28 Då ropade Petrus till honom: Herre, om det verkligen är du, så låt mig få komma till dig på vattnet.

 29Javisst, sa Jesus. Kom! Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.

 30 Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka.Rädda mig, Herre! skrek han.

 31 Genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom. Är din tro så liten, sa Jesus, varför tvivlade du?

 32 Och när de klivit i båten lade sig vinden.

 33 Och de andra som satt där i båten föll då ner för honom och sa: Du måste vara Guds Son!

Att gå på vattnet är något som vi inte uppfann, men som händer lite nu och då i vårt kristna liv. På samma sätt som Jesus uppmanar Petrus att komma, låter Han oss också ta klivet över relingen och gå i riktning mot Honom.

Så länge vi har Jesus i sikte så går vår vandring väldigt bra, men när vi börjar se på vågorna som rasar och omständigheter så kommer rädslan och drar ner oss i djupet. Därför är det så otroligt viktigt att antingen se till att Jesus sitter i båten med oss eller att vi håller blicken fäst vid Jesus när vi är ute och går på vattnet!

Men det Jesus säger när Han drar upp Petrus är förunderligt. "Att din tro är så liten." Petrus tog steget i tro. De andra lärjungarna satt kvar i båten. Det var ingen annan än Petrus som hade tillräckligt mycket tro för att också ta steget att börja gå på vatten.

Jag tror inte att Jesus hade någon förebråelse i sin röst när Han sa detta. Det var säkert väldigt mycket kärlek i de orden. Han vet hur mycket du och jag vill tjäna Gud och hur mycket vi vill pröva det som är övernaturligt. När vi gör det så kommer Jesus att backa upp oss. Under och tecken ska följa var och en som tror!