57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Hur förhåller vi oss till död? Väljer vi att inte låtsas om att det finns eller tar vi tag i det så att vi skapar en gravplats och ser till att alla förberedelser redan är klara innan vi själva går ur tiden.

Gör vi som Josef, att vi tar olika saker som vi löser ut, lindar in och begraver innan vi rullar fram en stor sten framför öppningen innan vi går därifrån. Eller kanske vi är som Mariorna som var i närheten och såg det som skedde utan att göra något.

Vid alla separationer i livet går vi in i en sorgeprocess. Den processen är likartad för alla människor och det finns tid att sörja över det som gått förlorat. Det är separationerna som gjort mest ont i våra liv. När det vi trott på bara bryts ner och försvinner utan att vi kunde förutse det.

På många sätt visade Josef att Han vördade Jesus. Han lät Jesus få den egna graven, Han beredde plats åt Jesus och gav honom det allra bästa. Det är beundransvärt när unga människor idag kan se och förstå vad som behöver prioriteras. I Josefs fall var det Jesus som varit viktigast. Viktigare än att det fanns en färdig gravplats åt oss själva.

Vi kan lära oss mycket om oss själva och omgivningen genom att vi tittar på vår uppfattning v tro och död.

 

Malin

9 juni 2008 23:01

Jag ska börja med att jag definitivt inte är djupt troende och tror inte på GUD, däremot är jag helt övertygad om att det har funnits någon som Jesus, men att han kanske är lite "påspädd". Jag tror absolut att det finns någon slags högre makt, men har svårt att se denna "Makt" som "Någon".
Hur som så blev jag djupt berörd av denna man och även av din text.
Tänk att ha en sådan tro och tillit till någon/något ända in i döden. Måste vara ganska skönt och kännas tryggt.
/Malin

http://lillskogen.just.nu

 

Anna*

12 juni 2008 01:21

Det bästa namnet på Gud är: Jag Är

På ett annat ställe står det att Gud är kärlek. Dvs. att var vi än delar med oss av osjälvisk kärlek så ger vi en koncentrerad dos av Gud till de människorna. Det gillar jag! Tack för ditt inlägg i min blogg! Kram, Anna*

http://dagensbibelord.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

 30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli ...

 25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!  26 Anden skrek då vilt och började rycka och...

 14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.  15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.  16 Vad är det ni diskut...

 9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.  10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå ...

 1 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.   2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utsee...