57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Hur förhåller vi oss till död? Väljer vi att inte låtsas om att det finns eller tar vi tag i det så att vi skapar en gravplats och ser till att alla förberedelser redan är klara innan vi själva går ur tiden.

Gör vi som Josef, att vi tar olika saker som vi löser ut, lindar in och begraver innan vi rullar fram en stor sten framför öppningen innan vi går därifrån. Eller kanske vi är som Mariorna som var i närheten och såg det som skedde utan att göra något.

Vid alla separationer i livet går vi in i en sorgeprocess. Den processen är likartad för alla människor och det finns tid att sörja över det som gått förlorat. Det är separationerna som gjort mest ont i våra liv. När det vi trott på bara bryts ner och försvinner utan att vi kunde förutse det.

På många sätt visade Josef att Han vördade Jesus. Han lät Jesus få den egna graven, Han beredde plats åt Jesus och gav honom det allra bästa. Det är beundransvärt när unga människor idag kan se och förstå vad som behöver prioriteras. I Josefs fall var det Jesus som varit viktigast. Viktigare än att det fanns en färdig gravplats åt oss själva.

Vi kan lära oss mycket om oss själva och omgivningen genom att vi tittar på vår uppfattning v tro och död.