att överleva stormen. De undrade säkert hur det kunde komma sig att Jesus lugnt låg kvar och sov, när det så uppenbart var stora problem för dem. Jag kan tänka mig funderingar i stil med: Han måste sova bra hårt för att inte vakna av det här!


Men utav min egen erfarenhet så kan Gud komma in och stilla stormen åt oss precis som Jesus gjorde här när lärjungarna väckte honom. Han reser sig upp och förebrår dem en del för att de inte har mognat tillräckligt för att ha tro för vågornas stillande själva. Sedan gör han verket inför deras ögon och bygger upp den tron inom dem.


Om vi får se att det kan göras så kommer vi själva också att klara av det i framtiden. Det är möjligt byggs in i oss och då blir det också möjligt. Gud är suverän på att visa oss hur det omöjliga blir möjligt, bara vi tittar i rätt riktning och gör det som krävs från vår sida. Från hans sida är allt redan klart.


Andra gånger har jag upplevt hur Gud stillar oss mitt i stormen istället. Då är det mindre viktigt att stormen stillas. Den kanske till och med är nödvändig för att blåsa bort en del skräp och torra döda löv. Då lugnar han oss så att vi står ut med att det stormar runt omkring.


Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? Om Gud fyller oss med Sin frid så spelar det ingen roll om stormen stillas eller om vi blir stillade mitt i alltihop. Friden lägger sig inom oss och vi får en visshet om att allt kommer att bli okej. Det finns ingen skönare känsla!


Dessutom byggs den tro som vi alltid behöver få en större portion av!

Av Anna* - 28 januari 2008 03:03

18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han lärjungarna att göra sig beredda att fara över till andra sidan sjön.

 19 Då sa en av de judiska religiösa ledarna till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går!

 20 Jesus svarade: Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.

 21 En annan av hans efterföljare sa: Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min far.

 22 Jesus svarade honom: Följ mig och låt dem som lever utan Gud begrava sina döda.


Tiden var knapp. Jesus hade inte tid att tjafsa med människor. De raka men lite kryptiska svaren han ger är något som många har funderat på och flera olika tolkningar har uppkommit. Jag skriver bara som jag själv ser på saken och så får alla andra tänka själva och se till att de inte ersätter sitt eget goda omdöme med mitt.


Jesus vill tala om för alla de som går omkring med stora ord och en hög bekännelse att det inte är lätt att följa honom. Det är inte glamoröst eller häftigt att vara på vandring med människosonen. Om andra skulle bli efterföljare så skulle de vara tvungna att acceptera de knepiga förhållanden som de inte ens kunde föreställa sig.


Efter varje anföring så blev mängder av människor helade, upprättade och fyllda av respekt. De gick omkring och basunerade ut att Jesus gjorde under och andra gick och förtalade honom. Det fanns inte tid att vänta på människor som tyckte att något annat var viktigare än det som låg framför dem just då.


Jesus har aldrig predikat att vara ohyfsade mot sina föräldrar. Du ska ära din fader och din moder på det att de må gå dig väl och du må länge leva i ditt land - står det i de tio Guds bud. Om jag inte missminner mig så är detta det fjärde budet. Det ligger direkt efter de tre buden om att älska Gud över allt annat.


Därför handlade det inte om något annat än att det var lite bråttom och därför kostade det att följa Jesus. Då undrar jag vilket pris vi har betalat för att följa Honom? Har vi gett något av värde, offrat något, valt att göra upp med något? Har vi funnit något genom att välja annorlunda? Har vi valt att sätta vår tro framför allt annat i livet?


I vår kultur är det knepigt men många tror att de bara ska vara kristna på söndagar. Alla andra dagar under veckan kan de bete sig precis hur som helst och den sjunde då ska man vara kristen. Det kan inte vara längre från sanningen.


Kristendom är en livsstil. Den väljer man på samma sätt som vi andas. Om vi är kristna så är vi det dag och natt alla dagar alla tider alla stunder under året. Det är ingen skillnad om det är vardag eller söndag, Gud kommer först. Mina samtal med Gud är väldigt viktiga för mig.


Jag ber inte så där organiserat som många gör utan jag småpratar istället med Gud nästan hela dagarna. Om jag inte förstår något så frågar jag om det. Om jag behöver hjälp med något så ber jag om det, om jag behöver vishet - och det behöver jag ofta - så ställer jag mig inför Gud och ber om vishet.


Det vet jag att jag alltid får, för Gud nekar inte någon vishet och han visar inte bort den som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Det spelar ingen roll vem det är eller vad vi har gjort. Gud tar emot oss med stor kärlek och omsorg. Han vet och Han älskar oss som vi är.


God fortsättning på dagen!

Av Anna* - 27 januari 2008 02:52

14 När Jesus sedan kom hem till Petrus låg Petrus svärmor till sängs med hög feber.

 15 Men så snart Jesus rörde vid hennes hand försvann febern, och hon steg upp och började laga mat till dem.

 16 Samma kväll förde man flera andebesatta människor till Jesus. Och han drev ut de onda andarna med ett enda ord, och alla de sjuka blev botade.

 17  Så uppfylldes Jesajas profetia: Han tog våra sjukdomar och han bar våra lidanden.


Jag blir imponerad över alla människor som Jesus hjälpte så påtagligt under sin tid på jorden. Det Han gjorde var inga smågrejer och det som är ännu häftigare det är att det var omedelbara under som skedde.


När Jesus botade människor så blev de genast helade och Petrus svärmor steg genast upp och lagade mat till dem. De som var ansatta blev befriade och de sjuka blev botade.


På flera ställen i bibeln står det att Jesus fick medlidande med dem och att Han grät över tillståndet. Jag tänkte på hur många som är på det sättet idag. Har vi blivit förhärdade av all den nöd vi har runt oss, all den nöd vi utsätts för via teve och filmer, dator och dataspel? Är det för mycket av vardagsmat så att vi inte ens reagerar på smärtan hos andra?


Någonstans tror jag att vi behöver få tillbaka medlidande och empati för människor och se till att vi hjälper dem vi kan hjälpa. Umgås med dem vi känner att vi ska umgås med och se till att vi själva är äkta i allt vi gör och säger.


Det krävs en uppryckning för att människor ska bli helade och upprättade. Det krävs en tid då alla slumrande kristna och namnkristna drar sig närmre Gud och upplever Hans nöd för människorna, för de barn Han skapat och älskar även om de inte själva vet och förstår det.


Gud, förbarma dig över oss!

Av Anna* - 26 januari 2008 01:48

5-6 När Jesus kom till Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad att han skulle komma hem till honom och bota hans tjänare, som låg förlamad och med svåra plågor.

 7 Ja, sa Jesus. Jag ska komma med och bota honom.

 8-9 Då sa officeren: Herre, jag är inte värd att ta emot dig i mitt hem. Och det är inte nödvändigt för dig att komma. Om du bara här och nu säger: 'Bli frisk

 10 Jesus blev mycket förvånad och han vände sig mot folket och sa: Jag har inte sett en sådan tro hos någon person i hela Israels land!

 11 Och jag säger er att många människor, likt denne romerske officer, ska komma från hela världen och sitta ner i himmelriket tillsammans med Abraham, Isak och Jakob.

 12 Men många israeliter, för vilka riket från början var bestämt, ska kastas ut i mörkret utanför, till den plats där ingen kommer att höra deras gråt och jämmer.

 13 Sedan sa Jesus till den romerske officeren: Gå hem. Det du tror har hänt! Och just i det ögonblicket blev pojken frisk. 


Jag blir impad av att se denna passage. För det första visar det att det inte handlar om att vara på samma plats som den man ber för. Det går bra ändå. För det andra visar det att tro kan räcka långt. När vi väljer att tro på Guds ord kan det ske mäktiga ting.


Många av de Judar som väntat på Jesus hela sitt liv och fört berättelser vidare från släkte till släkte, kände inte igen honom när han kom. De arbetade faktiskt emot honom för att han inte var son till en stor kung och visade sin rikedom och makt offentligt på det sätt de förväntat.


Men det är just att Jesus var den han var och gjorde det han gjorde som gör att han blir stor i mina ögon. Han har gått igenom allt det vi kan utsättas för på jorden, men oerhört mycket värre ting. Han har upplevt smärta, sorg, övergivenhet, främlingskap, han var flykting och utstött, hånad, bespottad, föraktad och även den egna familjen lämnade honom, till slut vände också Gud ansiktet från honom och ångest lägrade sig.


Han, om någon, kan förstå mig när jag går igenom tuffa grejer. Han, om någon, kan trösta för att han har medlidande och så stor kärlek att det var för min skull hans händer och fötter samt sida blev genom borrade. Det var för att återvinna nycklarna till dödsriket som han dog för att sedan uppstå. Det är i Honom som jag har helandet och det är genom tron på Honom som jag blir upprättad.


Tack för den tro Du gett mig, Gud! Tack för helande, upprättelse och frid i Ditt namn. Amen

Av Anna* - 25 januari 2008 02:25


 1 När Jesus gick ner från berget följde en stor skara människor efter honom.

 2 Då närmade sig plötsligt en leprasjuk och föll på knä framför honom och bad: Herre, om du vill så kan du bota mig.

 3 Då rörde Jesus vid mannen. Det vill jag, sa han. Du är botad. Och i samma ögonblick blev mannen frisk.

 4 Sedan sa Jesus till honom: Tala inte med någon om detta, utan gå genast bort till prästen så han kan undersöka dig. Och ta med dig det offer som Moses lag föreskriver så att alla förstår att Gud har botat dig.


 Alltid när någon kommer till Jesus, förr liksom nu, så vill han hjälpa och bota oss. Han visar aldrig bort någon som sätter sin tro till Honom. Det är väldigt häftigt att tänka sig en så god och kärleksfull Gud som alltid vill vårt bästa och som alltid vänder sitt ansikte till oss när vi kommer och vill umgås med Honom.


Han har alltid tid med oss. Han tar sig tid med varje enskild individ för att alla är lika viktiga och för att Gud inte gör någon skillnad på människor. Varje litet barn är lika viktigt som varje vuxen. Den fattige är lika viktig som den rike. Om Gud skulle ge mer till någon så skulle det vara de människor som blivit mest sårade och sargade av denna världens ondska.


Han plågas av att se människor sjuka och plågade. Det måste vara det absolut svåraste för Honom, att ha svaret, lösningen på problemen, men att vara tvungen att låta oss välja själva. Gud har valt att göra oss självständiga och med en fri vilja. Detta för att äkta kärlek endast kan växa och mogna i frihet. Om vi inte kunde välja så skulle det inte bli en sann kärlek.


Men varje gång vi kommer till Honom så är Han redo och väntar på oss. Han ser oss ömt in i ögonen och säger Jag vill. Jag vill bota dig. Jag vill upprätta dig. Jag vill sätta dig fri från allt som plågar dig. Jag vill.


De ord Han uttalar på slutet är mäktiga om än knepiga. Gå inte och säg det till någon. Jesus visste att uppståndelsen skulle komma att hindra det verk Han skulle göra på den orten. Han ville hinna med lite mer innan Han skulle gå vidare till andra platser. Men människor som upplevt mirakler, under och tecken har väldigt svårt att vara tysta.


Det sker något stort inom oss när vi får vara med om ett under. De största under jag har varit med om har inte varit synliga utåt. De har varit nycklar som satt mig fri från tvång, band och bojor på insidan. När Gud kan göra det osynliga synligt och hela det dolda inom oss, så är det bland det största vi kan få vara med om.


Jag unnar varje människa att få uppleva sådana händelser! Det är enormt mäktigt och den tro vi har blir befäst och förstärkt så att vem som helst skulle kunna säga vad som helst utan att vi skulle ens blinka. Det går inte att argumentera med Guds ingripanden i våra liv. Åratal av psykoterapi skulle inte kunna åstadkomma det Han gör genom en enda beröring av mjuka händer eller en enda blick med kärlekens nådefulla ögon.


Rik välsignelse idag och alla dagar,


Anna*


Av Anna* - 24 januari 2008 08:49



21 Inte alla som talar som gudfruktiga människor är gudfruktiga. De kanske kallar mig 'Herre

 22 Vid domen kommer många att säga till mig: 'Herre, Herre, vi talade profetiskt och använde ditt namn för att driva ut onda andar och gjorde många stora under.'

 23 Men jag ska svara: 'Försvinn härifrån! Jag känner er inte och det ni har gjort, har ni gjort utan mig.'

 24 Den som lyssnar till min undervisning och följer den är klok. Han liknar en man som bygger sig ett hus på berggrunden.

 25 Även när det blir skyfall och översvämning, och stormvindarna blåser med våldsam kraft mot huset, så rasar det inte eftersom det är byggt på fast mark.

 26 Men den som hör min undervisning och inte bryr sig om den är en dåre. Han liknar en man som bygger sitt hus direkt på sanden.

 27 När sedan regnet och översvämningen kommer, och stormvindarna blåser mot huset, så faller det ihop med ett stort brak.

 28 Människoskarorna häpnade över det Jesus sa,

 29 för han undervisade med stor auktoritet och inte som de judiska ledarna.


Det är oerhört viktigt vad vi bygger på. I det här sammanhanget drar Jesus en liknelse till ett husbygge. Om vi ska bygga vår tro så är det på precis samma sätt. Om vi tar lite från den ena religionen och lite från en annan så blir inte grunden stadig.


I det här fallet är det Jesus som är den fasta klippan. Om vi håller oss till att granska vårt liv mot Jesus och tillåta oss att formas till Hans likhet så kommer vi att se stora positiva förändringar i livet. Vi kan inte tänka oss att följa en människa eller en företeelse. Det är endast Gud som är värd att följas. Därför har han sett till att vi har fått en förebild i Jesus och gett oss alla lika stor möjlighet att bli ledda själva utan tredje part. Alla människor kan bli ledda av det inre vittnesbördet och kontrollera det mot bibelordet.


Det kommer att bli allt viktigare med tiden. Människor kan komma och säga det ena eller andra, profetera si och så, ha åsikter om dig och din tro, mena att de vet bättre än du själv vad som är viktigt för dig, men faktum är att det andra säger ska bottna i dig själv om det ska vara något värt. Det ska vara något som ger dig frid och vara en övertygelse. Annars ska du välja att inte lyssna. Om det finns någon sanning i det så kommer Gud själv att uppenbara det för dig med tiden.


Det finns ingen stress hos Gud, inga påtvingade bud, inga mänskliga betänkligheter, ingen fördömelse, ingenting sådant. Gud ger bara goda gåvor till sina barn och därför ska du inte lyssna om någon kommer med påståenden som att du inte har det rätt ställt med Gud om du inte är frisk eller att Gud har lagt en sjukdom på dig. Gud straffar inte oss på det sättet. Han ger oss bara goda gåvor och vill att vi ska komma självmant och söka Honom.


Det jag tycker är helt fascinerande är de sista två verserna. Just att människor blev häpna över det Jesus sa för att han undervisade med stor auktoritet och inte som de ledare de hade på den tiden. Det märktes alltså att han var annorlunda, att han förstod och kunde leda människor på ett fantastiskt sätt. Det tycker jag är superhäftigt!


Men som jag sagt tidigare i denna blogg, tror jag att alla människor känner igen sanningen när de hör den. De märker om något bara är ord utan grund eller om det finns en sälta i dem. De märker om människor har levt sådant de pratar om eller bara läst om det i tredje hand.


För mig är det viktigt att jag märker att människor vet vad de pratar om för att jag ska vilja lyssna. Metoder ger jag inte mycket för, men principer är fantastiskt viktiga. En princip fungerar alltid för att det är en generell lag som är skapad av Gud och upprätthållen av Honom. Metoderna kommer att skifta från person till person och efter de situationer som uppstår.


Därför finns det ingen ABC-handbok där du kan läsa som en kokbok hur du ska bete dig i olika situationer, men det finns generella principer som alltid fungerar om de blir rätt förstådda och tillämpas. Det är dessa principer jag vill peka på och varje människa som tillämpar dem kommer att få uppleva Guds kraft i sina liv.  På det viset kan alla testa själva och få egna upplevelser tillsammans med Gud.


I det här fallet är det att vi inte ska ha några andra Gudar än vår Herre Jesus Kristus. Om vi väljer bort allt annat och märk väl att jag inte säger att vi ska tala om för någon annan hur de ska leva, bara att vi väljer bort allt annat själva så att vi håller oss till en enda Gud, den treeniga, då kommer det att hända grejer.


Gud har själv sagt att alla som söker Honom kommer att finna Honom. Därför vet jag att varje människa som ärligt vill finna Gud och få egna upplevelser tillsammans med Honom utan att blanda in teckentyderi, trolldom, andra religioner och Gudar, stenar, spådom, seanser, andebesvärjelser, anden i glaset, horoskop, människodyrkan osv.


Allt sådant är helt onödigt och kommer bara att försvåra mottagandet från den rena källan. Varför dricka ur grumliga källor när det finns en ren källa bredvid? Det finns en hemlighet i detta. Det finns kraft i det rena. Dessutom har Jesus sagt att alla får dricka fritt och för intet av det rena vattnet och alla som hållit på med något av det andra vet att det kostar väldigt mycket med det mesta av det övriga.


Låt oss bygga tillsammans på den fasta klippan Jesus Kristus som har bestått i alla år och kommer att bestå till tidens slut. Låt oss välja bort allt av sand grund och sådant som är här idag och borta imorgon. Inget av det vi ser kommer att bestå. Endast Guds ord och kärleken.


Allt vi har och allt vi ser kan vara här idag och borta imorgon eller om en kvart. Men det vi bär inom oss består igenom alla problem och alla svårigheter. Om allt tas ifrån oss så har vi ändå den fasta klippan inom oss och vet att vi kommer att klara oss ändå, och det kan ingen ta ifrån oss. Den som bygger på Guds ord och vill formas till Jesu likhet kommer också att få se under ske och det är superhäftigt!


Med stor glädje och förväntan,


Anna*

Skapa flashcards