1 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.

 2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.

 4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.

 5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.

 6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.

När jag hittade den video som finns här ovan så kändes det lite som detta bibelställe. En kram kan tas emot av de som verkligen behöver den, men föraktas av andra. De kan se misstänksamt på den som erbjuder kramar och visserligen var det en mycket konstruerad situation, men egentligen behöva närheten och bekräftelsen ändå.

Jesus kunde inte göra något i sin hemstad. Människorna där var förblindade av vad de sett tidigare och kunde inte släppa taget om vad de trodde att de visste om Jesus. Så är det också för oss alla, var och en. Det är svårt för andra att förstå hur människor förändras genom tiderna. Att livet självt förändrar oss, våra erfarenheter och upplevelser.

Ändå kan Gud göra så mycket i oss att andra inte ens känner igen oss. Han kan göra så att vi blir förundrade och jag blir glad när jag ser hur Gud verkar i människor. Han är bara god!