1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.” 3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

Jag undrar just hur många av oss gör så som dessa människor gjorde. Vi väljer att göra det som är fel när det inte finns så många människor som kan se det eller uppleva det. I hemlighet.

När vi ser hur det vi gör får reaktioner av omgivningen, så kan det hända att vi fortsätter att göra det ändå, men i skymundan för att vi inte vill sluta upp med det vi påbörjat. När det är fel, så är det ändå fel. Det är lika fel att göra något när människor inte ser det, som om vi skulle göra det mitt på torget under rusningstid.

Jag tror att det är därför så många människor, även kristna, håller på med tvivelaktiga eller rent syndiga saker i hemlighet. De tror att det inte märks om de inte blir ertapprade. Men i verkligheten är det lika uppenbart som om vi hade gjort det offentligt. För Gud är allt uppenbart.

För mig är det inte jobbigt eller svårt. Det är en trygghet att Gud vet allt. Då kan jag komma till Honom med allt som är jobbigt eller svårt. Jag kan utgjuta mitt hjärta både ont och gott för Han vet ändå allt! Även mina sämsta, kanske förbjudna känslor,  vet Han om så jag kan vara äkta inför Gud.