8 Kvinnorna lämnade genast graven, uppskrämda men samtidigt glada, och sprang för att berätta för Jesus efterföljare vad ängeln hade sagt. 9 Men då kom plötsligt Jesus emot dem och hälsade på dem. Och de gick fram till honom och grep om hans fötter och tillbad honom. 10 Men Jesus sa till dem: ”Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska ge sig av till Galileen. Där ska de få se mig.”

Omedelbart då vi väljer att tro på Jesus och bära budskapet om det goda Han gjort för oss till andra, så kommer Jesus att uppenbara sig för oss. Det är inte bara något som är reserverat för dem som precis tagit emot Jesus som frälsare i sitt liv. Det är till för oss alla.

De som suttit och lyssnat på mängder av predikningar och mängder av goda ord och välsignade profetior kanske ändå inte mött Jesus än. Det finns ett dagligt möte för den som väljer att gå inför tronen och be till Gud för den här världens frälsning och helande.

Ondskan har skruvats upp och blivit mycket ondare och större på senare tid. För vår del, spelar det inte så stor roll. Det ger oss en uppfattning om i vilken tid vi lever, men för den övriga världen så är det en katastrof.

Om vi inte väljer att resa oss upp och bli ljus i en mörk tid så kommer livet att bli olidligt för miljarder av människor. Men om varje kristen tänder en liten tändsticka i rummet så kommer det att driva undan mörkret. För mörkret har inte fått makt över ljuset.

Det betyder att du kommer att vara ett ljus vart du än går fram och vägleder andra människor fram till Jesus.

1 Tidigt på söndagsmorgonen, dagen efter vilodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria i gryningen ut för att titta på graven. 2 Då blev det plötsligt en våldsam jordbävning, för en Herrens ängel steg ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den. 3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö. 4 Och när vakterna fick syn på honom blev de så skräckslagna att de föll till marken och låg där som döda. 5 Men ängeln talade till kvinnorna och sa: ”Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, han som avrättades på ett kors. 6 Men han är inte här. Han har blivit levande igen, precis som han sa. Kom och se var hans kropp låg. 7 Skynda er sedan att berätta för hans efterföljare att han har uppstått från de döda, och att han går före dem till Galileen för att träffa dem där. Detta är mitt budskap.”

Det finns saker i våra liv som vi har låtit dö på grund av att det inte funnits något utrymme för det vi ville, önskade eller hoppades på. Istället för att bli ständigt besvikna valde vi att lägga det på is, få det att dö inom oss, för att vi skulle klara av att fortsätta leva ett gott liv.

Det är dags nu att du väcker det till liv igen i ditt liv. Det är tid för helande nu på de områden som blivit skadade. Du ska få upprättelse och helande inom alla de områden där du fått gåvor från Gud. Dina gåvor ska upprättas igen.

Det är dags för dig att ta steget ut ur båten och försöka gå till Jesus på vattnet. Det är fullt möjligt för att Gud vill ge dig all nåd och kraft som du behöver för att klara av det. Han älskar dig gränslöst mycket. Du ska få se hur Jesus uppstår i ditt liv igen.

62 Nästa dag, som var vilodagen, kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus 63 och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre dagar. 64 Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med.” 65 Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.” 66 Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.

Hur ofta fungerar vi på samma sätt som dessa män? Hur ofta genomdriver vi det vi själva tycker är bäst, men är ändå oroliga innerst inne att vi skulle kunna ha fel?

Vad är det som gör att vi inte kan välja att vara upptagna med att söka sanningen utan att för den skull vända ryggen åt det som är viktigast? Vi är ande, kropp och själ. Vi har behov på alla områden. Bara för att vi känner till det vi kan se och uppleva med våra sinnen, betyder inte att andevärlden inte finns.

Andevärlden är påtagligt närvarande alltid i våra liv. Den är verklig och påverkar oss vare sig vi vill tro det eller inte. De som blivit anfäktade av något under livets gång, vet att vi har en verklighet som inte är lika synlig men påtagligt verklig.

Det står i Bibeln att allt annat kommer att förgå, en att Guds ord, kärleken och det andliga kommer att bestå. Det andliga är mer verkligt på många sätt, än det vi kan se. Allt vi kan se är här idag och kan vara borta imorgon. Det har visat sig med naturkatastrofer att det verkligen stämmer.

Därför är det bra om vi räknar med andevärlden. Räknar med den på samma sätt som vi räknar med att det fysiska.

57 På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. 58 Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. 59 Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg 60 och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. 61 Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.

Hur förhåller vi oss till död? Väljer vi att inte låtsas om att det finns eller tar vi tag i det så att vi skapar en gravplats och ser till att alla förberedelser redan är klara innan vi själva går ur tiden.

Gör vi som Josef, att vi tar olika saker som vi löser ut, lindar in och begraver innan vi rullar fram en stor sten framför öppningen innan vi går därifrån. Eller kanske vi är som Mariorna som var i närheten och såg det som skedde utan att göra något.

Vid alla separationer i livet går vi in i en sorgeprocess. Den processen är likartad för alla människor och det finns tid att sörja över det som gått förlorat. Det är separationerna som gjort mest ont i våra liv. När det vi trott på bara bryts ner och försvinner utan att vi kunde förutse det.

På många sätt visade Josef att Han vördade Jesus. Han lät Jesus få den egna graven, Han beredde plats åt Jesus och gav honom det allra bästa. Det är beundransvärt när unga människor idag kan se och förstå vad som behöver prioriteras. I Josefs fall var det Jesus som varit viktigast. Viktigare än att det fanns en färdig gravplats åt oss själva.

Vi kan lära oss mycket om oss själva och omgivningen genom att vi tittar på vår uppfattning v tro och död.

45 När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”). 47 Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia. 48 En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. 49 Men de andra sa: ”Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom.” 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. 51 Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att 52 gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. 53 De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många. 54 Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds son.” 55 Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. 56 Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.

Det mest fantastiska med det hela är att Jesus uppfyllde allt som stod som profetior i gamla testamentet igenom hela den process han genomgick. Sedan att Han verkligen gjorde det!

Det finns inget som jag kan gå igenom i mitt liv på jorden som inte Jesus vrit med om och besegrat. Det var en rejäl befrielse då Förlåten sprack. Det var en hud som var ca en decimeter tjock och den skiljde det Allra Heligaste från det Heliga. Det var endast en viss utsedd präst som fick gå in i det Allra Heligaste en gång om året för att sona folkets synder.

Men Jesus blev det slutliga syndoffret. Därför behövdes inte förlåten längre och då sprack den. Därmed blottades det Allra Heligaste och blev en tillgång för var och en som vill gå till Gud med allt vi människor bär på. Idag är det alltså fritt för var och en att nalkas Gud och möta Hans blick. Vi kan göra det utan att vara rädda för att det ska hända något. Det är Gud själv som berett oss den möjligheten.

Marken skakade och de döda uppstod. Om det finns någon gång då jag skulle vilja se och uppleva det som skedde, så är dena gång en av min högsta prioritering. Tänk att vara med när ondskan besegras, porten öppnas för alla troende och hela historien förändras för alltid! Wow!

38 Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. 39 Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: 40 ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!” 41 Översteprästerna och laglärarna och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. 42 ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de, ”men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! 43 Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom. Han har ju sagt att han är Guds Son.” 44 Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.

Tänk om de visste hur fel de hade! De hånade den som skulle frigöra mängder av männsikor på grund av att Han lät det grymma hända, på grund av att Han valde smärtornas väg, på grund av att Han var den Han var.

Det finns inget Jesus behöver förklara, inget Han behöver bevisa eller säga. Allt är fullbordat i och med korsfästelsen. Det är en dårskap för människor, men det är fullständigt solklart för Gud. Samtidigt är det en verklig tankekullerbytta för var och en som vill förstå och sätta sig in i det som skedde.

Väldigt ofta finns detta sätt att håna människor också idag. Utan att bakgrunden finns med i bilden, utan att det finns någon vilja att förstå eller någon medkänsla, så döms människor på något de gjort eller undlåtit att göra. De döms på vad andra tror mer än faktiska händelser, ord eller gärningar.

Jag är övertygad om att vi skulle bli häpna över hur mycket varje människa klarar och hur viktiga de är för Gud. När vi hånar dem så hånar vi deras skapare. När vi väljer att fördöma dem så fördömer vi något vi ännu inte sett vidden av och Guds plan för deras liv är helt säkert imponerande.

Därför behöver vi vara ödmjuka nog så att vi inser att vi alla är lika felbara, lika stora syndare och lika utsatta för angrepp som någon annan.

32 På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. 33 Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, 34 gav soldaterna Jesus vin blandat med galla. Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det. 35 När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, 36 och satte sig sedan ner för att vakta honom. 37 Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: ”Detta är Jesus, judarnas kung”.

Ibland tänker jag på vilken ärofylld uppgift denne Simon från Kyrene fick som bar korset åt frälsaren. En man som fick bära bördan då Jesus gick sina sista steg mot avrättningen. Det måste vara bland det största arbete någon utfört genom tiderna.

Simon visste inte vilken uppgift han hade för evigheten, men det visste Gud. Simon visste inte att det blod som skvätte på honom var det blod som befriade, helade och öppnade vägen för alla människor så att de skulle kunna komma till Gud i förvissning om att de är älskade och värdefulla hur de än ser ut eller vad de än gjort.

Jag blir imponerad över hur stor Gud är. Hur kärleksfull Han är mot oss alla. Med den makt och auktoritet som Han har skulle Han kunna bestämma vad vi skulle göra, hur vi skulle göra det och bara bestämma allt så att det skulle bli det absolut bästa för oss. Och visst har jag ibland tänkt att det skulle ha varit bäst för mig och andra människor om Han gjorde så.

Men det finns ingen kärlek i kontroll. Gud vill inte kontrollera oss på det sättet. Han vill att vi ska få vara fria att välja om vi vill komma eller gå, göra gott eller ont, välja det vi vet är rätt eller låta bli. Det är viktigt att ha valmöjligheter. Samtidigt kommer det ett ansvar med dessa valmöjligheter.

På alla områden handlar det om att vi ska ta ansvar för våra handlingar. Om vi väljer ett visst handlande väljer vi också dess konsekvenser. Ibland är konsekvenserna svåra för oss att hantera och då behöver vi förstå att vi kan påverka det genom att välja annorlunda tidigare.

Simon kunde ha vägrat att bära korset men valde att bära det åt Jesus.

Konsekvensen av Hans handlande kommer att bestå igenom alla tider. Det placerade honom i historieböcker och i världens mest lästa och köpta bok, Bibeln. Det hade han inte någon aning om då.

27 De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 28 De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa 29 och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. 30 Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. 31 När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.

Hur många människor har inte blivit hånad och mobbad i skolor och på lekplatser. De har fått utstå plåga och elakheter. Ibland kan jag tycka att barn är mer grymma än aldrig så många vuxna. De gör allt på ett sådant sätt att det inte märks så tydligt och då blir det läskigt.

Andra har fått utstå elakheter från familjen de tillhör eller blivit adopterade av. De har hört hela livet hur klumpiga och hopplösa de är  och får en stympad värdekänsla. Det gör mycket mer ont att få höra det av de människor som ska vara närmast, älska och beskydda en.

Sedan finns det människor som blir uthängda av sina vänner, bekanta, kyrkan, föreningen och andra som ska vara nära och finnas till stöd och hjälp. När dessa sviker så finns det inte så mycket kvar att göra för den som känner sig utsatt och förkastad redan från början.

Jag har varit där. Utsatt för hån och förakt från alla håll under hela livet. När jag mötte Jesus var det svårt för mig till att börja med att förstå att Han aldrig skulle göra en sådan sak mot mig. Han är en gentleman som inte klampar över mig eller hänger ut mig offentligt.

Han är rädd om mig på ett sådant sätt att jag idag känner mig fullständigt trygg med Honom och vet att Han aldrig överger mig eller förskjuter mig. Han älskar mig ovillkorligt. Inte för vad jag gör eller säger utan för den jag är. Han har skapat mig och älskar mig oavsett vad jag skulle kunna ställa till med.

Alla misstag är också bra, för om jag ser dem på rätt sätt så är de till en hjälp för mig i framtiden. Jag kan lära mig av dem och se till att jag inte upprepar dem. Det är livets skola och Gud är suverän på att guida oss igenom vad som än händer på vägen!