31 Från Tyros gick Jesus till staden Sidon och sedan tillbaka till Galileiska sjön via Tiostadsområdet.

 32 Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att han skulle lägga händerna på mannen och bota honom.

 33 Jesus ledde honom undan från folkhopen och satte fingrarna i mannens öron, spottade och rörde vid hans tunga.

 34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: Öppna dig!

 35 Och ögonblickligen kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt.

 36 Jesus förbjöd folket att berätta vad som hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de ut nyheten.

 37 De tyckte det var ofattbart det som hade hänt och sa om och om igen: Inget är för svårt för honom! Han till och med botar dem som är döva och stumma!

När jag läste detta tänkte jag osökt på Todd Bentley som fått så mycket kritik för hur han betett sig. Jag funderar på vad människor skulle säga om Todd skulle spotta och röra vid någons tunga eller göra en deg av spott och lera som han kletar in i någons ögon.

Är det så illa att vi inte kan låta människor göra vad de känner att de ska göra utan att förtala dem något alldeles hejdlöst. Det finns alltid ett mått av oss själva i allt vi gör. Hur stort det måttet är kommer att variera från dag till dag och tillfälle till tillfälle. Det finns ingen som är perfekt jämt - utom Jesus.

Det finns något riktigt befriande i detta. När vi gör det vi är övertygade om att vi ska göra, blir det inte fel. Vi kan hamna snett och får lov att be andra om förlåtelse, men det blir inte så tokigt att vi inte kan rätta till det och vi kan aldrig synda utan att vi vet om det.

Nu vet jag att det går att hitta olika situationer som det jag skrivit inte passar in på och det är okej. Det är inte så att allt är precis så enkelt som det verkar och så precis som vi föreställer oss det. Det finns alltid undantag, men mina tankar flöt på det sättet idag och jag välkomnar era tankar.