45 Omedelbart därefter bad Jesus sina lärjungar att gå tillbaka till båten och fara över sjön till Betsaida, där han senare skulle möta dem. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

 46 Därefter gick han upp på ett berg för att be.

 47 När det blev natt var lärjungarna med sin båt fortfarande långt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land,

 48 såg hur de slet med årorna och kämpade mot vinden och vågorna.Vid tretiden på morgonen kom han gående ut till dem på vattnet, och för ett ögonblick såg det ut som om han tänkte gå förbi dem.

 49 Då lärjungarna såg att någon rörde sig vid sidan av båten skrek de av rädsla, för de trodde att det var ett spöke.

 50 Och allesammans såg honom och blev dödsförskräckta.Men i samma ögonblick talade han till dem: Det är ingen fara, sa han. Det är jag! Var inte rädda!

 51 Sedan steg han i båten och vinden lade sig.Lärjungarna var fullständigt förbryllade och visste inte vad de skulle säga.

 52 Det hade ännu inte gått upp för dem vem han var, inte ens efter undret kvällen innan då så många fick bröd att äta, för de hade svårt för att tro.

Det är inte bara Jesus som kan gå på vatten. Vi kan alla göra det och när vi väljer att gå på vattnet, göra det som vi inte har någon garanti på kommer att lyckas, så når vi mycket längre, mycket fortare. Det är genom att gå på vatten som vi lär oss vart våra begränsningar finns och lär oss att bryta igenom dem.

Det är när vi testar något som vi inte prövat förut så upptäcker vi nya ting. Det är väldigt häftigt att se hur vattnet bär och vinden lyfter. Det är häftigt att se hur välsignade vi blir när vi går på vatten för vår skull eller för någon annan. Det är inte enkelt - det är inte det jag menar.

Det kan vara enormt tufft att ta de första stegen och även när vi gått några steg kan det hända att vi vacklar och kanske sjunker. Men om vi tar nya tag, nya steg så kommer vi upp till ytan igen och kan fortsätta på den utsedda vägen.