Bruno

29 maj 2008 11:24

Judas öde beskrivs även i Apg 1:18
"Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut."
Det är samma åkerlapp som omnämns i båda fallen; Akeldamak. Men här klargörs att Judas köpte åkern där han dog.

Det väsentliga tycks vara att straffa och förnedra den som syndat, gärna i så groteska ordalag som författaren förmår. Ex vis Vish 4:19
"Efteråt skall de bli eländiga kadaver,
till spott och spe bland de döda i evighet.
Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem, han skall rycka undan fotfästet för dem och tillintetgöra dem helt.
I kval skall de leva, och minnet av dem skall utplånas."
Det är inte vackert, det förmedlar knappast något om nåd eller möjlighet att sona en synd. Tvärtom, straffet för en syndare tycks vara mycket kvalfullt och framför allt evigt.

Olof

29 maj 2008 15:16

Jag tycker om det citatet för att det beskriver någon som använder guds namn som medel för ondska. Det är inte angrepp emot gud bara emot kristna som missbrukar andra kristna genom att använda guds namn. Citatet i hela sammanghanget: "But then I sigh, and, with a piece of scripture,
Tell them that God bids us do good for evil:
And thus I clothe my naked villainy
With odd old ends, stol'n out of holy writ;
And seem a saint, when most I play the devil." Och ja jag vet vad det betyder. Det är inte lustigt, det är skickligt skrivet.

soffie

30 maj 2008 12:57

önskar dej en härlig fredag:O)

Anna*

30 maj 2008 19:38

Bruno: Du citerar Apokryferna som inte har godkänts av kyrkan som tillhörande bibeln så det är inte riktigt rättvisande på något sätt. Dessutom är det viktigt att se allt i sitt sammanhang.

Anna*

30 maj 2008 19:41

Olof:
Jag håller med dig om att det är skickligt skrivet. Jag menade inget ont inne på din sida. Tack för att du tittade in och tog dig tid att skriva svar. Dessutom passade det bra till dagens inlägg. Eller hur?! =)

Anna*

30 maj 2008 19:42

Soffie:
Tack detsamma! Ha en välsignad helg! =)

Bruno

30 maj 2008 20:58

Jag tror att det sättet att tänka (som i exemplet Vish 4:19) finns på åtskilliga ställen i Bibeln, men inte alltid så explicit. Se ex vis Jes 66:24
"Man skall gå ut och beskåda liken
efter dem som förbröt sig mot mig:
maskarna i dem skall aldrig dö
och elden aldrig slockna.
Den synen blir en fasa för alla."

Mark 9:48 hänger på och klargör med skärpa vad som gäller om den plats "där maskarna inte dör och elden inte släcks"

Så det kanske är en evig fråga om Judas köpte åkern och om kan påräkna någon nåd.

För övrigt tog inte Luther avstånd från "Salomos vishet" som han fann användbar för belysande av första budet. Inget fjäsk för syndare! Varför är det så svårt att ta ansvar för de försyndelser som vi gör oss skyldiga till?

Anna*

31 maj 2008 00:41

Jesaja 66 är i gamla testamentet. Det nya upphäver inte det gamla men det är ett nytt förbund i det nya som bygger på nåd och barmhärtighet. Det nya testamentet innebär att vi är benådade och att Gud själv berett vägen så att vi kan gå direkt till Honom med alla våra tankar och funderingar. De ställen du nämner är de människor som vet om lagen och som vet vad Gud tycker om och inte men ändå gör det som är avskyvärt i Guds ögon. Det finns ingen som kan trotsa och häda Gud utan att de får stå för det en dag. Det gäller inte de flesta människor, för de flesta vill göra gott, men vi missar alla målet, dvs. syndar. Det finns ingen perfekt människa. Men de som det handlar om är de som syndar medvetet utan att bry sig.

Bruno

31 maj 2008 02:49

Matteus är i 5:18 litet stramare än så;

"Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett."

Med det borde menas alla "613 Mitzvot"
som Toran omfattar.

"365 negative commandments like the number of days in the solar year, and 248 positive commandments corresponding to a person's limbs" Talmud, tractate Makkoth, 23b

Så min fråga kvarstår, de som inte är döpta och tror kan ju kanske inte alltid inse att de "syndar" mot något av den mosaiska lagens bud, eller mot innehållet i Luthers Lilla katekes. Och det är väl inte så längesedan som odöpta och brottslingar inte fick begravas i vigd jord? Hur man tänkte sig deras öden är ju tämligen klart!

Kärleksbudskapet tycks så ofta vara villkorat. Vad händer den 78:e gången någon gör orätt och begär förlåtelse? (Matt 18:22)

Jag misstänker att vare sig strafftänkandet i 1 Mos 4:24, eller förlåtelsemaximen i matteuscitatet fungerar i ett modernt samhälle.

Anna*

1 juni 2008 01:01

Bruno:

För det första står det också i bibeln att var och en ska bedömas efter den lag som Gud lagt ner i våra hjärtan. Vi är inte judar och kommer inte att bli bedömda utifrån den judiska lagen.

Jesus la fram det viktigaste budet och satte oss fria från alla dessa regler. Det är mycket enklare än vad många vill få det att verka.

Älska Gud av hela ditt hjärta, hela din själ och all din kraft och älska din nästa så som dig själv så uppfyller du hela lagen.

Det tycker jag är fantastiskt.

Detta med att förlåta 70 eller 77 gånger det var ett sätt för Jesus att säga åt människor att de skulle förlåta även om det var mängder av försyndelser. Men jag är också av den uppfattningen att det finns en gräns för vad en människa får lov att tåla. Gud kan ge kraft att förlåta mycket, men ibland behövs det dras en gräns.

Jag tror på allt det som står i bibeln, men jag tror att det är mycket enklare än vad du framställer det som.

Vi behöver inte blanda ihop olika religioner och dra slutsatser från ett bibelställe. Låt skrift tolka skrift och var ledd av Gud i det så kommer du att se och förstå att Gud är god och för alla som vill göra gott finns det nåd utöver nåd.