11 Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst. 13 ”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.

Det som hände var förutbestämt och klart. Jesus visste att han skulle få lida och dö på korset och att det skulle innebära en befrielse för allt folk i alla länder på jorden. Därför sa han ingenting. Det retade Pilatus som ville ha något att fria honom på.

Ibland kan det hända att det är bättre att vi inte säger något. Jag tänker så här. Det finns saker vi kan göra något åt, och då ska vi också göra det. Sen finns det saker vi kan förändra med tiden och då behöver vi se och förstå det och medvetet arbeta åt det hållet. Men sedan finns det saker som vi inte kan rå på. Det kan handla om förtal eller skvaller tex. då behöver vi inse att människor är som de är.

Med tiden kommer Gud att upprätta den som är rättfärdig. Om vi har gjort det vi gjorde eller sa det vi sa med gott uppsåt, så kan vi vara nöjda ändå. Det innebär att Gud kommer att låta sanningen bli känd och Han kommer att upprätta den som blivit behandlad felaktigt.

Det kan också hända att vi gjort fel och då får vi be om förlåtelse. I och med det har vi fullgjort vår del av det. Ibland får vi också rätta till det genom att kompensera det vi gjort. Ibland blir det fyrfaldigt som tullindrivaren fick göra. Men det finns upprättelse för alla människor.

Om de andra inte vill ta emot det eller om de vill fortsätta att vara otrevliga, förtala eller skvallra, så får de själva stå med sina ord inför Gud en dag. Det är på deras ord de kommer att frias och på deras egna ord som de kommer att fällas. Så är det för alla människor.