17 När Jesus nu var på väg till Jerusalem samlade han de tolv lärjungarna

 18 och samtalade med dem om vad som skulle hända när de kom dit.Jag kommer att bli förrådd och överlämnad till översteprästerna och de judiska ledarna, och de kommer att döma mig till döden.

 19 De kommer att överlämna mig till de romerska myndigheterna, och jag kommer att bli hånad och korsfäst. Men på den tredje dagen ska jag stå upp från de döda.

Hur svårt skulle det inte ha varit för lärjungarna att förstå vad Jesus sa här. Han hade ju sagt att Han skulle vara med dem alla dagar till tidens slut och nå står Han och säger att Han ska dödas och sedan stå upp från de döda. De hade stått tillsammans med Jesus och proklamerat Guds ord på samma sätt som Han gjorde.

     Nu skulle Jesus dö och de förstod inte varför Guds son, Kungen, Frälsaren skulle dö. Var Han då ingen Gud? Ingen kung? Ingen Frälsare? Förvirringen måste ha varit enormt stor. Det fanns säkerligen inget som kunde förbereda dem på det som skulle följa, men Jesus berättade åtminstone allt för dem så att de skulle kunna börja omfatta det.

     Idag när vi ser tillbaka på alltihop så vet vi att det var absolut nödvändigt att allt skulle ske precis på det sätt som bibeln beskriver det. Det var av yttersta vikt att Jesus skulle gå igenom allt av hån och smädelse, misshandel och utsatthet, att han skulle gå igenom allt av sjukdom och nöd, problem och bli övergiven av alla.

     Vi har en Gud som kan känna med oss och som verkligen förstår vad vi än gått igenom. Han har själv varit flykting, torterad, misshandlad, hotad, övergiven, hånad, föraktad, bespottad, sjuk, orolig, ångestfull. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull.

     När jag kommer till Gud med mina bekymmer så vet jag att Han förstår mig och visade det genom Jesu försoningsgärning på Golgata. Tack, min Gud, för att Du valde att försona mig med Dig innan jag ens förstod att jag behövde det. Idag är jag tacksam! Tack!