10 Se till att ni inte föraktar ett enda av dessa små barn. För jag säger er att deras änglar har alltid tillträde till min Far i himlen.

 11 Människosonen, kom för att frälsa de förlorade.

 12 Vad gör en man som har hundra får när ett har gått vilse? Lämnar han inte de nittionio andra och går ut bland bergen för att söka efter det som sprungit bort?

 13 Och när han äntligen finner det gläder han sig inte mer över det än över de nittionio andra som är trygga därhemma!

 14 På samma sätt vill inte min Far att någon enda av dessa små går förlorad.

Här talar Jesus om de människor som är mest utsatta, de minsta av Hans barn, de som Han vårdar sig mest om för att deras sår är tydligast och svårast. Dessa utstötta, föraktade människor är Hans barn. De har blivit förlorade genom andra människors synd.

De har blivit sargade genom andra människors överträdelser och sedan har de hamnat i en position så att de inte klarat av att leva ett liv som andra människor. Det är just dessa människor som Jesus pratar om. Förakta ingen.

Se inte ner på någon. Gud gör inte skillnad på person. Det spelar ingen roll hur mycket pengar någon har på kontot eller hur fin den ser ut i ögonen på människor. Gud vet att i alla människor finns det både mörker och ljus. Alla människor är syndare och de som vill blir frälsta av nåd. Inte för att de är så duktiga att de förtjänar att bli räddade.

Ingen kan förtjäna frälsningen, räddningen, det eviga livet. Det är en gåva givet till oss av Gud och ringaste barn kan ta emot den gåvan. Varje människa oavsett ras, kön, politisk åsikt, samfund, sociala färdigheter, ekonomi och status, har möjlighet att ta emot gåvan av tro och evigt liv.

Var och en får också tid och möjlighet att utvecklas och mogna som människor och kristna. Ingen är färdig. Det är ett arbete som kommer att fortgå tills Jesus kommer åter för att församla sitt folk. Den dagen kommer människor att häpna över vilka människor de får se i brudeföljet.