36 Sedan gick Jesus med sina efterföljare till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.” 37 De enda han tog med sig var Petrus, och Sebedaios båda söner, Jakob och Johannes. Jesus greps nu av förtvivlan och ångest, 38 och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.” 39 Sedan gick han lite längre bort och kastade sig ner på marken och bad: ”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.” 40 Efter ett tag gick han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. Då sa han till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma? 41 Vaka och be, så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.” 42 Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Far i himlen, om jag inte kan slippa det lidande som väntar, är jag beredd att göra din vilja.” 43 Men när han kom tillbaka till sina efterföljare, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan gick han tillbaka till sina efterföljare och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor. 46 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Det finns tider i livet då vi får stå ensamma i vårt eget Getsemane utan att det finns någon vid vår sida, utan att någon orkar hålla sig vaken för vår skull och för den ångest eller nöd som plågar oss. Då ska vi komma ihåg att Jesus själv vet hur det är för att Han varit där och fått uppleva det.

Det är aldrig roligt att var i Getsemane. Det är som en flaskhals som återkommer med jämna mellanrum i våra liv. Med tiden känner vi igen det som ska komma som en trång port, en flaskhals, en tuff passage där vi behöver hålla ut för att det kommer en stor seger om vi gör det.

Det är precis när genombrottet är nära som vi får uppleva hur Gud för oss in i vårt eget personliga Getsemane och hjälper oss att få perspektiv på allt det som sker eller uteblir i våra liv. Där får vi granska oss själva i Guds ljus och därmed kan vi se våra egna skavanker ordentligt. Nu är inte Gud den som är och petar på varje liten grej, men det kan finnas något som vi själva behöver se och förstå för att vi ska kunna ta itu med det och uppleva Guds frihet.