24 Till sist kom den man fram som bara hade fått en säck med guldmynt, och han sa: ’Herre, jag vet att du är en hård man. Du skördar där du inte har sått och samlar ihop sådant du inte planterat. 25 Därför vågade jag inte ge mig in i några affärer, utan grävde ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!’ 26 Men hans herre svarade: ’Du är en lat och oduglig tjänare! Om du visste att jag tänkte kräva mer tillbaka än du hade fått, 27 borde du åtminstone ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått ränta på dem. 28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till mannen som fick ihop tio säckar med guldmynt. 29 För den som rätt använder det han har fått ska få mer, och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har. 30 Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”

Det är en stor synd om vi inte använder oss av de gåvor och den kallelse som vi har på våra liv. Vi är kallade att leva ett liv i fullkomlighet och överflöd av gott. Det kanske inte handlar om materiella goda saker, men ett liv av tillfredsställelse och kärlek.

Det som händer när vi inte brukar våra gåvor och gör det som ligger oss varmast om hjärtat, är att det dränerar vår kraft och energi. Det är som långsam åderlåtning där vi inte finner någon glädje in något alls. Det finns inget värre sätt att leva än att bara göra det vi tror att vi måste och aldrig det vi vill.

Men Gud har tänkt att vi ska bli unika individer som fröjdar oss inför Honom. Han vill inte se att vi kastar bort vår chans att bli lyckliga. Det är en sorg för Gud att se hur många av Hans barn som har format sig efter de mänskliga bestämmelserna och jantelagen att de inte vågar bli allt de skulle kunna bli.

Jag ber att var och en ska bryta sig loss från det som bundit dem så att de får komma ut i frihet och glädje. Gud längtar efter att få se oss barn lyckliga!