38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom. Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Tänk om de visste hur fel de hade! De hånade den som skulle frigöra mängder av männsikor på grund av att Han lät det grymma hända, på grund av att Han valde smärtornas väg, på grund av att Han var den Han var.

Det finns inget Jesus behöver förklara, inget Han behöver bevisa eller säga. Allt är fullbordat i och med korsfästelsen. Det är en dårskap för människor, men det är fullständigt solklart för Gud. Samtidigt är det en verklig tankekullerbytta för var och en som vill förstå och sätta sig in i det som skedde.

Väldigt ofta finns detta sätt att håna människor också idag. Utan att bakgrunden finns med i bilden, utan att det finns någon vilja att förstå eller någon medkänsla, så döms människor på något de gjort eller undlåtit att göra. De döms på vad andra tror mer än faktiska händelser, ord eller gärningar.

Jag är övertygad om att vi skulle bli häpna över hur mycket varje människa klarar och hur viktiga de är för Gud. När vi hånar dem så hånar vi deras skapare. När vi väljer att fördöma dem så fördömer vi något vi ännu inte sett vidden av och Guds plan för deras liv är helt säkert imponerande.

Därför behöver vi vara ödmjuka nog så att vi inser att vi alla är lika felbara, lika stora syndare och lika utsatta för angrepp som någon annan.