1 Jesus fortsatte: ”Då Gud kommer för att regera över alla folk, ska det bli som i den här berättelsen: Tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop, tog sina oljelampor och gick ut för att möta brudgummen. 2-4 Fem av dem var kloka och tog med sig krukor med extra olja till sina lampor. De andra fem var oförståndiga och glömde att ta med sig olja. 5 När brudgummen sedan dröjde, blev de så trötta att de la sig ner och somnade. 6 Men vid midnatt väcktes de av ett rop: ’Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!’ 7 Alla flickorna skyndade sig genast upp och gjorde i ordning sina lampor. 8 Men de fem som inte hade någon extra olja, tiggde och bad att de andra skulle dela med sig, eftersom deras lampor slocknade. 9 Då svarade de andra: ’Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå iväg till dem som säljer olja och köp det ni behöver!’ 10 Men medan de var borta och köpte olja, kom brudgummen. De som var beredda fick då följa med honom in till bröllopsfesten, och porten låstes. 11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför porten och ropade: ’Herre, Herre, öppna för oss!’ 12 Men då ropade han tillbaka: ’Gå er väg! Jag försäkrar att jag inte känner er!’ 13 Håll er därför vakna och var beredda, för ni vet inte vilken dag eller timme jag kommer tillbaka.

Ibland kan jag fundera på hur vi tänker och prioriterar. De dagliga sysslorna får aldrig ta så stor plats i våra liv att vi blir snärjda i dem och inte kommer vidare med det vi ska göra för Guds räkning. Det kan inte hindra oss om vi inte tillåter det.

     Jag vet att det kan vara svårt för människor att se förbi det vi har för ögonen, men faktum är att det osynliga är den enda verklighet som kommer att bestå. Allt annat kan vara här idag och boerta imorgon. Det krävs inte mycket för att allt det materiella ska försvinna eller bli förstört.

     Det enda som kommer att bestå är Guds levande ord och kärleken. Allt annat kommer att förgås. Därför är det absolut viktigast att vi förstår Guds ord så att vi följer ordet så långt det är möjligt och vi har uppenbarelse. Dessutom är det viktigare att vi älskar än att vi fullföljer allehanda arbetsuppgifter.

     Nu menar jag inte på något sätt att vi ska vara slarviga med det arbete vi har. Inte alls! Vi ska vara omsorgsfulla och se till att vi är värda att aktas av vår arbetsgivare. Men vi ska inte heller låta arbetet sluka oss så att vi inte har tid för de viktiga relationerna, framför allt de inom familjen.

     En balans är det vi ska eftersträva och då kommer Gud också att välsigna oss på ett mer påtagligt sätt.