1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.

 3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.

 5 Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.

Den här mannen hade det riktigt svårt. Han skar sig som så många av våra livströtta ungdomar gör idag. Det beror inte på besatthet alla gånger, men det är ett uttryck för att de mår riktigt dåligt. Jesus kan inte passera människor med en sådan livssmärta utan att göra något.

Den här mannen hade det så svårt att han bodde bland gravarna. Jag är övertygad om att han bar på alla de frågor som videon visar och mycket mer därtill. Det finns en enorm smärta i att inte kunna passa in, i att andra är rädda för honom, i att få lov att leva bland de döda hellre än bland de levande.

Gud har inte tänkt att det ska vara på det sättet. Guds hjärta sträcker sig ut till alla som har det så. Han väcker medkänsla i oss och låter oss få fridlysa de fredslösa.