57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Hur förhåller vi oss till död? Väljer vi att inte låtsas om att det finns eller tar vi tag i det så att vi skapar en gravplats och ser till att alla förberedelser redan är klara innan vi själva går ur tiden.

Gör vi som Josef, att vi tar olika saker som vi löser ut, lindar in och begraver innan vi rullar fram en stor sten framför öppningen innan vi går därifrån. Eller kanske vi är som Mariorna som var i närheten och såg det som skedde utan att göra något.

Vid alla separationer i livet går vi in i en sorgeprocess. Den processen är likartad för alla människor och det finns tid att sörja över det som gått förlorat. Det är separationerna som gjort mest ont i våra liv. När det vi trott på bara bryts ner och försvinner utan att vi kunde förutse det.

På många sätt visade Josef att Han vördade Jesus. Han lät Jesus få den egna graven, Han beredde plats åt Jesus och gav honom det allra bästa. Det är beundransvärt när unga människor idag kan se och förstå vad som behöver prioriteras. I Josefs fall var det Jesus som varit viktigast. Viktigare än att det fanns en färdig gravplats åt oss själva.

Vi kan lära oss mycket om oss själva och omgivningen genom att vi tittar på vår uppfattning v tro och död.

45 När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”). 47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia. 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att 52 gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många. 54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.” 55 Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.

Det mest fantastiska med det hela är att Jesus uppfyllde allt som stod som profetior i gamla testamentet igenom hela den process han genomgick. Sedan att Han verkligen gjorde det!

Det finns inget som jag kan gå igenom i mitt liv på jorden som inte Jesus vrit med om och besegrat. Det var en rejäl befrielse då Förlåten sprack. Det var en hud som var ca en decimeter tjock och den skiljde det Allra Heligaste från det Heliga. Det var endast en viss utsedd präst som fick gå in i det Allra Heligaste en gång om året för att sona folkets synder.

Men Jesus blev det slutliga syndoffret. Därför behövdes inte förlåten längre och då sprack den. Därmed blottades det Allra Heligaste och blev en tillgång för var och en som vill gå till Gud med allt vi människor bär på. Idag är det alltså fritt för var och en att nalkas Gud och möta Hans blick. Vi kan göra det utan att vara rädda för att det ska hända något. Det är Gud själv som berett oss den möjligheten.

Marken skakade och de döda uppstod. Om det finns någon gång då jag skulle vilja se och uppleva det som skedde, så är dena gång en av min högsta prioritering. Tänk att vara med när ondskan besegras, porten öppnas för alla troende och hela historien förändras för alltid! Wow!

38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom. Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Tänk om de visste hur fel de hade! De hånade den som skulle frigöra mängder av männsikor på grund av att Han lät det grymma hända, på grund av att Han valde smärtornas väg, på grund av att Han var den Han var.

Det finns inget Jesus behöver förklara, inget Han behöver bevisa eller säga. Allt är fullbordat i och med korsfästelsen. Det är en dårskap för människor, men det är fullständigt solklart för Gud. Samtidigt är det en verklig tankekullerbytta för var och en som vill förstå och sätta sig in i det som skedde.

Väldigt ofta finns detta sätt att håna människor också idag. Utan att bakgrunden finns med i bilden, utan att det finns någon vilja att förstå eller någon medkänsla, så döms människor på något de gjort eller undlåtit att göra. De döms på vad andra tror mer än faktiska händelser, ord eller gärningar.

Jag är övertygad om att vi skulle bli häpna över hur mycket varje människa klarar och hur viktiga de är för Gud. När vi hånar dem så hånar vi deras skapare. När vi väljer att fördöma dem så fördömer vi något vi ännu inte sett vidden av och Guds plan för deras liv är helt säkert imponerande.

Därför behöver vi vara ödmjuka nog så att vi inser att vi alla är lika felbara, lika stora syndare och lika utsatta för angrepp som någon annan.

32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34 gav soldaterna Jesus vin blandat med galla. Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det. 35 När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”.

Ibland tänker jag på vilken ärofylld uppgift denne Simon från Kyrene fick som bar korset åt frälsaren. En man som fick bära bördan då Jesus gick sina sista steg mot avrättningen. Det måste vara bland det största arbete någon utfört genom tiderna.

Simon visste inte vilken uppgift han hade för evigheten, men det visste Gud. Simon visste inte att det blod som skvätte på honom var det blod som befriade, helade och öppnade vägen för alla människor så att de skulle kunna komma till Gud i förvissning om att de är älskade och värdefulla hur de än ser ut eller vad de än gjort.

Jag blir imponerad över hur stor Gud är. Hur kärleksfull Han är mot oss alla. Med den makt och auktoritet som Han har skulle Han kunna bestämma vad vi skulle göra, hur vi skulle göra det och bara bestämma allt så att det skulle bli det absolut bästa för oss. Och visst har jag ibland tänkt att det skulle ha varit bäst för mig och andra människor om Han gjorde så.

Men det finns ingen kärlek i kontroll. Gud vill inte kontrollera oss på det sättet. Han vill att vi ska få vara fria att välja om vi vill komma eller gå, göra gott eller ont, välja det vi vet är rätt eller låta bli. Det är viktigt att ha valmöjligheter. Samtidigt kommer det ett ansvar med dessa valmöjligheter.

På alla områden handlar det om att vi ska ta ansvar för våra handlingar. Om vi väljer ett visst handlande väljer vi också dess konsekvenser. Ibland är konsekvenserna svåra för oss att hantera och då behöver vi förstå att vi kan påverka det genom att välja annorlunda tidigare.

Simon kunde ha vägrat att bära korset men valde att bära det åt Jesus.

Konsekvensen av Hans handlande kommer att bestå igenom alla tider. Det placerade honom i historieböcker och i världens mest lästa och köpta bok, Bibeln. Det hade han inte någon aning om då.

27 De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa 29 och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.

Hur många människor har inte blivit hånad och mobbad i skolor och på lekplatser. De har fått utstå plåga och elakheter. Ibland kan jag tycka att barn är mer grymma än aldrig så många vuxna. De gör allt på ett sådant sätt att det inte märks så tydligt och då blir det läskigt.

Andra har fått utstå elakheter från familjen de tillhör eller blivit adopterade av. De har hört hela livet hur klumpiga och hopplösa de är  och får en stympad värdekänsla. Det gör mycket mer ont att få höra det av de människor som ska vara närmast, älska och beskydda en.

Sedan finns det människor som blir uthängda av sina vänner, bekanta, kyrkan, föreningen och andra som ska vara nära och finnas till stöd och hjälp. När dessa sviker så finns det inte så mycket kvar att göra för den som känner sig utsatt och förkastad redan från början.

Jag har varit där. Utsatt för hån och förakt från alla håll under hela livet. När jag mötte Jesus var det svårt för mig till att börja med att förstå att Han aldrig skulle göra en sådan sak mot mig. Han är en gentleman som inte klampar över mig eller hänger ut mig offentligt.

Han är rädd om mig på ett sådant sätt att jag idag känner mig fullständigt trygg med Honom och vet att Han aldrig överger mig eller förskjuter mig. Han älskar mig ovillkorligt. Inte för vad jag gör eller säger utan för den jag är. Han har skapat mig och älskar mig oavsett vad jag skulle kunna ställa till med.

Alla misstag är också bra, för om jag ser dem på rätt sätt så är de till en hjälp för mig i framtiden. Jag kan lära mig av dem och se till att jag inte upprepar dem. Det är livets skola och Gud är suverän på att guida oss igenom vad som än händer på vägen!

Vill du ha evigt liv?Ja    52 %Nej    36 %Vet inte    12 %

Totalt har 50 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-05-01 02:43

Det är helt klart att hälften av alla inte vill ha ett evigt liv. Det skulle vara intressant att få reda på varför inte. Jag skulle uppskatta en förklaring för att förstå hur du tänker - om du nu skrivit att du inte vill ha evigt liv. Jag tänker inte försöka övertala dig, bara förstå dig. Skicka gärna ett email till torpet_anna @hotmail.com (utan mellanrum).

Personligen längtar jag till himlen. Min evighetsvandring började när jag tog emot Jesus Kristus som frälsare och Herre i mitt liv. Jag gav hela mitt liv till Honom och jag fick evigt liv som lön av nåd. När tiden kommer då jag ska få gå in i evigheten kommer jag inte ens att se döden. Jag får lägga av mig kroppen som en klädnad och gå vidare in i evigheten där ingen plåga, ingen smärta, ingen sorg eller saknad finns. Där tar Gud hand om mig på alla sätt!

Uppenbarelseboken 7:9-
9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt: ”Det är vår Gud, han som sitter på tronen, och Lammet som har räddat oss.” 11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de 24 himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa: ”Vi lovsjunger och ärar vår Gud för hans vishet. Ja, lovsjunger honom! Vi tackar och hyllar honom i evighet för hans makt och styrka. Ja, vi tackar honom!” 13 Sedan frågade en av de 24 himmelska ledarna mig: ”Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?” 14 ”Nej, min herre”, svarade jag, ”du är den som vet svaret.”Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Det är därför de står här inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Och han som sitter på tronen ska bo ibland dem och skydda dem. 16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga, och varken solen eller någon annan brännande hetta ska skada dem. 17 För Lammet, som står framför tronen, ska vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”

 20 Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!” 22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de. 23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus.Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!” 24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!” 25 Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!” 26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.

Det är mobben som talar, den uppiskade stämningen, den hetska tonen. När vrede talar så hänger människor ofta på av bara farten. Men här var det också en man som så påtagligt hade gått omkring och gjort saker som ingen annan gjort. De var troligen lite förbryllade och rädda för den som talade med kraft till skillnad mot alla de skriftlärda och de fariséer som undervisat dem tidigare.

När folket skrek och framhärdade i att de ville att Jesus skulle bli korsfäst så gav Pilatus dem ett val. De kunde få frige en av fångarna. Barnabas som var en riktig bov och Jesus som bara gjort gott. När de ändå skriker att de vill ha Jesus korsfäst så frågar han vad Jesus gjort, men får inget svar. Det är bara mobbmentaliteten som härskar.

Han ger upp och överlämnar Jesus till vakterna som får ta hand om Honom tills korsfästelsen. Och de tar med Jesus därifrån för att sedan plåga Honom varje steg på vägen fram till döden på korset.

Denna mobbmentalitet är något vi kan känna igen oss i överallt. Så snart någon börjar klaga eller gnälla på något eller någon så är det alltid fler som hänger på och drar paralleller eller har något liknande att komma med i samma situation. Det är som om det finns ett inbyggt behov av att få klaga.

Ibland undrar jag vad det beror på. Varför det finns ett så stort behov av att göra ner andra, diskutera, döma, skvallra om andra. Jag får upplevelsen av att människor har väldigt lite att göra när de kan hålla på och lägga sig i andras liv hela tiden. Som att de inte lever själva utan endast beskådar andras liv och kriticerar allt det gör och inte gör.

Det är tragiskt att tänka sig ett liv där kritik får ta så stor plats och där gallan som spys ut blir det förhärskande. Alla skulle må bättre av att ha ett positivt synsätt på livet och positiva förväntningar på andra. Alla människor skulle må bättre av att leta det goda istället för att söka fel. Men det är naturligtvis upp till var och en hur de gör.