20 När ni svär ’vid altaret’ svär ni både vid altaret och vid allt som är på det, 21 och när ni svär ’vid templet’ svär ni både vid templet och vid den Gud som bor i det. 22 När ni svär ’vid himlen’ så svär ni vid Guds tron och vid Gud själv. 23 Ja, olycka ska drabba er laglärare och fariseer, som bara låtsas lyda Gud. Ni ger Gud en tiondel av minsta lilla kryddväxt, som mynta, dill och kummin, men ni struntar fullständigt i det som är långt viktigare: rättvisa, medlidande och trohet. Visst ska ni ge Gud en tiondel av allt, men glöm inte det som är allra viktigast.

När vi väljer att göra gott är det vida mycket viktigare än allt tvångsmässigt givande. Givandet i sig är inte något som andra ska tvinga oss till. Det är en princip som kommer att ge varje människa som gör det, rik välsignelse. Det är en princip som också fungerar väldigt väl.

     Men det viktiga är att vi kommer ihåg att Gud vill ha villiga givare. Att vi ger av hjärtat och inte för att vi måste ge. Det handlar om att välja det bästa i varje situation. När vi väljer att se människor framför allt annat och se till att de blir rättvist behandlade, visar medlidande och visar oss trofasta då kommer Gud att välsigna oss och dem vi umgås med.

     Det finns mängder av människor som vet och kan förstå hur viktigt det är att vi tänker gott om och talar gott om de människor vi har i vår närhet, i vår församling och i vår familj. Gud vill välsigna oss och om vi väljer att utvecklas som människor och förvandlas genom sinnets förnyelse, då kommer det också att hända saker.

Gud välsigne dig med allt gott från nådens tron!