22 Omedelbart därefter bad Jesus lärjungarna att sätta sig i båten och fara över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

 23-24 Sedan gick han upp på ett berg för att be. Så blev det natt, och ute på sjön råkade lärjungarna i svårigheter. Det blåste upp, och de hade all möda att se till så att båten inte kantrade.

 25 Omkring klockan fyra på morgonen kom Jesus till dem, gående på vattnet!

 26 De skrek av skräck, för de trodde det var ett spöke.

 27 Men Jesus talade genast till dem och sa: Var inte rädda! Det är jag!

Hej och hå! Här har det största matundret någonsin precis utspelat sig på stranden och så åker lärjungarna iväg i båten och Jesus kommer efter, men de känner inte igen hopnom. Det är märkligt, men inte otroligt. Hur många av oss skulle kunna tänka oss att bara säga: Tjena! Fin kväll, eller hur? till någon som kommer promenerande på vattnet?

Det finns tillfällen i livet då vi får lita på att det som verkar konstigt ändå är det rätta. På samma sätt som Jesus kan ta sig fram till lärjungarna utan att bruka sig av en båt, så kan Han komma oss till hjälp i alla möjliga och omöjliga situationer idag också!

Han behöver inte använda sig av de mänskliga metoderna eller brukliga sätten. Han behöver inte vår hjälp att komma på hur Han ska göra. För Honom ligger lösningen till våra problem redan klar. Det brukar istället vara i riktningen att vända oss bort från problemen och mot lösningen som blir Hans uppgift.

Om vi klättrar våra problemberg ett steg i taget så kommer vi snart att ha klarat av det. Ibland behöver vi vara uthålliga och ibland är det istället vår förmåga att se den stora bilden som blir viktigare.

Gud kan föra oss upp på hög höjd där vårt problemberg inte blir större än gruskorn. Där kan vi få se lösningarna och de vägar Gud har igenom, under, över eller runt det som står i vägen för oss.