32 Om någon offentligt bekänner sig till mig ska jag försvara honom inför min Far i himlen.

 33 Men om någon inte vill kännas vid mig, så ska inte heller jag kännas vid honom inför min Far i himlen.

 34 Inbilla er inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.

 35 Jag kommer att orsaka splittring så att en son sätter sig upp mot sin far, en dotter mot sin mor, och en svärdotter mot sin svärmor.

 36 De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!

 37 Om ni älskar er far och mor mer än ni älskar mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar er son eller dotter mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.

 38 Och om ni vägrar att ta upp ert kors och följa mig, kan ni inte tillhöra mig.

 39 Om ni klamrar er fast vid livet kommer ni till sist att förlora det, men om ni vågar ge det för min skull, kommer ni att rädda det.

Inget mindre än full överlåtelse är god nog varken för oss eller för Jesu skull. Vi behöver välja att ge allt eller inget. Något däremellan är inte tillräckligt. Den största prövningen som varje människa råkar ut för inom kort efter sin överlåtelse är detta att människor ifrågasätter beslutet att ge sitt liv till Jesus.

Då är det viktigt att vi vet vad vi gör och står fast vid det även under tryck. Många barn har blivit pressade av sina föräldrar, sina syskon, vänner eller bekanta att ge upp sin tro. Ingen kan få oss att ge upp vårt innersta för det är reserverat åt Gud. Om vi väljer att ge vårt liv så kommer vi att bli räddade.

Om vi väljer att stå upp för Jesus och bekänna oss till Jesus inför andra människor så kommer Jesus också att bekänna sig till oss. Han sitter på Faderns högra sida och ber för oss just nu. Det är genom alla våra små beslut som vi får se vad vi är gjorda av.

En predikant sa att vi ska sparka någon på smalbenet så får vi reda på vad som finns i den människan. Det kan vara en intressant upplevelse. Nu uppmanar jag inte någon att gå och sparka till en annan människa, men om vi lyssnar till dem vi har runt oss så visar det sig vad de har inom sig. De ord som kommer ut genom deras munnar, den attityd de har till saker och ting osv.

 Vågar du ta ställning och hålla fast vid din övertygelse, vad den än är, inför andra som har en annan övertygelse? Vågar du lyssna till argument och pröva dem opartiskt och fatta informerade beslut? Vågar du vända dig bort från det som inte går i linje med din egen upplevelse av rätt och rättfärdighet utan att för den skull vara otrevlig mot andra?

Var välsignad på alla dina vägar!