8 Några i folkskaran kastade sina ytterkläder på vägen, och andra skar grenar från träden och lade ut dem framför honom.

 9 Och både framifrån och bakifrån trängde sig folkmassan på. Och alla ropade: Gud välsigne kung Davids son! Hylla honom! Han är den som Gud har sänt! Välsigna honom, Herre!

 10 Det blev oro i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: Vem är han?

 11 Och folkmassan svarade: Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen.

På något sätt måste Gud, själv, ha öppnat ögonen på dessa människor som kantade vägen då Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Det var inte värdigt en kung och ändå så förstod folk att det var Kungen, Davids son, Guds Son som kom ridande.

     De la ut kläder och grenar med blad framför Honom och proklamerade att det var Jesus som kom, profeten från Nasaret. Andra tyckte att det blev stökigt och oroligt när Jesus kom till staden. De gillade det inte och kände inte igen Jesus. Hur olika det kan vara!

     Jag ber att jag ska känna igen det rätta och det goda vart jag än går fram och oavsett vilken förpackning det fått av den här världen. Det yttre är inte av någon betydelse för Gud. Han ser till hjärtan. Inte till dofter eller mode, inte till om vi är nykammade eller lortiga. Han ser till ett längtande hjärta.

     Det står i bibeln att Han inte förkastar ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Han stöter inte bort den som har en ärlig längtan oavsett vad den varit med om eller hur den lever sitt liv. Det är äktheten som är det viktiga och vår attityd mot oss själva och mot andra.

     Jag beundrar människor som har varit med om svårigheter och blivit starkare genom att de hållit fast, hållit ut och envist kämpat sig igenom. De har ett lyster som ingen annan, ett återsken av härlighet och ett djup som jag finner beundransvärt.

     Det är som en pärla där lager på lager med pärlemor bygger upp ett lyster och ett djup som är hänförande. När vi går igenom svårigheter och inte blir bittra så får vi ett lager pärlemor. Med tiden blir vi äkta och underbara pärlor med djup och härlig lyster.

     Vårda er om era hjärtas pärlor och var noga med vem ni delar dem med!

1 När Jesus och lärjungarna närmade sig Jerusalem och var nära Betfage på Oljeberget, skickade han två av dem till byn framför dem.

 2 När ni kommer in i byn, sa han, kommer ni att få se en åsna stå bunden där med sitt föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem.

 3 Om någon frågar er vad ni håller på med, så säg bara: 'Mästaren behöver dem'. Då kommer allt att ordna sig.

 4 Detta skedde för att det gamla profetordet skulle uppfyllas:

 5 Säg till folket i Jerusalem: 'Din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på ett åsneföl!'

 6 De två lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och

 7 tog med åsnorna till honom. De lade sedan sina mantlar på åsnefölet så att han kunde rida på det.

Jag blir fascinerad av denna berättelse. Den kan verka enkel och lite magert berättad, men i min fantasi blir det väldigt stort. Vem skulle släppa iväg en åsna och ett åsneföl till en främling som kommer och säger att en annan behöver den? Vem skulle bara säga: Okej, ta den!

     Ändå fungerade det precis på det sättet. De fick gå in till byn och hämta en åsna för att Jesus skulle uppfylla bibelordet att han skulle komma ridande på ett åsneföl. Det är mäktigt!

     När lärjungarna kom med åsnorna till Jesus så la de sina mantlar på åsnefölet så att Han kunde sätta sig upp och rida in i byn på det. Nu var inte folket vana vid att Kungar kom ridande barbacka på åsnor. Därför var det många som inte kände igen Jesus trots att de väntat på Hans återkomst hela sina liv.

     De hade predikat om Jesu återkomst, de hade väntat och upphöjt Jesus på alla sätt och när Jesus verkligen gick mitt ibland dem så kände de inte igen Honom. Det är tragiskt, men djupt mänskligt. De såg inte kungen för att Han såg inte ut så som de förväntade sig. Han var inte klädd i Guld och purpur. Han kom inte i en förgylld vagn dragen av ståtliga springare. Han hade inget avancerat hov med sig som uppfyllde Hans minsta vinkning.

     Han kom ridande på en åsna in i den stora staden Jerusalem!

29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.

 30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!

 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.

 32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!

 34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

Det finns flera olika sorters blindhet i den här världen. Det finns fysisk blindhet som är nog så svår. Då behövs special hjälpmedel för att klara av dagligt liv och det kan vara väldigt svårt att vara fysiskt blind. Men det finns också andra sorters blindhet.

     Jag känner människor som är känslomässigt blinda. De förstår inte uttryck i ansikte eller kroppsspråk och har också svårt att själva visa känslor. De kan inte tolka andra människors känslor och därmed inte heller svara på deras behov eller förfrågningar.

     Det finns en andlig blindhet som gör att dessa inte kan förstå sig på sådant som de inte kan se eller bli överbevisade om. När något konstigt sker så söker de vetenskapliga förklaringar och sätter lite värde på andra människors tro och övertygelse.

     Den blindhet som kanske är den svåraste är den själsliga blindheten som har drabbat de flesta någon gång i livet. Det är när vi inte ser en enda utväg, inte en enda lösning, inte någon framtid eller något hopp. Då är det mörkt och svårt.

     Det gemensamma med alla dessa olika sorters blindhet är att Jesus verkligen vill ge oss synen på alla dessa områden. Han vill att vi ska ha full insikt och utsikt, översikt och tillförsikt. Han älskar oss och förbarmar sig över oss på ett sådant sätt att Han tar sig tid och lyssnar till våra önskemål och rör vid oss på det område där vi har behoven.

     När Han rör vid oss blir vi förlösta och får en helt ny syn på oss själva, de närmaste och omvärlden. Gud förmår föra oss framåt oavsett omständigheter. Bön har kraft och dina böner har lika mycket styrka som någon annans oavsett vem du är eller hur länge du snackat med Gud. Minsta barn som beder hör Han och svarar!

24 De andra lärjungarna blev upprörda när de hörde vad Jakob och Johannes krävde.

 25 Men Jesus samlade dem och sa: Här i världen uppträder kungarna som tyranner, och de som har makt trycker ner dem som står under dem.

 26 Men så får det inte lov att vara bland er. Den som vill vara ledare måste vara de andras tjänare.

 27 Och den som vill vara störst måste tjäna som slav.

 28 Ni måste ha samma inställning som jag har, för Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att själv tjäna. Ja, jag har kommit för att ge mitt liv och på så sätt göra många fria.

Det är mäktigt när vi ser hur Jesus ser på allt det som sker i vår värld. Det är alltid lika svårt att förstå hur annorlunda det är här än vad Jesus själv skulle önska. Storheten i att Han, vår Frälsare, inte kom för att bli betjänad som en sann kung, utan för att betjäna oss, är makalös.

     Han gav sitt liv för oss och därför kan vi se och förstå hur vi också ska ge oss själva till tjänst för andra på ett sunt sätt. Jesus var inte självutplånande men valde att göra gott. På samma sätt ska vi ha tillräckligt med integritet att vi väljer vad och hur mycket vi gör. Dessutom ska vi välja att göra det Gud manar oss att göra men med ett glatt och villigt hjärta, annars är det inget värt.

     Just denna tjänstvillighet ger också en tillfredsställelse som inte kan matchas av något annat. Gud fyller oss med kraft, mod och frid när vi betjänar andra villigt och med glatt hjärta utan tanke på egen vinning. När våra motiv är rena så uteblir inte den lön Gud ger oss.

     I det att vi betjänar andra människor blir vi själva fria, helade, upprättade och glada. Gud är god!

20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.

 21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?

 22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå?Ja, svarade de. Det kan vi!

 23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.

Vad är det som gör att vi människor behöver ha en plats, en position för att känna att vi är betydelsefulla? Här kommer dessa bröders mor och ber Jesus om platsen närmast Honom i himlen.

     Jesus svar ger oss en fingervisning om vad det handlar om. Han visar klart att hon inte förstår vad det är hon begär. Hur ofta är det så med oss. Vi begär det ena och det andra utan att vi egentligen förstår vilka följdverkningar det har i evigheten. Hur ska vi kunna förstå det?

     Hur ska vi kunna förstå vidden av de lidanden Jesus fick utstå? Hur skulle vi kunna tro att vi själva skulle klara av att utstå detsamma? Men på något sätt, i vårt frånvända övermod kan vi hävda att vi skulle klara av det och Jesus säger att dessa söner också ska få utstå lidanden.

     Jag tycker att det är bra att Jesus inte väljer ut dessa bröder att sitta bredvid Honom utan lämnar det öppet. Det finns behov som skulle ha grusats av att dessa platser blivit upptagna. I sin oerhörda visdom väljer Jesus att hålla det öppet så att Gud får göra det bästa.

     Idag ber jag att vi människor ska se nyktert på oss själva och inse att vi inte behöver en position för att duga, för att vara goda nog för Gud, för att ha en plats nära Guds hjärta, för att vara barn till den Högste. Det är i sig själv nog. Dessutom ska vi inte begränsa oss själva genom att ha en position. Det skulle hindra vad Gud berett åt oss i innevarande tidsålder.

17 När Jesus nu var på väg till Jerusalem samlade han de tolv lärjungarna

 18 och samtalade med dem om vad som skulle hända när de kom dit.Jag kommer att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna, och de kommer att döma mig till döden.

 19 De kommer att överlämna mig till de romerska myndigheterna, och jag kommer att bli hånad och korsfäst. Men på den tredje dagen ska jag stå upp från de döda.

Hur svårt skulle det inte ha varit för lärjungarna att förstå vad Jesus sa här. Han hade ju sagt att Han skulle vara med dem alla dagar till tidens slut och nå står Han och säger att Han ska dödas och sedan stå upp från de döda. De hade stått tillsammans med Jesus och proklamerat Guds ord på samma sätt som Han gjorde.

     Nu skulle Jesus dö och de förstod inte varför Guds son, Kungen, Frälsaren skulle dö. Var Han då ingen Gud? Ingen kung? Ingen Frälsare? Förvirringen måste ha varit enormt stor. Det fanns säkerligen inget som kunde förbereda dem på det som skulle följa, men Jesus berättade åtminstone allt för dem så att de skulle kunna börja omfatta det.

     Idag när vi ser tillbaka på alltihop så vet vi att det var absolut nödvändigt att allt skulle ske precis på det sätt som bibeln beskriver det. Det var av yttersta vikt att Jesus skulle gå igenom allt av hån och smädelse, misshandel och utsatthet, att han skulle gå igenom allt av sjukdom och nöd, problem och bli övergiven av alla.

     Vi har en Gud som kan känna med oss och som verkligen förstår vad vi än gått igenom. Han har själv varit flykting, torterad, misshandlad, hotad, övergiven, hånad, föraktad, bespottad, sjuk, orolig, ångestfull. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull.

     När jag kommer till Gud med mina bekymmer så vet jag att Han förstår mig och visade det genom Jesu försoningsgärning på Golgata. Tack, min Gud, för att Du valde att försona mig med Dig innan jag ens förstod att jag behövde det. Idag är jag tacksam! Tack!

 1 Här följer en annan berättelse som också är en bild av himmelriket: En man, som hade en stor egendom, gick tidigt en morgon ut för att anställa arbetare till sina skördefält.

 2 De kom överens om dagspenningen och männen gick sedan ut till arbetet.

 3 Några timmar senare gick mannen ut igen och fick då se några andra män stå arbetslösa på torget.

 4 Han skickade iväg också dem till fälten och lovade att han vid dagens slut skulle betala dem vad som var rimligt.

 5 Vid middagstid och vid tretiden på eftermiddagen gjorde han likadant.

 6 Klockan fem på kvällen var han i staden igen och såg då ytterligare några män som stod där sysslolösa. Han frågade dem: 'Varför har ni inte arbetat på hela dagen?'

 7 'Därför att ingen har anställt oss

 8 När kvällen kom bad mannen sin kamrer att kalla på arbetarna och ge dem deras lön, och då börja med dem som kom sist.

 9 När de män som börjat arbeta klockan fem tog emot sin betalning, fick var och en en hel dagslön.

 10 När därför männen som anställts först kom för att få sin lön, trodde de att de skulle få mycket mer. Men de fick också samma belopp.

 11-12 Då började de protestera: 'De här karlarna har bara hållit på en timme och ändå betalar du dem lika mycket som oss. Och vi som arbetat hela dagen i den brännande hettan.'

 13 'Min vän

 14 Ta den och gå. Jag tänker ge alla samma lön.

 15 Har jag inte rätt att göra vad jag vill med mina pengar? Och varför blir ni så arga över att jag är så generös?'

 16 Så ska de sista bli de första och de första de sista.

På vårt mänskliga sätt att se på detta så skulle det vara djupt orätt att ge alla lika mycket vare sig de har arbetat i en timme eller åtta. Men den betalning som de fick var det mesta möjliga. Det finns inget större än att ha fått Jesus som belöning.

     När vi har fått Jesus kan vi inte få en halv eller en kvarts Jesus. Det är så mycket att ingen fått för mycket och ingen har fått för litet när de får Jesus som lön för mödan. Det handlar om en jämlikhet som inte alls handlar om att vi kan prestera för att vi ska vara förtjänt av det eller inte. Det handlar om en gåva som Gud ger oss på det sätt Han vill.

     När vi ser hur Gud är densamme och hur Han inte gör någon skillnad på människor, status eller något annat, så finns det en djup jämlikhet i det. Alla har tillgång till samma lön trots att omständigheterna skiljer sig markant från varandra.

     Samtidigt så vet vi att det inte är något vi kan förstå mänskligt sett. Arbetsgivaren har rätt att betala alla sina arbetare precis vad Han vill. Om Han kommit överens med oss om vad lönen ska vara så är det vad vi ska förvänta oss att få oavsett vad de andra får.

     Sett med ödmjuhet skulle vi vara glada för de som fått stå overksamma hela dagen och ändå få en dagslön. De får lön till mat och annat och dessutom finns det en chans att samma gode arbetsgivare skulle göra detsamma för oss en annan gång då vi inte har fått jobb under dagen.

     Generositet lönar sig alltid i längden!

(Jag hittade en video som var häftig - det blir en målning på slutet!)

27 Då sa Petrus till honom: Vi har lämnat allt för att följa dig. Vad kommer vi att få för det?

 28 Jesus svarade: När världen föds på nytt och Människosonen sätter sig på Guds tron för att regera i Guds nya rike, ska också ni få sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar.

 29 Och den som överger hem, bröder, systrar, far, mor, fru, barn eller egendom för att följa mig kommer att få mångdubbelt igen.

 30 Många som i dag spelar framträdande roller kommer inte att göra det i Guds nya rike. Och många som i dag är de sista kommer då att vara bland de främsta.

Den som offrar allt för att föja Jesus kommer att få mångdubbelt igen. Här handlar det inte om att överge sitt ansvarstagande. Det handlar om en personlig överlåtelse även om den blir motarbetad och det blir väldigt jobbigt.

     Ingen kan ta ifrån oss vår övertygelse. Ingen kan tala om för oss vad vi får eller inte får tro eller tänka. Det är områden som är beskyddade av Gud. Det är bra att det är så - det ska vara så. Friheten att välja själv var det viktigaste vi fick av Gud i skapelsen.

     Den som inte är fri att välja själv kan aldrig älska fullt ut. Den blir slav till någon annan. Gud ville inte ha oss som slavar utan som barn och vänner. Han ville att vi skulle komma fritt för att vi vill ha gemenskap med Honom. Han väntar alltid redo att möta oss när vi söker Honom.

     Sedan är allt lika omvänt som vanligt i Guds rike. De som är sist kommer att bli först och de som är minst kommer att bli störst. Det behöver inte vara någon med en upphöjd position hör på jorden som får en framträdande plats i Guds rike. Det finns en tröst i det - då kan andra också ha en chans på Guds villkor. Därför vet jag att det kommer att bli bra!