29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.

 30 Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.

 31 Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.

Jag förstår att man förvånades över de under som Jesus gjorde. Han botade alla som kom till Honom. Här hade Jesus satt sig för att vila en stund och människorna strömmade till Honom med alla upptänkliga fel.

Undren var ett faktum och glädjen var stor. De som blivit helade och de som burit dit dem jublade av fröjd och lovprisade Gud. Den bästa reklamen som finns är den som kommer direkt från den som har varit med om undret.

Gud vet att vi längtar efter omedelbara under och tecken. Men samtidigt tror jag att vi kan bli blinda för det som verkligen händer om vi stirrar oss blinda på det vi önskar skulle ske.

Jag är övertygad om att ingen bön, ingen handling av uppriktig kärlek och omsorg, inget bibelord som uttalas eller läses är färgäves. Allt kommer att bära frukt på ett sätt eller ett annat. Det finns en stor välsignelse i att se det lilla som något välsignat.

När vi ber för en människa så händer det något gott inom den människan och det finns saker som måste läggas tillrätta i andevärlden för att det ska kunna bli förvandlingar som är bestående. När vi förstår det så tappar vi inte modet för att vi inte kan se det med våra ögon.

Något händer och vi litar på att Gud vet vad som behöver göras först, sist och däremellan. Jag vet att glädjen blir stor när Gud har varit i farten och berört oss själv eller via någon villig medmänniska. Jag är oerhört tacksam för alla böner och för alla kärleksfulla tankar, ord och gärningar som jag varit föremål för.

Gud är god och Hans nåd varar evinnerligen!