18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han lärjungarna att göra sig beredda att fara över till andra sidan sjön.

 19 Då sa en av de judiska religiösa ledarna till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går!

 20 Jesus svarade: Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.

 21 En annan av hans efterföljare sa: Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min far.

 22 Jesus svarade honom: Följ mig och låt dem som lever utan Gud begrava sina döda.

Tiden var knapp. Jesus hade inte tid att tjafsa med människor. De raka men lite kryptiska svaren han ger är något som många har funderat på och flera olika tolkningar har uppkommit. Jag skriver bara som jag själv ser på saken och så får alla andra tänka själva och se till att de inte ersätter sitt eget goda omdöme med mitt.

Jesus vill tala om för alla de som går omkring med stora ord och en hög bekännelse att det inte är lätt att följa honom. Det är inte glamoröst eller häftigt att vara på vandring med människosonen. Om andra skulle bli efterföljare så skulle de vara tvungna att acceptera de knepiga förhållanden som de inte ens kunde föreställa sig.

Efter varje anföring så blev mängder av människor helade, upprättade och fyllda av respekt. De gick omkring och basunerade ut att Jesus gjorde under och andra gick och förtalade honom. Det fanns inte tid att vänta på människor som tyckte att något annat var viktigare än det som låg framför dem just då.

Jesus har aldrig predikat att vara ohyfsade mot sina föräldrar. Du ska ära din fader och din moder på det att de må gå dig väl och du må länge leva i ditt land - står det i de tio Guds bud. Om jag inte missminner mig så är detta det fjärde budet. Det ligger direkt efter de tre buden om att älska Gud över allt annat.

Därför handlade det inte om något annat än att det var lite bråttom och därför kostade det att följa Jesus. Då undrar jag vilket pris vi har betalat för att följa Honom? Har vi gett något av värde, offrat något, valt att göra upp med något? Har vi funnit något genom att välja annorlunda? Har vi valt att sätta vår tro framför allt annat i livet?

I vår kultur är det knepigt men många tror att de bara ska vara kristna på söndagar. Alla andra dagar under veckan kan de bete sig precis hur som helst och den sjunde då ska man vara kristen. Det kan inte vara längre från sanningen.

Kristendom är en livsstil. Den väljer man på samma sätt som vi andas. Om vi är kristna så är vi det dag och natt alla dagar alla tider alla stunder under året. Det är ingen skillnad om det är vardag eller söndag, Gud kommer först. Mina samtal med Gud är väldigt viktiga för mig.

Jag ber inte så där organiserat som många gör utan jag småpratar istället med Gud nästan hela dagarna. Om jag inte förstår något så frågar jag om det. Om jag behöver hjälp med något så ber jag om det, om jag behöver vishet - och det behöver jag ofta - så ställer jag mig inför Gud och ber om vishet.

Det vet jag att jag alltid får, för Gud nekar inte någon vishet och han visar inte bort den som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Det spelar ingen roll vem det är eller vad vi har gjort. Gud tar emot oss med stor kärlek och omsorg. Han vet och Han älskar oss som vi är.

God fortsättning på dagen!