1 Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum, och nyheten om att han anlänt spred sig snabbt i hela staden.

 2 Snart var huset där han bodde så fullpackat med folk så att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han predikade Guds ord för dem.

 3 Då kom fyra män bärande på en lam man på en bår.

 4 När de inte kunde tränga sig fram till Jesus igenom folkmassan gjorde de hål i taket ovanför. Genom denna öppning firade de sedan ner den sjuke mannen på båren mitt framför honom.

 5 När Jesus såg hur stor tro de hade, sa han till mannen: Min son, dina synder är förlåtna!

Jag förundras över hur de bar fram mannen som var sjuk och lyfte upp honom på taket. Där rev de en del av taket för att den mannen skulle komma hela vägen fram till Jesus och få bli botad.

Jag undrar just hur många människor idag är så nitiska, så kärleksfulla och så praktiska att de skulle gå den långa vägen och den krångliga vägen för att någon annan skulle få komma fram till Jesus.

Jag har hört allt för mycket av dömande och kyla för att jag ska tro att det är särskilt vanligt. Jag vet inte om jag känner så många som skulle göra så mycket. Det är ett föredöme för oss ... låt oss var och en gå lite längre och bära någon annan en bit, lyfta en del och göra plats intill Jesus för att de ska få uppleva läkedom och frid.

Det är mitt hjärtas längtan ...