18 När han på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.

 19 Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara löv. Då sa han till trädet: Du ska aldrig mer bära frukt! Och omedelbart vissnade fikonträdet.

 20 Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?

 21 Då sa Jesus till dem: Om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra detta med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till Oljeberget: 'Flytta dig ut i havet' och det kommer att göra det.

 22 Ni kan få vad som helst som ni ber om i er bön om ni tror.

Vi vet alla att ord har makt. Det finns inget som kan såra som ord och inget som kan glädja som ord heller. Det var genom ett ord som Gud skapade allt vi kan se och uppleva här. Det var ordet som blev kött och ordet som kan vägleda oss i bibeln.

     När vi förstår att våra ord har makt så kan vi börja göra sådant som kommer att bygga upp och hjälpa människorna vi har runt oss. Det är mäktigt att se hur man kan vända stämningen i ett helt rum genom att inte gå med på en negativ jargong.

     Människor har nog av elände redan och längtar efter något nytt och starkt i livet. Därför är det viktigt att vi förstår att använda våra ord rätt och låta dem få bli ett vittnesbörd om Guds godhet.

15 Men när översteprästerna och de andra judiska ledarna såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: Gud välsigne Davids son, blev de upprörda och frågade honom: Hör du vad barnen ropar?

 16 Ja, svarade Jesus. Läser ni inte Skriften? Där står det ju: 'Till och med små barn ska lovprisa honom!'

 17 Sedan återvände han till Betania, och stannade där över natten.

När barnen prisar Gud är det något alldeles extra. Det är också därför som översteprästerna och ledarna blev upprörda, för det var så starkt. Jesus utmanar dem med den sak som de berömde sig mest av - att kunna bibeln.

      Ibland kan det hända att vi bedömer saker utifrån vårt perspektiv och det kan hända att det perspektivet inte alls stämmer överens med Guds. Det kan hända att vi behöver välja att gilla läget för att vi inte förstår varför det ska vara på ett visst sätt, men samtidigt kan vi känna att det är rätt på ett helt annat.

     Om vi har något vi inte förstår kan vi överlämna det i Guds hand och se till att vi går vidare utan att vara fördömande. Då kommer Gud att uppenbara för oss hur allt hänger ihop och vi får bli förvandlade genom sinnets förnyelse och därmed upptäcka nya fantastiska ting.

12 Sedan gick Jesus in i templet och drev ut köpmännen och välte omkull myntväxlarnas bord och stånden där man sålde duvor.

 13 Skriften säger att mitt tempel ska vara en böneplats, förklarade han. Men ni har gjort det till ett tillhåll för tjuvar.

 14 Nu kom både blinda och lama fram till honom i templet, och han botade dem.

Jag har ofta tänkt på hur häftigt det skulle ha varit att vara med när Jesus välter borden och slog kring sig med ett rep. Den heliga vrede Han visade är så långt från den snälla timida Jesus som skrider fram i fromhet.

     När jag läser bibeln blir jag helt övertygad om att Jesus var en superdynamisk människa som spred gläjde vart Han gick. När Jesus drivit ut dem som försökte sko sig på människornas nöd, så vände Han sig till de som var blinda och lama för att bota dem.

     Han ville se bön och lovprisning i och runt templet så att de nödställda skulle få en fristad. Det är väl inte för mycket begärt? Tycker du det? Vi behöver rensa upp i församlingarna idag också! Det är nödställda som behöver de bästa platserna och mest omsorg!

8 Några i folkskaran kastade sina ytterkläder på vägen, och andra skar grenar från träden och lade ut dem framför honom.

 9 Och både framifrån och bakifrån trängde sig folkmassan på. Och alla ropade: Gud välsigne kung Davids son! Hylla honom! Han är den som Gud har sänt! Välsigna honom, Herre!

 10 Det blev oro i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: Vem är han?

 11 Och folkmassan svarade: Det är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen.

På något sätt måste Gud, själv, ha öppnat ögonen på dessa människor som kantade vägen då Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Det var inte värdigt en kung och ändå så förstod folk att det var Kungen, Davids son, Guds Son som kom ridande.

     De la ut kläder och grenar med blad framför Honom och proklamerade att det var Jesus som kom, profeten från Nasaret. Andra tyckte att det blev stökigt och oroligt när Jesus kom till staden. De gillade det inte och kände inte igen Jesus. Hur olika det kan vara!

     Jag ber att jag ska känna igen det rätta och det goda vart jag än går fram och oavsett vilken förpackning det fått av den här världen. Det yttre är inte av någon betydelse för Gud. Han ser till hjärtan. Inte till dofter eller mode, inte till om vi är nykammade eller lortiga. Han ser till ett längtande hjärta.

     Det står i bibeln att Han inte förkastar ett ödmjukt och förkrossat hjärta. Han stöter inte bort den som har en ärlig längtan oavsett vad den varit med om eller hur den lever sitt liv. Det är äktheten som är det viktiga och vår attityd mot oss själva och mot andra.

     Jag beundrar människor som har varit med om svårigheter och blivit starkare genom att de hållit fast, hållit ut och envist kämpat sig igenom. De har ett lyster som ingen annan, ett återsken av härlighet och ett djup som jag finner beundransvärt.

     Det är som en pärla där lager på lager med pärlemor bygger upp ett lyster och ett djup som är hänförande. När vi går igenom svårigheter och inte blir bittra så får vi ett lager pärlemor. Med tiden blir vi äkta och underbara pärlor med djup och härlig lyster.

     Vårda er om era hjärtas pärlor och var noga med vem ni delar dem med!

1 När Jesus och lärjungarna närmade sig Jerusalem och var nära Betfage på Oljeberget, skickade han två av dem till byn framför dem.

 2 När ni kommer in i byn, sa han, kommer ni att få se en åsna stå bunden där med sitt föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem.

 3 Om någon frågar er vad ni håller på med, så säg bara: 'Mästaren behöver dem'. Då kommer allt att ordna sig.

 4 Detta skedde för att det gamla profetordet skulle uppfyllas:

 5 Säg till folket i Jerusalem: 'Din kung kommer till dig, ödmjuk och ridande på ett åsneföl!'

 6 De två lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och

 7 tog med åsnorna till honom. De lade sedan sina mantlar på åsnefölet så att han kunde rida på det.

Jag blir fascinerad av denna berättelse. Den kan verka enkel och lite magert berättad, men i min fantasi blir det väldigt stort. Vem skulle släppa iväg en åsna och ett åsneföl till en främling som kommer och säger att en annan behöver den? Vem skulle bara säga: Okej, ta den!

     Ändå fungerade det precis på det sättet. De fick gå in till byn och hämta en åsna för att Jesus skulle uppfylla bibelordet att han skulle komma ridande på ett åsneföl. Det är mäktigt!

     När lärjungarna kom med åsnorna till Jesus så la de sina mantlar på åsnefölet så att Han kunde sätta sig upp och rida in i byn på det. Nu var inte folket vana vid att Kungar kom ridande barbacka på åsnor. Därför var det många som inte kände igen Jesus trots att de väntat på Hans återkomst hela sina liv.

     De hade predikat om Jesu återkomst, de hade väntat och upphöjt Jesus på alla sätt och när Jesus verkligen gick mitt ibland dem så kände de inte igen Honom. Det är tragiskt, men djupt mänskligt. De såg inte kungen för att Han såg inte ut så som de förväntade sig. Han var inte klädd i Guld och purpur. Han kom inte i en förgylld vagn dragen av ståtliga springare. Han hade inget avancerat hov med sig som uppfyllde Hans minsta vinkning.

     Han kom ridande på en åsna in i den stora staden Jerusalem!

29 När Jesus och lärjungarna lämnade staden Jeriko följde en stor folkskara med dem.

 30 Två blinda män satt då vid vägkanten, och när de hörde att Jesus kom gående började de ropa: Herre, Davids son, var snäll och hjälp oss!

 31 Folket försökte få dem att hålla tyst, men då ropade de ännu högre.

 32-33 När Jesus kom till det ställe där de satt, stannade han och frågade: Vad vill ni mig? Herre, sa de, vi skulle vilja se!

 34 Då greps Jesus av medlidande med dem, och han rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

Det finns flera olika sorters blindhet i den här världen. Det finns fysisk blindhet som är nog så svår. Då behövs special hjälpmedel för att klara av dagligt liv och det kan vara väldigt svårt att vara fysiskt blind. Men det finns också andra sorters blindhet.

     Jag känner människor som är känslomässigt blinda. De förstår inte uttryck i ansikte eller kroppsspråk och har också svårt att själva visa känslor. De kan inte tolka andra människors känslor och därmed inte heller svara på deras behov eller förfrågningar.

     Det finns en andlig blindhet som gör att dessa inte kan förstå sig på sådant som de inte kan se eller bli överbevisade om. När något konstigt sker så söker de vetenskapliga förklaringar och sätter lite värde på andra människors tro och övertygelse.

     Den blindhet som kanske är den svåraste är den själsliga blindheten som har drabbat de flesta någon gång i livet. Det är när vi inte ser en enda utväg, inte en enda lösning, inte någon framtid eller något hopp. Då är det mörkt och svårt.

     Det gemensamma med alla dessa olika sorters blindhet är att Jesus verkligen vill ge oss synen på alla dessa områden. Han vill att vi ska ha full insikt och utsikt, översikt och tillförsikt. Han älskar oss och förbarmar sig över oss på ett sådant sätt att Han tar sig tid och lyssnar till våra önskemål och rör vid oss på det område där vi har behoven.

     När Han rör vid oss blir vi förlösta och får en helt ny syn på oss själva, de närmaste och omvärlden. Gud förmår föra oss framåt oavsett omständigheter. Bön har kraft och dina böner har lika mycket styrka som någon annans oavsett vem du är eller hur länge du snackat med Gud. Minsta barn som beder hör Han och svarar!

24 De andra lärjungarna blev upprörda när de hörde vad Jakob och Johannes krävde.

 25 Men Jesus samlade dem och sa: Här i världen uppträder kungarna som tyranner, och de som har makt trycker ner dem som står under dem.

 26 Men så får det inte lov att vara bland er. Den som vill vara ledare måste vara de andras tjänare.

 27 Och den som vill vara störst måste tjäna som slav.

 28 Ni måste ha samma inställning som jag har, för Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att själv tjäna. Ja, jag har kommit för att ge mitt liv och på så sätt göra många fria.

Det är mäktigt när vi ser hur Jesus ser på allt det som sker i vår värld. Det är alltid lika svårt att förstå hur annorlunda det är här än vad Jesus själv skulle önska. Storheten i att Han, vår Frälsare, inte kom för att bli betjänad som en sann kung, utan för att betjäna oss, är makalös.

     Han gav sitt liv för oss och därför kan vi se och förstå hur vi också ska ge oss själva till tjänst för andra på ett sunt sätt. Jesus var inte självutplånande men valde att göra gott. På samma sätt ska vi ha tillräckligt med integritet att vi väljer vad och hur mycket vi gör. Dessutom ska vi välja att göra det Gud manar oss att göra men med ett glatt och villigt hjärta, annars är det inget värt.

     Just denna tjänstvillighet ger också en tillfredsställelse som inte kan matchas av något annat. Gud fyller oss med kraft, mod och frid när vi betjänar andra villigt och med glatt hjärta utan tanke på egen vinning. När våra motiv är rena så uteblir inte den lön Gud ger oss.

     I det att vi betjänar andra människor blir vi själva fria, helade, upprättade och glada. Gud är god!

20 Sedan kom Sebedaios söner, Jakob och Johannes, tillsammans med sin mor till Jesus. Hon föll på knä för att be om något.

 21 Vad vill du? frågade han.Hon svarade: Kan du inte låta mina söner sitta på hedersplats närmast dig i ditt rike?

 22 Men Jesus sa till henne: Du vet inte vad du ber om! Sedan vände han sig till Jakob och Johannes och frågade dem: Kan ni utstå de fruktansvärda lidanden som jag måste utstå?Ja, svarade de. Det kan vi!

 23 Ni ska verkligen få göra det, sa han till dem. Men jag har ingen rättighet att säga vem som ska sitta närmast mig. De platserna är reserverade för dem min Far väljer ut.

Vad är det som gör att vi människor behöver ha en plats, en position för att känna att vi är betydelsefulla? Här kommer dessa bröders mor och ber Jesus om platsen närmast Honom i himlen.

     Jesus svar ger oss en fingervisning om vad det handlar om. Han visar klart att hon inte förstår vad det är hon begär. Hur ofta är det så med oss. Vi begär det ena och det andra utan att vi egentligen förstår vilka följdverkningar det har i evigheten. Hur ska vi kunna förstå det?

     Hur ska vi kunna förstå vidden av de lidanden Jesus fick utstå? Hur skulle vi kunna tro att vi själva skulle klara av att utstå detsamma? Men på något sätt, i vårt frånvända övermod kan vi hävda att vi skulle klara av det och Jesus säger att dessa söner också ska få utstå lidanden.

     Jag tycker att det är bra att Jesus inte väljer ut dessa bröder att sitta bredvid Honom utan lämnar det öppet. Det finns behov som skulle ha grusats av att dessa platser blivit upptagna. I sin oerhörda visdom väljer Jesus att hålla det öppet så att Gud får göra det bästa.

     Idag ber jag att vi människor ska se nyktert på oss själva och inse att vi inte behöver en position för att duga, för att vara goda nog för Gud, för att ha en plats nära Guds hjärta, för att vara barn till den Högste. Det är i sig själv nog. Dessutom ska vi inte begränsa oss själva genom att ha en position. Det skulle hindra vad Gud berett åt oss i innevarande tidsålder.