1 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar dessa föreskrifter, gick han vidare för att undervisa och predika i de städer dit han sänt dem.

 2 Johannes döparen, som just då satt i fängelse, hörde om alla de under som Kristus gjorde. Han skickade då iväg sina lärjungar till Jesus för att fråga honom:

 3 Är du verkligen den som Gud lovat oss, eller ska vi vänta på någon annan?

 4 Jesus svarade dem: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom om de under ni har sett mig göra:

 5 blinda har fått sin syn, lama går omkring, leprasjuka har blivit friska, döva hör och döda har fått liv igen. Och berätta för honom att jag predikar de goda nyheterna för de fattiga.

 6 Säg sedan till honom: 'Lyckliga dem som inte tvivlar på mig.'

 Det finns flera intressanta vinklar på detta bibelställe. För det första så hade Johannes lärjungar liksom Jesus. Det var de egna lärjungarna som han skickade för att fråga Jesus om han var den utlovade. Under tiden som Johannes satt i fängelse så var hans lärjungar i närheten och kunde bära budskap till Jesus.

Ibland kan man få för sig att människor bara föll bort och blev avrättade men i verkligheten fanns det människor runt omkring dem som fortsatte det verk som de påbörjat. Det ger mig också belägg för att det är tänkt att vi ska ha människor runt oss som vi delar vår tro med och vandrar tillsammans med. Vi ska ha lärjungar runt oss. Vi ska GÖRA lärjungar. Det tar tid och kraft.

För det andra så visste Jesus att Johannes skulle förstå det Han gav som budskap tillbaka. Johannes visste att lama skulle gå, blinda se och döva höra. Han visste egentligen att Jesus var den Smorde. Därför tror jag att det var med stor ömhet som Jesus skickade med det sista budskapet om att de som inte tvivlar på Jesus är lyckliga.

För det tredje så gick Jesus vidare i första versen och predikade. Han gav aldrig upp. Helst hade Han sett att det inte blivit så stor uppståndelse runt det som skedde. Då hade Han fått lite längre tid på sig att predika och sprida det goda evangeliet i egen hög person.

Nu är jag övertygad om att allt skedde i rätt tid och på rätt sätt. Det som skulle ske har också skett. Profetiorna har slagit in och vi har fått syndernas förlåtelse och nåd från Gud. Idag kan vi själva gå inför Gud och möta Hans blick om vi vågar. Vägen öppnades genom Jesu försoningsoffer på Golgata.

Jag är innerligt tacksam för det!