31 Jesus fortsatte: ”När jag, Människosonen, kommer i kunglig makt tillsammans med alla mina änglar, då ska jag sätta mig på min tron för att regera. 32 Alla folk ska samlas inför mig, och jag ska dela människorna i två grupper, som när en herde skiljer fåren från getterna. 33 Fåren ska jag ställa på min högra sida och getterna på min vänstra. 34 Sedan ska jag, kungen, säga till dem som står på min högra sida: ’Kom alla ni som min Far har räddat för evigt. Gå in i den nya värld som ända från jordens skapelse har gjorts i ordning åt er. 35 Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig. 36 Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’ 37 Då kommer de som har följt Guds vilja att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? 38 När såg vi dig som främling och hjälpte dig, eller naken och gav dig kläder? 39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40 Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar, då gjorde ni det för mig!’

Det är mycket intressant att tänka på dessa saker. Människor är i regel ögontjänare. De gör det goda om de kan få uppmärksamhet ifrån det och få uppleva hur människor berömmer dem för hur andliga och duktiga de är. Men det som görs i skymundan, bara för att osjälviskt hjälpa någon annan är viktigare.

Det som ingen ser. Det som ingen kan uppmärksamma. Det är det viktigaste. Det är när vi ser de som är sjuka och behövande och när vi ger dem vad de behöver som vi är i Guds vilja och det vi gör för dessa minsta och trasigaste - det gör vi för Jesus själv!

Om det hade varit Jesus och vi hade sett och förstått att Han sett oss göra det goda trots att ingen annan såg det, så skulle fler göra goda saker. Men det tragiska är, att Gud inte vill ha något vi ger Honom som handlar om vad vi känner att vi måste göra. Han vill ha villiga och osjälviska offer i kärlek.

Därför är det endast i kärlek vi kan möta behov hos människor. Kärleken betyder alltid att vi betjänar andra. Det betyder att vi är tillräckligt kärleksfulla så att vi bryr oss om hur de har det och försöker avhjälpa den nöd som finns.

Hur det kan se ut varierar väldigt mycket, huvudsaken är att det är den unika människan som är i centrum och vi får vara kanaler av Guds kärlek till den som har behov.