Senaste inläggen

Av Anna* - 1 juni 2008 01:22

Vill du ha evigt liv?Ja    52 %Nej    36 %Vet inte    12 %

Totalt har 50 personer röstat.
Omröstningen startade 2008-05-01 02:43


Det är helt klart att hälften av alla inte vill ha ett evigt liv. Det skulle vara intressant att få reda på varför inte. Jag skulle uppskatta en förklaring för att förstå hur du tänker - om du nu skrivit att du inte vill ha evigt liv. Jag tänker inte försöka övertala dig, bara förstå dig. Skicka gärna ett email till torpet_anna @hotmail.com (utan mellanrum).


Personligen längtar jag till himlen. Min evighetsvandring började när jag tog emot Jesus Kristus som frälsare och Herre i mitt liv. Jag gav hela mitt liv till Honom och jag fick evigt liv som lön av nåd. När tiden kommer då jag ska få gå in i evigheten kommer jag inte ens att se döden. Jag får lägga av mig kroppen som en klädnad och gå vidare in i evigheten där ingen plåga, ingen smärta, ingen sorg eller saknad finns. Där tar Gud hand om mig på alla sätt!


Uppenbarelseboken 7:9-
9 Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita kläder och med palmkvistar i sina händer. 10 De ropade högt: ”Det är vår Gud, han som sitter på tronen, och Lammet som har räddat oss.” 11 Alla änglarna stod runt tronen och runt de 24 himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sa: ”Vi lovsjunger och ärar vår Gud för hans vishet. Ja, lovsjunger honom! Vi tackar och hyllar honom i evighet för hans makt och styrka. Ja, vi tackar honom!” 13 Sedan frågade en av de 24 himmelska ledarna mig: ”Vet du vilka dessa är som är klädda i vita kläder, och varifrån de kommer?” 14 ”Nej, min herre”, svarade jag, ”du är den som vet svaret.”Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Det är därför de står här inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel. Och han som sitter på tronen ska bo ibland dem och skydda dem. 16 De ska aldrig mer gå hungriga eller törstiga, och varken solen eller någon annan brännande hetta ska skada dem. 17 För Lammet, som står framför tronen, ska vara deras herde och leda dem till källorna med livets vatten. Och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”

Av Anna* - 1 juni 2008 01:03

 20 Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. 21 Så när Pilatus en andra gång frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!” 22 ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus.”Spika fast honom på ett kors!” skrek de. 23 ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus.Då ropade de ännu högre: ”Spika fast honom på ett kors!” 24 Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!” 25 Folket skrek tillbaka: ”Vi och våra barn tar på oss ansvaret!” 26 Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.


Det är mobben som talar, den uppiskade stämningen, den hetska tonen. När vrede talar så hänger människor ofta på av bara farten. Men här var det också en man som så påtagligt hade gått omkring och gjort saker som ingen annan gjort. De var troligen lite förbryllade och rädda för den som talade med kraft till skillnad mot alla de skriftlärda och de fariséer som undervisat dem tidigare.


När folket skrek och framhärdade i att de ville att Jesus skulle bli korsfäst så gav Pilatus dem ett val. De kunde få frige en av fångarna. Barnabas som var en riktig bov och Jesus som bara gjort gott. När de ändå skriker att de vill ha Jesus korsfäst så frågar han vad Jesus gjort, men får inget svar. Det är bara mobbmentaliteten som härskar.


Han ger upp och överlämnar Jesus till vakterna som får ta hand om Honom tills korsfästelsen. Och de tar med Jesus därifrån för att sedan plåga Honom varje steg på vägen fram till döden på korset.


Denna mobbmentalitet är något vi kan känna igen oss i överallt. Så snart någon börjar klaga eller gnälla på något eller någon så är det alltid fler som hänger på och drar paralleller eller har något liknande att komma med i samma situation. Det är som om det finns ett inbyggt behov av att få klaga.


Ibland undrar jag vad det beror på. Varför det finns ett så stort behov av att göra ner andra, diskutera, döma, skvallra om andra. Jag får upplevelsen av att människor har väldigt lite att göra när de kan hålla på och lägga sig i andras liv hela tiden. Som att de inte lever själva utan endast beskådar andras liv och kriticerar allt det gör och inte gör.


Det är tragiskt att tänka sig ett liv där kritik får ta så stor plats och där gallan som spys ut blir det förhärskande. Alla skulle må bättre av att ha ett positivt synsätt på livet och positiva förväntningar på andra. Alla människor skulle må bättre av att leta det goda istället för att söka fel. Men det är naturligtvis upp till var och en hur de gör.


 

Av Anna* - 31 maj 2008 01:03


Passa på att rösta i dag för imorgon är det en ny omröstning som startas.


Gud välsigne dig med allt gott i rikt mått från nådens tron,


Anna*

Av Anna* - 31 maj 2008 00:46


15 Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. 16 Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas. 17 När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: ”Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?” 18 Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus. 19 Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: ”Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull.”


Bland de starkaste scener i filmen Passion of The Christ är då Pontius Pilatus fru kommer och ger vitt tyg till Jesu moder Maria. Vitt tyg var väldigt eftertraktat och fint på den tiden. Det var en statussymbol och när Maria tar emot fredsgåvan så var det väldigt medvetet.


Hon tar dessa vita tygstycken och suger upp varenda droppe blod hon kan komma åt efter det att Jesus blivit piskad. Det var bara Maria som hade förståelse för värdet av det blod som stänkte runt på torget. När hon kryper där och suger upp blodet som spilldes för vår skull så kan jag riktigt känna smärtan.


Hon fortsätter att plågas när hon ser sin son plågas utmed hela Via Dolorosa (smärtornas väg) då han hånas och bespottas på väg till avrättningsplatsen uppe på en soptipp uppspikad på ett kors. Hon tänker och uttrycker en häpen förundran över att inte Jesus säger ifrån och sätter stopp för alltihop.


Men det var profetiorna som skulle uppfyllas. Det var tänkt att Jesus skulle gå igenom det värsta av det värsta och uppleva en frestelse i allt men vara helt utan synd. Han skulle ta varje sjukdom i sin kropp och varje smärta, plåga, problem och synd för att sätta oss fria.


Han har auktoritet att förlåta synder när vi kommer till Honom med ödmjuka och förkrossade hjärtan. Om vi är uppriktiga så kan vi också få ärlig och bestående hjälp av Gud för allt som kan drabba oss som människor i den här tiden.


Det finns inget som är för stort eller för litet för att Jesus skulle vilja hjälpa oss med det. Jag har själv fått uppleva hur Han helar, upprättar och ger ny kraft, ny förmåga och integritet. Han vill se oss lyckliga och fria. Därför kan vi lita på vårt eget inre vittnesbörd i allt som sker och lita på att Gud kommer att leda oss steg för steg in i det som kommer att hjälpa oss bli allt vi kan bli.

Av Anna* - 30 maj 2008 19:31


11 Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.” 12 Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst. 13 ”Hör du inte vad de anklagar dig för?” undrade Pilatus. 14 Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.


Det som hände var förutbestämt och klart. Jesus visste att han skulle få lida och dö på korset och att det skulle innebära en befrielse för allt folk i alla länder på jorden. Därför sa han ingenting. Det retade Pilatus som ville ha något att fria honom på.


Ibland kan det hända att det är bättre att vi inte säger något. Jag tänker så här. Det finns saker vi kan göra något åt, och då ska vi också göra det. Sen finns det saker vi kan förändra med tiden och då behöver vi se och förstå det och medvetet arbeta åt det hållet. Men sedan finns det saker som vi inte kan rå på. Det kan handla om förtal eller skvaller tex. då behöver vi inse att människor är som de är.


Med tiden kommer Gud att upprätta den som är rättfärdig. Om vi har gjort det vi gjorde eller sa det vi sa med gott uppsåt, så kan vi vara nöjda ändå. Det innebär att Gud kommer att låta sanningen bli känd och Han kommer att upprätta den som blivit behandlad felaktigt.


Det kan också hända att vi gjort fel och då får vi be om förlåtelse. I och med det har vi fullgjort vår del av det. Ibland får vi också rätta till det genom att kompensera det vi gjort. Ibland blir det fyrfaldigt som tullindrivaren fick göra. Men det finns upprättelse för alla människor.


Om de andra inte vill ta emot det eller om de vill fortsätta att vara otrevliga, förtala eller skvallra, så får de själva stå med sina ord inför Gud en dag. Det är på deras ord de kommer att frias och på deras egna ord som de kommer att fällas. Så är det för alla människor.

Av Anna* - 29 maj 2008 01:04


3 Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus till döden ångrade han sig. Och han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de 30 silvermynten. 4 ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.””Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.” 5 Då slängde Judas pengarna på golvet i templet och gick bort därifrån och hängde sig. 6 Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”Vi kan inte lägga dem i offerkistan, eftersom Moses lag förbjuder oss att ta emot pengar som betalats för ett mord.” 7 Så efter en del diskussion bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern, som sedan användes som gravplats för främlingar som dog i Jerusalem. 8 Det är därför denna åker fortfarande kallas ’Blodsåkern’. 9 Och genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Jeremia: ”De tog de 30 silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, 10 och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”


Jag skriver inte om några trevliga och socialt accepterade saker i dessa dagar. Det beror på att de bibelställen jag skriver om visar människans sämsta sidor.


Judas drevs av snikenhet och en känsla av att vara viktig. För dessa 30 silvermynt bedrog han Jesus och förrådde Honom. Han var kassör i gänget av lärjungar och hade ett öga för pengar. När han blev erbjuden silvermynten kunde han inte säga nej.


Hur många av oss blir frestade om vi får tillräckligt mycket pengar? Hur många skulle göra sådant som strider mot den inre övertygelsen för pengar? Det finns ett talesätt som lyder: Allt och alla går att köpa till det rätta priset. Kan man köpa dig?


Det går aldrig bra för dem som väljer pengar över den inre övertygelsen. Judas gick slutligen och hängde sig. Han förstod att han begått ett enormt misstag. De som bär på blodiga och hemska hemligheter mår aldrig bra. Det förförljer dem tills de får erkänna eller tills de får upprättelse på ett sätt eller ett annat.


Det är tungt att bära svek och synd. När ryggen kröks och smärtan blir stor är det hög tid att bekänna sina synder och be om nåd och barmhärtighet. Ibland går det inte att ställa allt till rätta. Det går inte att göra vissa ogjorda. Men det finns alltid vägar att sona sitt brott.


Ibland kan det vara något vi själva lägger på oss och det lyfter Gud av omedelbart. Ibland är det istället en verklig synd och den kan vi få förlåtelse för om vi är villiga att vända om. Sedan finns det svårare saker och där kan det till och med hända att vi behöver avtjäna ett straff men det är värt det.


Sedan vi sonat vårt brott så finns sinnesfrid. Ibland kan det hända att vi till och med blir benådade i en rättssal. Det finns inga garantier, men det finns frihet i Jesus Kristus.


Av Anna* - 28 maj 2008 00:24

1 Tidigt nästa morgon samlades alla översteprästerna och folkets ledare igen och bestämde att de skulle försöka få Jesus avrättad. 2 Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.


De måste ha upplevt att Jesus var väldigt farlig innan de skulle gå tillsammans och göra en sådan väldig grej. Ibland kan jag fundera på vad det var som retade upp dem så mycket. Jesus gick ju bara omkring och gjorde gott, helade människor och befriade dem från sådant som plågat under mängder av år.


Det borde vara något som de skulle jubla över eftersom de inte lyckats själva under så lång tid. Men istället blev de upprörda och kände sig hotade.


Det är inte lätt för människor att se hur någon annan passerar dem i kunskap, tro eller förmåga. Det finns alltid människor som vill se andra misslyckas och som talar och agerar nedsättande mot dem som är framgångsrika för att misskreditera dem och få människor att tvivla på deras förmåga eller lämplighet.


Så tragiskt kan det vara att de härskartekniker som används gör att människor mister sin förmåga att säga ifrån. De blir manipulerade och kontrollerade på ett sådant sätt att de inte längre tror sig klara vad de en gång kunde utan problem. Det finns få saker som bryter ner en människa så effektivt som psykiska övergrepp.


Dessa kan bestå av flera delar. Det kan handla om:

- Osynliggörande
- Förlöjligande
- Undanhållande av information
- Dubbelbestraffning
- Påförande av skuld och skam

(Härskartekniker enligt Berit Ås)


Jesus klarade av dessa psykiska övergrepp för att Han är Gud, men vi har svårt att klara av det om vi inte är medvetna om hur det fungerar. Däremot kan vi undvika att bli krossade av dem om vi känner till dem och avslöjar dem vart de än dyker upp i vår omgivning.

Av Anna* - 27 maj 2008 02:07


69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus protesterade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.” 71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen.” 73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Vi vet att du är en av hans efterföljare. Det hörs på dialekten att du kommer från Galileen.” 74 Petrus svor då igen och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen. 75 Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät förtvivlat.


Det finns gånger då vi skulle vilja bete oss på ett värdigare sätt än vi egentligen klarar av. Då kan vi bedyra att vi ska handla på ett sätt och sedan visar det sig att vi inte alls klarar av det. Istället gör vi helt det motsatta.


Det sköna är att det finns flera sådana förebilder i bibeln. Gud vet att det är mänskligt och rätt vanligt att människor vill mer än de klarar av. Samtidigt är jag övertygad om att Gud lär oss något genom varje sådant tillfälle. Petrus förstod något djupt och sant den stund det gick upp för honom vad han hade gjort.


Ingen av oss vill såra den som står oss närmast. Ingen av oss vill skada den som har omsorg om vår själ. Ändå kan det komma tider och stunder då vi gör något som kommer att vara negativt för dem. Då får vi se till att vi går till dem och ber om förlåtelse. Att vi vårdar oss om relationen och ställer allt till rätta så gott det bara går.


Det finns inget som är så viktigt som relationer. Därför behöver vi vårda oss om de relationer vi har och bygga vidare på dem med stor varsamhet och kärlek. Lyft dina medmänniskor till nya höjder och visa dem att de är värdefulla och viktiga för dig.


Ovido - Quiz & Flashcards