40 En gång kom en leprasjuk och föll ner framför honom och tiggde och bad om att få bli botad. Om du vill, så kan du göra mig frisk igen, sa han.

 41 Jesus greps av medlidande och lade sin hand på honom och sa: Det vill jag. Du är frisk!

 42 Omedelbart försvann sjukdomen, och mannen var botad.

 43-44 Jesus sa sedan strängt till honom: Gå genast till den judiske prästen och låt honom undersöka dig. Och stanna inte på vägen för att tala med någon. Som tack för att du blivit botad ska du ta med det offer som Mose föreskrivit. Då kommer alla att se att Gud har botat dig.

 45 Men när mannen gick sin väg, började han berätta för allt och alla att han blivit frisk. Därför kunde Jesus inte visa sig offentligt i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men människorna kom ändå till honom från alla håll.

Vi känner alla igen det äkta när vi hör eller ser det. Vi känner igen sanningen för att den slår an en ton i vårt inre. När vi vet att det är sant så blir vi tacksamma och då kanske det inte är så lätt att vara tyst om det vi varit med om.

Det var för att Jesus skulle få möjligheten att predika det goda budskapet för fler i staden som mannen skulle vara tyst om vad han varit med om, men det är djupt mänskligt att dela med sig av något som så uppenbart är gott.

När vi väljer att gå på den väg som leder till glädje och frihet så är det inte alla som kommer att tycka att det är roligt när vi berättar om vad gott som hänt oss. De blir avundsjuka och vill helst förstöra för oss.

Därför är det viktigt att inte kasta pärlor åt svinen. Välj att berätta om det goda endast för dem som lyfter och bär, de kommer att känna igen sanningen och de kommer att glädjas tillsammans med dig!