20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.

 21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?

 22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå?Ja, svarade de. Det kan vi!

 23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.

Vad är det som gör att vi människor behöver ha en plats, en position för att känna att vi är betydelsefulla? Här kommer dessa bröders mor och ber Jesus om platsen närmast Honom i himlen.

     Jesus svar ger oss en fingervisning om vad det handlar om. Han visar klart att hon inte förstår vad det är hon begär. Hur ofta är det så med oss. Vi begär det ena och det andra utan att vi egentligen förstår vilka följdverkningar det har i evigheten. Hur ska vi kunna förstå det?

     Hur ska vi kunna förstå vidden av de lidanden Jesus fick utstå? Hur skulle vi kunna tro att vi själva skulle klara av att utstå detsamma? Men på något sätt, i vårt frånvända övermod kan vi hävda att vi skulle klara av det och Jesus säger att dessa söner också ska få utstå lidanden.

     Jag tycker att det är bra att Jesus inte väljer ut dessa bröder att sitta bredvid Honom utan lämnar det öppet. Det finns behov som skulle ha grusats av att dessa platser blivit upptagna. I sin oerhörda visdom väljer Jesus att hålla det öppet så att Gud får göra det bästa.

     Idag ber jag att vi människor ska se nyktert på oss själva och inse att vi inte behöver en position för att duga, för att vara goda nog för Gud, för att ha en plats nära Guds hjärta, för att vara barn till den Högste. Det är i sig själv nog. Dessutom ska vi inte begränsa oss själva genom att ha en position. Det skulle hindra vad Gud berett åt oss i innevarande tidsålder.