32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.

 33 Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?

 34 Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.

 35 Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.

 36 Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.

 37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.

 39 Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.

Här får vi ta del av ännu ett matunder. Det är mäktigt! Samtidigt så ser vi Jesu hjärta för människorna. Han hade så stor omsorg för dem att Han inte ville att de skulle gå hem utan att ha fått mat att äta.

Maten räckte så att alla blev mätta. Det finns ingen brist när vi har med Gud att göra. Överflödet ser inte alltid ut som vi vill att det ska se ut, men det finns där.

För att komma bort från folkmassorna så steg Jesus i en båt och for iväg över sjön. Ibland behöver vi också ensamheten och friden som kommer av att vi drar oss undan från mängder av människor för att samla krafter och för att få umgås med Gud i tystnaden.

Vi har alltid Guds vittnesbörd runt omkring oss ständigt. Men det krävs ett visst mått av stillhet för att uppfatta skönheten i det som Gud vill glädja oss med. Små barn kan se detaljerna bättre än vi stora. De kan studera en myra eller en maskros ingående och uppmärksamma oss på dess skönhet.

Det är viktigt att ta tid till stillhet också, så att stressen varvas ner och vi får återkoppla till Gud i tystnaden och ensamheten. Det ger en inre frid som är värd att satsa på.