6 När så Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Hennes dans behagade Herodes så till den grad

 7 att han lovade att ge henne vad hon än begärde.

 8 Hennes mor viskade då till henne: Be om Johannes döparens huvud på en bricka.

 9 Kungen blev förskräckt, men på grund av sitt löfte och eftersom han inte ville ta tillbaka det inför gästerna gav han order om att hon skulle få det.

 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset,

 11 och man lade huvudet på en bricka och gav det till flickan och hon bar det till sin mor.

 12 Sedan kom Johannes lärjungar för att hämta kroppen och begrava den, och de gick till Jesus för att berätta vad som hänt.

Detta är bland det märkligaste man kan läsa om. Tänk att vilja någon annan så illa att man vill ha huvudet på ett fat. Det är avundens kännetecken. Att inte tjäna något på det, bara missunna andra att ha det bra.

Denna missunnsamhet finns överallt i samhället. Människor vill se till att andra inte får vad de själva inte kan uppnå. Varför kan inte vi människor vara glada för andras framgång?

Hur farlig var egentligen Johannes döparen? Jag blir förundrad över hur människor kan anse att det är värt att döda någon för dennes åsikter eller tankar, ord och gärningar. Det som är sant kommer att visa sig en dag och då får var och en stå för sitt eget. Det är ingen som kommer att hålla dig ansvarig för det jag gör.

Det finns en tröst i detta faktum. Vi kan påverka allt som sker och vi kan faktiskt också se att det finns vägar mitt i ödemarken för oss alla. Även om ingen annan förstår det vi gör, så blir vi fullkomligt ledda av Gud att ta tag i det som är tufft och finna vägar ut ur det och fram till en allt större frid.