1 När Jesus och lärjungarna närmade sig Jerusalem och var nära Betfage på Oljeberget, skickade han två av dem till byn framför dem.

 2 När ni kommer in i byn, sa han, kommer ni att få se en åsna stå bunden där med sitt föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem.

 3 Om någon frågar er vad ni håller på med, så säg bara: 'Mästaren behöver dem'. Då kommer allt att ordna sig.

 4 Detta skedde för att det gamla profetordet skulle uppfyllas:

 5 Säg till folket i Jerusalem: 'Din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på ett åsneföl!'

 6 De två lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och

 7 tog med åsnorna till honom. De lade sedan sina mantlar på åsnefölet så att han kunde rida på det.

Jag blir fascinerad av denna berättelse. Den kan verka enkel och lite magert berättad, men i min fantasi blir det väldigt stort. Vem skulle släppa iväg en åsna och ett åsneföl till en främling som kommer och säger att en annan behöver den? Vem skulle bara säga: Okej, ta den!

     Ändå fungerade det precis på det sättet. De fick gå in till byn och hämta en åsna för att Jesus skulle uppfylla bibelordet att han skulle komma ridande på ett åsneföl. Det är mäktigt!

     När lärjungarna kom med åsnorna till Jesus så la de sina mantlar på åsnefölet så att Han kunde sätta sig upp och rida in i byn på det. Nu var inte folket vana vid att Kungar kom ridande barbacka på åsnor. Därför var det många som inte kände igen Jesus trots att de väntat på Hans återkomst hela sina liv.

     De hade predikat om Jesu återkomst, de hade väntat och upphöjt Jesus på alla sätt och när Jesus verkligen gick mitt ibland dem så kände de inte igen Honom. Det är tragiskt, men djupt mänskligt. De såg inte kungen för att Han såg inte ut så som de förväntade sig. Han var inte klädd i Guld och purpur. Han kom inte i en förgylld vagn dragen av ståtliga springare. Han hade inget avancerat hov med sig som uppfyllde Hans minsta vinkning.

     Han kom ridande på en åsna in i den stora staden Jerusalem!