Passa på att rösta i dag för imorgon är det en ny omröstning som startas.

Gud välsigne dig med allt gott i rikt mått från nådens tron,

Anna*

15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. 16 Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas. 17 När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?” 18 Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 19 Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.”

Bland de starkaste scener i filmen Passion of The Christ är då Pontius Pilatus fru kommer och ger vitt tyg till Jesu moder Maria. Vitt tyg var väldigt eftertraktat och fint på den tiden. Det var en statussymbol och när Maria tar emot fredsgåvan så var det väldigt medvetet.

Hon tar dessa vita tygstycken och suger upp varenda droppe blod hon kan komma åt efter det att Jesus blivit piskad. Det var bara Maria som hade förståelse för värdet av det blod som stänkte runt på torget. När hon kryper där och suger upp blodet som spilldes för vår skull så kan jag riktigt känna smärtan.

Hon fortsätter att plågas när hon ser sin son plågas utmed hela Via Dolorosa (smärtornas väg) då han hånas och bespottas på väg till avrättningsplatsen uppe på en soptipp uppspikad på ett kors. Hon tänker och uttrycker en häpen förundran över att inte Jesus säger ifrån och sätter stopp för alltihop.

Men det var profetiorna som skulle uppfyllas. Det var tänkt att Jesus skulle gå igenom det värsta av det värsta och uppleva en frestelse i allt men vara helt utan synd. Han skulle ta varje sjukdom i sin kropp och varje smärta, plåga, problem och synd för att sätta oss fria.

Han har auktoritet att förlåta synder när vi kommer till Honom med ödmjuka och förkrossade hjärtan. Om vi är uppriktiga så kan vi också få ärlig och bestående hjälp av Gud för allt som kan drabba oss som människor i den här tiden.

Det finns inget som är för stort eller för litet för att Jesus skulle vilja hjälpa oss med det. Jag har själv fått uppleva hur Han helar, upprättar och ger ny kraft, ny förmåga och integritet. Han vill se oss lyckliga och fria. Därför kan vi lita på vårt eget inre vittnesbörd i allt som sker och lita på att Gud kommer att leda oss steg för steg in i det som kommer att hjälpa oss bli allt vi kan bli.