24 Ni blinda vägvisare, som är rädda för att få i er en mygga, men som utan betänkligheter kan sluka en kamel!

 25 Ve er, fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Till det yttre är ni som bägaren ni dricker ur. Den är polerad och glänser, men ert liv stinker av bedrägeri och girighet.

 26 Blinda fariseer! Se först till att ni får det rätt ställt med Gud, så kommer ni att få ordning på allt annat i era liv.

 27 Ve er, fariseer och religiösa ledare! Ni är som vackra gravkamrar, fyllda av döda människors ben och av smuts och ruttenhet.

 28 Ni gör allt för att framstå som fromma, men i verkligheten är ni fulla av bedrägeri och synd.

 29-30 Ja, ve er fariseer och ni hycklande religiösa ledare! Ni bygger monument över profeterna och de rättfärdigas gravar smyckar ni med blommor. Och sedan påstår ni: 'Om vi hade levt då, skulle vi aldrig ha dödat profeterna på det sätt som våra förfäder gjorde.'

 31 När ni säger detta medger ni att ni är söner till onda människor.

 32 Ni går i deras fotspår, och i ondska kan ni mäta er med dem.

 33 Era lömska förförare! Hur ska ni kunna undkomma helvetets dom?

Hyckleri har varit en av mina stora funderingar ett tag. Hur kan människor anse att vi ska följa vissa kristna lagar och ordningar till punkt och pricka och ändå välja bort andra utan att blinka? Vem är det i så fall som kommer att bestämma vad som ska behållas och vad som kan skrotas?

     Jag vet att det är svårt att diskutera dessa saker med människor som skulle kunna göra något åt det för att tankebanor är väldigt ingrodda och svåra att ta sig igenom, runt, över eller under.

     Min önskning är att människan skulle sättas i centrum tillsammans med Jesus. Att behov skulle fyllas när kristna möts och får på så sätt välsigna varandra på ett konkret och mirakulöst sätt. Det blir många gåvor som kommer i funktion när allt Guds folk möts och prisar Gud.

     Vi kan mötas över alla människoskapade församlingsgränser. Allt folk är Guds församling. Alla människor oavsett kön, ras eller etikett är ovillkorligt älskade av Gud. Alla har en plats i Hans hjärta och Han har också gett alla egna gåvor som ska vara i bruk för hela församlingens bästa.