6 Jesus var en dag i Betania för att hälsa på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. 7 Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en flaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud. 8-9 Jesus efterföljare blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet. Hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga istället!” 10 Men Jesus märkte vad de pratade om och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 11 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. 12 Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. 13 Faktum är att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Det här är en av de mest fantastiska berättelserna jag vet i bibeln. Den kvinna som kom och smorde Jesus inför begravningen hade en övertygelse och i kärlek valde hon att gå in i det hus där hon inte var välkommen, göra en handlig i tro för en mästare som hon älskade över allt annat. Hon tvättade hans fötter med sina tårar och torkade av dem med sin ära. Håruppsättningar var kvinnans ära och hon hade utsläppt hår som prostituerade på den tiden. När hon torkade hans fötter med sitt hår betedde hon sig skamligt. Jesus förebrådde henne inte för han kände hennes hjärta, men han förebrår dem som tänkte ont om henne.

Det är en stor och kärleksfull Herre som ser till hjärtan och avsikter. Dessutom förklarade Han för de som var kritiska till hennes beteende att hon var den som skulle bli ihågkommen i all framtid.

Ibland har vi gjort som denna kvinna. Vi har fått något ifrån Gud som berört vårt innersta. Sedan har vi gått och gjort det vi känner att vi ska göra. Då har människor kommit och försökt få oss att låta bli, försökt få oss att förstå att vi blir bedragna. Gud har inte sagt samma sak till dem och därför antar de att vi har fel.

Om du har blivit utsatt för detta är det lätt att misströsta eller bli förvirrade. Det handlar egentligen om att dessa människor inte ska göra det vi gör och har därför inte fått den uppenbarelse eller kallelse som vi har att göra det.

Vi kan inte anklaga någon att göra fel för att vi själva inte har samma uppenbarelse. Någonstans behövs det en ödmjukhet som ger oss vissheten att vi kanske inte förstår allt, men det som är sant och verkligt, gott och värt att akta kommer att bestå igenom tid och rum. Låt tiden utvisa vad som är sant.

1 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina efterföljare: 2 ”Som ni vet börjar påskhögtiden om två dagar. Då ska jag, Människosonen, bli utlämnad och fastspikad på ett kors.” 3 Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats 4 för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. 5 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

Jag undrar just hur många av oss gör så som dessa människor gjorde. Vi väljer att göra det som är fel när det inte finns så många människor som kan se det eller uppleva det. I hemlighet.

När vi ser hur det vi gör får reaktioner av omgivningen, så kan det hända att vi fortsätter att göra det ändå, men i skymundan för att vi inte vill sluta upp med det vi påbörjat. När det är fel, så är det ändå fel. Det är lika fel att göra något när människor inte ser det, som om vi skulle göra det mitt på torget under rusningstid.

Jag tror att det är därför så många människor, även kristna, håller på med tvivelaktiga eller rent syndiga saker i hemlighet. De tror att det inte märks om de inte blir ertapprade. Men i verkligheten är det lika uppenbart som om vi hade gjort det offentligt. För Gud är allt uppenbart.

För mig är det inte jobbigt eller svårt. Det är en trygghet att Gud vet allt. Då kan jag komma till Honom med allt som är jobbigt eller svårt. Jag kan utgjuta mitt hjärta både ont och gott för Han vet ändå allt! Även mina sämsta, kanske förbjudna känslor,  vet Han om så jag kan vara äkta inför Gud.

41 Efter det ska kungen vända sig till dem som står på den vänstra sidan och säga: ’Gå bort från mig alla ni som är dömda att straffas. Gå bort till den eviga eld som har gjorts i ordning åt djävulen och hans änglar. 42 Jag var hungrig, men ni gav mig ingen mat. Jag var törstig, men ni gav mig inget att dricka. 43 Jag var främling, men ni vägrade att ge mig husrum. Jag var naken, men ni gav mig inga kläder. Jag var sjuk och i fängelse, men ni besökte mig inte.’ 44 Då kommer de också att fråga: ’Herre, har vi någonsin sett att du var hungrig eller törstig, eller att du var en främling, eller att du var naken eller sjuk eller i fängelse utan att vi hjälpte dig?’ 45 Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni vägrade att hjälpa någon av mina minsta, då vägrade ni också att hjälpa mig.’ 46 Och de ska gå bort till evigt straff, men de som följde Guds vilja ska leva för evigt.”

Det är samma sak om vi är så egoistiska att vi inte ser andra människor eller om vi bara vill göra saker så att andra ser det. Då blir vi ögontjänare som är hårda mot andra. Det är när vi ser bristen och struntar i den, som det blir fel.

Ofta tänker jag som så: Allt det jag själv skulle vilja ha hjälp med gör jag för andra. Det jag själv skulle ha behövt stöttning i försöker jag stötta andra i. Osv. Det kallas i bibeln för den gyllene regeln.

Allt vad du vill att andra ska göra för dig det ska du också göra mot dom.

Småflickorna kom hem och sjöng den ofta sedan de varit på det kristna dagiset. Det rymmer väldigt mycket i en enda liten vers. Jag täker ibland på gamla människor som får lov att bo på ett ålderdomshem. Helt plötsligt får de inte längre bo med sin respektive, får inte göra något av det som var tidigare.

De kanske behöver göras iordning klockan halv sju på morgonen och görs iordning för natten till klockan sex på kvällen. Inget blir som vanligt och värdigheten försvinner. Det är inte så jag skulle vilja bli behandlad.

Vill jag att andra ska vara irriterad och sur mot mig? Nej! Då är jag inte irriterad eller sur på de andra heller. Det är lika enkelt som det är svårt. Vi har ju ofta en vana och den kan låta lite tråkig emellanåt. Ändå kan vi välja att inte tillåta oss att nedvärdera andra människor. Vi kan välja att behandla andra med respekt.

Det ger väldigt mycket och utvecklar oss samtidigt!

31 Jesus fortsatte: ”När jag, Människosonen, kommer i kunglig makt tillsammans med alla mina änglar, då ska jag sätta mig på min tron för att regera. 32 Alla folk ska samlas inför mig, och jag ska dela människorna i två grupper, som när en herde skiljer fåren från getterna. 33 Fåren ska jag ställa på min högra sida och getterna på min vänstra. 34 Sedan ska jag, kungen, säga till dem som står på min högra sida: ’Kom alla ni som min Far har räddat för evigt. Gå in i den nya värld som ända från jordens skapelse har gjorts i ordning åt er. 35 Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig. 36 Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.’ 37 Då kommer de som har följt Guds vilja att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? 38 När såg vi dig som främling och hjälpte dig, eller naken och gav dig kläder? 39 När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ 40 Och kungen ska svara dem: ’Jag försäkrar er, att när ni gjorde detta för någon av mina minsta bröder och systrar, då gjorde ni det för mig!’

Det är mycket intressant att tänka på dessa saker. Människor är i regel ögontjänare. De gör det goda om de kan få uppmärksamhet ifrån det och få uppleva hur människor berömmer dem för hur andliga och duktiga de är. Men det som görs i skymundan, bara för att osjälviskt hjälpa någon annan är viktigare.

Det som ingen ser. Det som ingen kan uppmärksamma. Det är det viktigaste. Det är när vi ser de som är sjuka och behövande och när vi ger dem vad de behöver som vi är i Guds vilja och det vi gör för dessa minsta och trasigaste - det gör vi för Jesus själv!

Om det hade varit Jesus och vi hade sett och förstått att Han sett oss göra det goda trots att ingen annan såg det, så skulle fler göra goda saker. Men det tragiska är, att Gud inte vill ha något vi ger Honom som handlar om vad vi känner att vi måste göra. Han vill ha villiga och osjälviska offer i kärlek.

Därför är det endast i kärlek vi kan möta behov hos människor. Kärleken betyder alltid att vi betjänar andra. Det betyder att vi är tillräckligt kärleksfulla så att vi bryr oss om hur de har det och försöker avhjälpa den nöd som finns.

Hur det kan se ut varierar väldigt mycket, huvudsaken är att det är den unika människan som är i centrum och vi får vara kanaler av Guds kärlek till den som har behov.

24 Till sist kom den man fram som bara hade fått en säck med guldmynt, och han sa: ’Herre, jag vet att du är en hård man. Du skördar där du inte har sått och samlar ihop sådant du inte planterat. 25 Därför vågade jag inte ge mig in i några affärer, utan grävde ner pengarna i jorden. Här får du dem tillbaka!’ 26 Men hans herre svarade: ’Du är en lat och oduglig tjänare! Om du visste att jag tänkte kräva mer tillbaka än du hade fått, 27 borde du åtminstone ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått ränta på dem. 28 Ta ifrån honom pengarna och ge dem till mannen som fick ihop tio säckar med guldmynt. 29 För den som rätt använder det han har fått ska få mer, och han ska leva i överflöd. Men den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har. 30 Kasta ut den odugliga tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”

Det är en stor synd om vi inte använder oss av de gåvor och den kallelse som vi har på våra liv. Vi är kallade att leva ett liv i fullkomlighet och överflöd av gott. Det kanske inte handlar om materiella goda saker, men ett liv av tillfredsställelse och kärlek.

Det som händer när vi inte brukar våra gåvor och gör det som ligger oss varmast om hjärtat, är att det dränerar vår kraft och energi. Det är som långsam åderlåtning där vi inte finner någon glädje in något alls. Det finns inget värre sätt att leva än att bara göra det vi tror att vi måste och aldrig det vi vill.

Men Gud har tänkt att vi ska bli unika individer som fröjdar oss inför Honom. Han vill inte se att vi kastar bort vår chans att bli lyckliga. Det är en sorg för Gud att se hur många av Hans barn som har format sig efter de mänskliga bestämmelserna och jantelagen att de inte vågar bli allt de skulle kunna bli.

Jag ber att var och en ska bryta sig loss från det som bundit dem så att de får komma ut i frihet och glädje. Gud längtar efter att få se oss barn lyckliga!

19 Efter en lång tid kom deras herre tillbaka från resan och kallade på männen och bad dem redovisa vad de hade gjort med pengarna. 20 Den man som hade fått fem säckar med guldmynt kom då och gav honom tio säckar tillbaka och sa: ’Herre, du gav mig fem säckar med guldmynt. Här har jag tjänat ihop fem till.’ 21 ’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’ 22 Sedan kom den man fram som hade fått två säckar med guldmynt, och han rapporterade: ’Herre, du gav mig två säckar med guldmynt att förvalta, och jag har tjänat ihop två till.’ 23 ’Bra!’, sa hans herre. ’Du är en god och pålitlig tjänare. Du har troget förvaltat den lilla summa du fick. Därför ska du få ansvar för mycket mer. Kom in och dela glädjen med mig!’

Ibland undrar jag hur väl vi tar vara på våra förmågor, våra gåvor och vår kallelse. Kanske vi gräver ner det vi kan och låter bli att förmera det. När jag funderar på alla år som jag inte har gjort det jag tycker så mycket om att göra för att all motgång varit för påfrestande, undrar jag hur det hade varit om jag hade haft stöd från någon som jag kunde bolla mina frågor med. En positiv och uppmuntrande människa med en positiv livssyn. Det hade varit fantastiskt.

Idag vet jag att vägen för mig är att bli den personen för andra människor. Jag vägrar att gräva ner mitt pund längre. Jag ska leva till min fulla potential och jag ska göra det som ger mig tillfredsställelse och glädje. Jag tror att det också blir välsignat för andra människor när jag tycker att det är givande och då jag själv utvecklas genom det.

Jag läser just nu massor om personlig utveckling och coaching. Snart är jag färdig coach och blir diplomerad och så småningom certifierad. Det blir en glädjefull dag för mig. Fram till hösten kommer jag att coacha på nätet och se till att det är billigt så att alla som har tillgång till dator och som vill och kan får en möjlighet att få coaching.

I  höst följer jag de allmänna riktlinjerna för livscoacher i allmänhet. Samtidigt kommer hela min arbetssituation att bli tillfredsställande på ett helt nytt sätt och när jag upplever det så känner jag i hela min varelse att Gud uppmuntrar det och står bakom mig i det.

Det är den känslan jag vill hjälpa människor fram till och möjligheten att hitta det som passar bäst på varje område i livet. Det som ger andra samma tillfredsställelse och glädje det har skänkt mig.

Gud är god och Han vill klappa oss på axeln och säga: Väl gjort du gode och trogne tjänare!

14 När jag kommer tillbaka, blir det nämligen som i den här berättelsen om en man som reste utomlands: Mannen samlade sina tjänare och gav dem i uppdrag att förvalta hans förmögenhet medan han var borta. 15 Till den ene gav han fem säckar med guldmynt, till den andre två säckar och till den tredje en säck, allt efter deras förmåga. Sedan reste han. 16 Mannen som hade fått fem säckar med guldmynt började genast köpa och sälja och tjänade snart ihop fem säckar till. 17 Mannen som hade fått två säckar med guldmynt gjorde likadant och tjänade ihop två säckar till. 18 Men den man som hade fått bara en säck med guldmynt gick och grävde en grop i marken och gömde sin herres pengar, så att de skulle vara i säkert förvar.

Vilken sorts förvaltare är jag? Det är en intressant fråga att ställa sig själv. Med denna berättelse som grund så finns det tre olika sorters förvaltare. Vi har alla fått något att förvalta, men hur går vi till väga när vi ska göra vår uppgift?

      Om vår uppgift är att förmera det vi har blivit anförtrodda så fungerar det inte särskilt bra om vi väljer att gräva ner det vi har. Det är viktigt att vi gör det mesta och det bästa av det vi fått att förvalta. Nu kommer det att se olika ut för olika människor, men det är alldeles säkert att Gud också ger förmågan när Han ger oss uppgifter.

     Det vore bra konstigt om Han skulle slänga åt oss något vi inte på något sätt skulle klara av att hantera. Gud är inte på det sättet. Han som har skapat oss, vet också hur vi fungerar och vad det är som krävs för att vi ska komma loss och bli allt det Gud har tänkt.

     Gud vill se oss äkta, fria och lyckliga. Vilken förälder vill inte det? Hur mycket mer skulle inte Gud då vilja att vi blev glada och tillfredsställda när vi är Hans barn? Han ger oss bara goda gåvor. Endast det bästa är gott nog och därför ger Han oss allt det vi förmår ta emot.

     Ett gott mått, väl packat rågat och överflödande ger Han till oss av allt det goda vi ska ha. Det finns inga mänskliga begränsningar och Han är överflödets Gud. Jag ber att var och en ska se det och bli uppmuntrad just idag!

Hej, vänner!

På fleras begäran har jag sammanställt ~Dagens Bibelord~som e-bok som finns att ladda ner på Torpet.

www.torpet-edsbyn.se

Väl där inne väljer du fliken böcker och följer instruktionerna.

Jag ber att böckerna ska välsigna dig på alla sätt,

Anna*