6 Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.

 7 Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!

 8 Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.

 9 Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.

 10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.

Av någon anledning har vi svårt att se och förstå hur stor Guds makt, kärlek och kraft är. Hur vi än beter oss och vad som än står framför Honom ser Han ändå det goda i varje människa. Han såg inte en besatt man, det enda Han såg var ett älskat barn som hade bekymmer. Han valde att hjälpa honom trots att det skulle orsaka stora problem.

Ibland undrar jag om vi verkligen förstår, eller ens tar emot det goda Gud vill ge oss. Som den här mannen bad att Jesus skulle låta honom vara ifred och som kvinnan säger till mannen att han inte kan älska henne, så är det ofta för oss alla. Vi behöver välja gång på gång att låta Gud älska oss vare sig vi förstår det eller inte.