13 När Jesus fick höra nyheten for han iväg med en båt till en avlägsen plats för att vara för sig själv. Men folkskarorna såg vart han var på väg, och från många byar följde man efter honom till fots.

 14 När Jesus steg ur båten väntade en stor folkmassa på honom, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

 15 När det blev kväll kom lärjungarna till honom och sa: Det är dags för kvällsmat för länge sedan, och det finns inget att äta här i öknen. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt om och köpa mat.

 16 Men Jesus svarade: Det behövs inte, ni kan väl ge dem mat!

 17 Kan vi?, utropade de. Vi har bara fem brödstycken och två fiskar!

 18 Ta hit dem, sa han.

 19 Sedan bad han människorna att sätta sig i gräset. Och han tog de fem brödstyckena och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Sedan bröt han itu brödstyckena och gav dem till lärjungarna, och de delade ut dem till folket.

 20 Och alla åt tills de blev mätta. Och när man till slut samlade ihop det som var över blev det tolv fulla korgar.

 21 Det var omkring fem tusen män i folkskaran den dagen, förutom kvinnor och barn.

Jesus bygger tro i våra liv. Han gör under vart han än går fram och det är ständigt nya ting hana försöker lära  lärjungarna. I det här fallet så vill Han vidga deras vyer ännu mer än tidigare.

Det var mängder av människor där på plats när Jesus konstaterade att de skulle ge dem alla att äta. Det var femtusen män och då räknades inte alla kvinnor och barn. Säg att det var 15 tusen personer på plats och alla fick äta tills de blev mätta och ändå blev det tolv fulla korgar över.

Det är imponerande!

Frågan är om vi har tro för sådana under idag! Det är först när vi börjar prata om under och tecksen som tro kan börja byggas upp på dessa områden. Det är först när människor ser att det sker saker som de kan gå vägen fram till upprättelse och helande.

Först kommer behovet, sedan tron och sist det under som vi längtar efter.  Jesus har medlidande och vill bota alla. Jag är övertygad om att det inte finns en enda bön eller en enda kärleksfull beröring som är utan verkan. Allt verkar vad det är utsedd att göra och återvänder inte fåfängt.

Vi vet bara inte vad det är som skett, alla gånger. Det kan vara bitar som behöver läggas på plats innan det fullkomliga helandet visar sig. Det kan också vara behov som vi inte förstår eller ser som är viktigare än de vi ber om.

Gud vet och Han har ansvar för det som sker också! Tack och lov!