22-23 En dag medan de fortfarande var i Galileen, sa Jesus till dem: Jag ska bli förrådd och överlämnad till dem som har makt att döda mig. Men tre dagar senare ska jag stå upp igen. Lärjungarna blev sorgsna och bedrövade när de hörde detta.

När jag läser bibeln så tänker jag ofta på hur mänskliga lärjungarna var. Självklart blir de bedrövade när deras mästare och Herre säger att han ska dödas. De kan inte förstå vem som skulle vilja förråda Honom och de förstår inte varför det ska få lov att gå till på det sättet.

Jag kan sympatisera med dem. Fienden trodde att han vann när Jesus spikades fast på korset. Om han hade vetat att Jesus på det sättet skulle få all makt i himlen, på jorden och under jorden ... om han hade vetat att det slutliga syndoffret skedde just den stunden, på det korset ... så hade han aldrig korsfäst Härlighetens Herre.

Allt blev uppfyllt precis som det stod i de profetiska böckerna. Det kastades lott om Jesu kläder. Han blev piskad, slagen, uppspikad på ett kors, föraktad och hatad. Det är märkligt tycker jag!

Märkligt att en så genomgod människa kan bli så fruktansvärt hatad av många. Jesus gick omkring och gjorde gott, botade alla och förlät synder. Han skadade ingen, stal inget, var inte grym eller ens vresig. Han bemötte människor på ett medlidsamt sätt och vände sig endast mot dem som var hårda och kallhjärtade.

Tendensen kan synas också i vårt samhälle idag. De mest kärleksfulla människor blir förtalade och hatade - och det är som om det finns ett behov av att hitta något - vad som helst - bara det kan kriticeras. Det är tragiskt.

Världen kan bli en bättre plats att leva på om du och jag arbetar tillsammans för att värna om människors själar, integritet och behandla alla med kärlek. Då ska frid och nåd tillfalla oss!