47 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.” 49 Judas gick därför raka vägen fram till Jesus och sa: ”Godafton, Mästare!” och gav honom en hälsningskyss. 50 Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

Har du varit med om att du har förrådit någon och vetat att du gjort fel? Berättat något du lovat hålla för dig själv? Talat för mycket och för kategoriskt?

Jag misstänker att vi alla gjort det någon gång. Vissa gör det oftare än andra och vissa lär sig inte av sina misstag. Det är när vi förråder dem som står oss nära som vi bränner broar som kan vara väldigt svåra att bygga upp på nytt. Det är när vi väljer att prata om någon bakom den människans rygg, som vi förstör mer än vi själva kan förstå.

Orden är skapande och viktiga. Orden är så viktiga att Gud säger i sitt ord att vi kommer att få stå till svars för varje onyttigt ord vi uttalat. Om vi tänker efter så är det massor av onyttiga ord uttalade under en enda dag. Kanske är det viktigt för oss att tänka efter vad det är vi säger och hur andra uppfattar det.

Speciellt viktigt är det om vi är med om att våra ord missuppfattas ofta och relationer blir lidande. Det är dessutom väldigt viktigt om vi ser att vi har förrådit dem som står oss närmast, att vi har skapat en distans mellan dem och oss. I värsta fall har vi också skapat en klyfta mellan dem och andra människor.

Gud vet hur det är att bli förrådd. Om du har blivit det eller känner en skuld över att du har gjort det själv mot någon annan, så finns det förlåtelse och det finns lösningar och nya vägar. Gud vet hur det är och när du kommer till Honom med dina känslor och din önskan så kommer Han att möta dig precis där du är och läka dig, upprätta dig och ge dig ett nytt uppdrag som kommer att fullborda det Han påbörjat.

36 Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 40 Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.” 42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.” 43 Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Det finns tider i livet då vi får stå ensamma i vårt eget Getsemane utan att det finns någon vid vår sida, utan att någon orkar hålla sig vaken för vår skull och för den ångest eller nöd som plågar oss. Då ska vi komma ihåg att Jesus själv vet hur det är för att Han varit där och fått uppleva det.

Det är aldrig roligt att var i Getsemane. Det är som en flaskhals som återkommer med jämna mellanrum i våra liv. Med tiden känner vi igen det som ska komma som en trång port, en flaskhals, en tuff passage där vi behöver hålla ut för att det kommer en stor seger om vi gör det.

Det är precis när genombrottet är nära som vi får uppleva hur Gud för oss in i vårt eget personliga Getsemane och hjälper oss att få perspektiv på allt det som sker eller uteblir i våra liv. Där får vi granska oss själva i Guds ljus och därmed kan vi se våra egna skavanker ordentligt. Nu är inte Gud den som är och petar på varje liten grej, men det kan finnas något som vi själva behöver se och förstå för att vi ska kunna ta itu med det och uppleva Guds frihet.

30 När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget. 31 Där sa Jesus till dem: ”Inatt kommer ni alla att överge mig, för Gud säger i Skriften: ’Jag ska döda herden, och fåren i hjorden ska skingras.’ 32 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.” 33 Petrus invände: ”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig göra det.” 34 Men Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala imorgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.” 35 Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra efterföljarna sa samma sak.

Vi kan ha ärliga och uppriktiga hjärtan, men det är endast det som består trots allt, som är beviset för om vi har förstått och att vi har en tro som övergår allt förstånd. Det som är andligt kan bara förstås på ett andligt sätt.

Det som är osynligt är egentligen mer verkligt än det vi kan se och ta på. Det vi har runt oss är här idag men kan vara borta imorgon. Det krävs bara en liten katastrof för att vi ska se hur otroligt maktlösa vi är på alla sätt och vis. Därför är det viktigt att vi förstår att det finns saker som alltid kommer att bestå.

Det finns ingen som kan ta min tro ifrån mig. Ingen kan stjäla min övertygelse, mitt hopp eller min kärlek. När allt annat försvinner i mitt liv så har jag ändå min tro och min tacksamhet kvar att bygga vidare på.

Skillnaden mellan dem som ger upp och lägger sig ner för att till och med dö, och de som överlever och bygger upp något nytt, är just vetskapen om att Gud är med och styrker och stärker, fyller och ger obegränsat och med en ovillkorlig kärlek.

Det spelar ingen roll vem du är eller vad du har gjort. Gud älskar dig och står på din sida!

20 När kvällen kom slog sig Jesus och hans tolv närmaste efterföljare ner vid bordet. 21 Och medan de åt sa han: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig.” 22 Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?” 23 Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det. 24 För jag, Människosonen, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.” 25 Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Mästare, det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.” 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till sina efterföljare och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.” 27 Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop, 28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor. Mitt blod ska offras så att många kan få förlåtelse för sina synder. 29 Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då min Far regerar och jag dricker det nya vinet med er i hans nya värld.”

Lärjungarna hade ingen aning om vidden av det som skulle ske inom kort. De satt och åt tillsammans med sin mästare som så många gånger förr, men så inför Jesus detta med nattvarden. Det är något nytt.

Han ger dem något de kan hålla fast vid under alla år som skulle komma. Något som skulle få dem att fokusera på det viktigaste, Jesu försoningsoffer på Golgata. Han vet att vi behöver något konkret för att komma ihåg det som inte är lika mycket inför våra ögon.

Sådana är vi lite till mans. Vi har svårt att komma ihåg det vi inte kan se eller det som inte ger omedelbara konsekvenser. När vi går in i det vi tänkt och ser hur Gud för oss varsamt fram så förstår vi bättre och bättre hur enormt god Gud är. Han har omsorg om detaljerna i våra liv.

Det jag tycker är häftigast är att han hela tiden utbildar mig för det som ska komma så att jag ska vara rustad att möta det när det kommer i min väg. Det är en god Gud som ser till att jag har alla verktyg jag behöver för att klara av de situationer jag kommer att möta i framtiden. =)

17 På första dagen i påskhögtiden, kom Jesus efterföljare till honom och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna med påskmåltiden?” 18 Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Den tid Gud har bestämt för mig har nu kommit. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina efterföljare.’ ” 19 Hans efterföljare gjorde då som han hade sagt, och ordnade sedan med påskmåltiden där.

Påskmåltiden åts till åminnelse av uttåget ur Egypten. Folkets befrielse från tyrranniska ledare. Den befrielsen orsakade en vandring på 40 år i öknen. Den vägen var inte heller lätt, men ändå var den produktiv eftersom folket var fria att göra som de ville.

Jesus blir det yttersta påskoffret. Det sista offer som behövdes för att försona världen fullständigt med Gud. Han var det oskyldiga, fläckfria lammet som öppnade vägen för var och en som vill tro det.

Jag är tacksam att jag inte behöver offra djur eller ha en grilltjänst hela tiden. Istället ser vi till att vi betjänar varandra på andra sätt. Det finns inget ytterligare vi kan lägga till eller dra ifrån för att vi ska bli godkäna och älskade av Gud. Han har redan gjort allt som behöver göras och Han har gjort verket fullkomligt.

Därför är den här påskmåltiden egentligen Jesu sista måltid innan han blir avrättad. Det får en mycket större innebörd när det är i direkt anslutning till alla grymma händelser som leder upp till Jesu död och uppståndelse.

14 Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna 15 och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag överlämnar Jesus åt er?” Översteprästerna gav honom då 30 silvermynt, 16 och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Kan du bli köpt? Det finns tre saker som är stora frestelser som brukar kunna få människor att göra sådant de normalt inte gör. Det första är pengar. För tillräckligt mycket pengar sägs det att människor kan övertalas att göra vad som helst. Jag hoppas att det inte är sant, men i den tid vi lever i kan vi se många exempel på hur pengar är ett motiv i många mord och dödsfall.

Det andra är sex. Det handlar ofta om utomäktenskapliga förbindelser, prostitution, bordeller och barnporrhärvor. Vi har sett hur Josef Fritzl stängde in sin egen dotter i en källare i 24 år och våldtog henne gång på gång. Hon födde sju barn med honom. Clinton ertapprades på grund av att Monica Lavinski hade kvar en klänning med bevis på. Våra politiker har ertapprats med att gå på bordell. Många stora ledare har fallit på grund av lust och sex.

Det tredje är makt. Människor kan göra mycket för att få makt på olika områden. Josef Fritzl är också en människa som utövade maktmissbruk. Hitler hade oinskränkt makt under många år och utrotade därmed Judar, färgade, handikappade och alla som godtyckligt visade sig vara annorlunda och som hade mörkt hår. 

Oerhört mycket ondska har sprungit ur dessa tre ting. Det finns en inneboende svaghet hos människor på dessa områden och därför finns det också ett behov av att passa oss för det. Ingen av oss vill egentligen spåra ur på det sätt som vi sett den ena efter andra som hängs ut i media gort.

Det kan undvikas genom att vi är medvetna om farorna som är förknippade med dessa tre.

6 Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud. 8-9 Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!” 10 Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Det här är en av de mest fantastiska berättelserna jag vet i bibeln. Den kvinna som kom och smorde Jesus inför begravningen hade en övertygelse och i kärlek valde hon att gå in i det hus där hon inte var välkommen, göra en handlig i tro för en mästare som hon älskade över allt annat. Hon tvättade hans fötter med sina tårar och torkade av dem med sin ära. Håruppsättningar var kvinnans ära och hon hade utsläppt hår som prostituerade på den tiden. När hon torkade hans fötter med sitt hår betedde hon sig skamligt. Jesus förebrådde henne inte för han kände hennes hjärta, men han förebrår dem som tänkte ont om henne.

Det är en stor och kärleksfull Herre som ser till hjärtan och avsikter. Dessutom förklarade Han för de som var kritiska till hennes beteende att hon var den som skulle bli ihågkommen i all framtid.

Ibland har vi gjort som denna kvinna. Vi har fått något ifrån Gud som berört vårt innersta. Sedan har vi gått och gjort det vi känner att vi ska göra. Då har människor kommit och försökt få oss att låta bli, försökt få oss att förstå att vi blir bedragna. Gud har inte sagt samma sak till dem och därför antar de att vi har fel.

Om du har blivit utsatt för detta är det lätt att misströsta eller bli förvirrade. Det handlar egentligen om att dessa människor inte ska göra det vi gör och har därför inte fått den uppenbarelse eller kallelse som vi har att göra det.

Vi kan inte anklaga någon att göra fel för att vi själva inte har samma uppenbarelse. Någonstans behövs det en ödmjukhet som ger oss vissheten att vi kanske inte förstår allt, men det som är sant och verkligt, gott och värt att akta kommer att bestå igenom tid och rum. Låt tiden utvisa vad som är sant.

1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.” 3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

Jag undrar just hur många av oss gör så som dessa människor gjorde. Vi väljer att göra det som är fel när det inte finns så många människor som kan se det eller uppleva det. I hemlighet.

När vi ser hur det vi gör får reaktioner av omgivningen, så kan det hända att vi fortsätter att göra det ändå, men i skymundan för att vi inte vill sluta upp med det vi påbörjat. När det är fel, så är det ändå fel. Det är lika fel att göra något när människor inte ser det, som om vi skulle göra det mitt på torget under rusningstid.

Jag tror att det är därför så många människor, även kristna, håller på med tvivelaktiga eller rent syndiga saker i hemlighet. De tror att det inte märks om de inte blir ertapprade. Men i verkligheten är det lika uppenbart som om vi hade gjort det offentligt. För Gud är allt uppenbart.

För mig är det inte jobbigt eller svårt. Det är en trygghet att Gud vet allt. Då kan jag komma till Honom med allt som är jobbigt eller svårt. Jag kan utgjuta mitt hjärta både ont och gott för Han vet ändå allt! Även mina sämsta, kanske förbjudna känslor,  vet Han om så jag kan vara äkta inför Gud.