Senaste inläggen

Av Anna* - 20 mars 2008 17:36

 In The Name Of The Lord

Crowds Have Lined The Narrow Street
To See This Man From Galilee
Just A Carpenter Some Say Leading Fools Astray
Yet Many Kneel To Give Him Praise

And In His Eyes They Glimpse The Power
That Sees The Heart Of All Men
And He Knows His Fathers Mind And He Speaks His Fathers Words
For He Comes In The Name Of The Lord

There Is Strength In The Name Of The Lord
There Is Power In The Name Of The Lord
There Is Hope In The Name Of The Lord
Blessed Is He Who Comes In The Name Of The Lord

When My Plans Have Fallen Through
And When My Strength Is Nearly Gone
When Theres Nothing Left To Do But Just Depend On You
And The Power Of Your Name

And When We Call Upon Your Name
Your Strength Through Weakness To Show
We Can Know The Master Plan Extend The Masters Hand
When We Come In The Name Of The Lord

There Is Strength In The Name Of The Lord
There Is Power In The Name Of The Lord
There Is Hope In The Name Of The Lord
Blessed Is He Who Comes In The Name Of The Lord

His Name Will Be Worshipped Forever
Creator Redeemer And King And King

There Is Strength In The Name Of The Lord
There Is Power In The Name Of The Lord
There Is Hope In The Name Of The Lord
Blessed Is He Who Comes
Blessed Is He Who Comes
Blessed Is He Who Comes In The Name Of The Lord
In The Name Of The Lord

En riktigt välsignad Påsk önskar jag er alla!

Tack för att ni tittar in och tack för all respons!

Gud välsigne dig rikligen,

Anna*

Av Anna* - 20 mars 2008 17:31

5När de kom fram till andra sidan sjön upptäckte lärjungarna att de hade glömt att ta med sig mat.

 6Var försiktiga, varnade Jesus dem. Se upp med den jäst som fariseerna och saddukeerna har.

 7De trodde att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.

 8Jesus förstod naturligtvis vad de tänkte och sa till dem: Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har någon mat?

 9Ska ni aldrig lära er att förstå detta? Kommer ni inte alls ihåg de fem tusen jag mättade med fem brödstycken och de korgar som blev över?

 10Eller de fyra tusen jag mättade och all mat som blev över?

 11Hur kan ni ens tro att jag talade om mat? Men jag säger till er igen: Se upp med fariseernas och saddukeernas jäst.

 12Då förstod de äntligen att han med jäst menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning.


Fariseer och Saddukeer var bibeltrogna judar som ville hålla människor på den rätta vägen. De tog verkligen tag i människor och begärde att de skulle hålla all lag och göra precis efter bibelns undervisning. Problemet var bara att de hade skapat så många mänskliga regler och anvisningar som blev problem för andra människors möjlighet att komma till Gud.


Jesus bråkade mycket med dem och ville få dem att förstå att insidan är viktigare än utsidan. Att hjärtats renhet är viktigare än händernas. Han ville visa dem att Han var Messias, men de kände inte ens igen Honom!


Vad kan vara mer tragiskt än det? De människor som värnar om andra och som verkligen söker Gud och längtar efter Jesu ankomst - de kände inte igen Jesus när Han kom!


Kanske beror det på att Jesus inte kom med pompa och ståt som de hade förväntat sig. Han föddes inte som en kung i ett slott utan i ringhet och blev lagd i en krubba i ett stall. Han gick till de minsta i samhället och talade hårt till de religiösa ledarna.


De kunde helt enkelt inte tro att Jesus skulle vara en sådan människa. Dessutom var det många som hade sett Jesus när Han var en snorig liten unge som sprang och lekte som alla de andra barnen och därför kunde de inte tro att Han var Gud.


Det är mänskligt och förståeligt, men undren och tecknen talar för sig själv. Den kärleksfulla blicken, likaså. Gud är god - endast god och Han använder sig inte av den kunskap Han har för att kontrollera dig eller tvinga dig till någonting. Han älskar dig gränslöst och vill se din äkthet oavsett hur den ser ut.

Av Anna* - 19 mars 2008 22:39

1 En dag kom fariseerna och saddukeerna för att sätta Jesus på prov och krävde att han med under och tecken skulle bevisa sitt gudomliga uppdrag.

 2-3 Han svarade: Ni är bra på att spå väder: röd himmel på kvällen betyder vackert väder på morgonen, men röd himmel på morgonen betyder dåligt väder hela dagen. Men det som i dag sker framför ögonen på er kan ni inte bedöma.

 4 Detta onda, gudlösa folk kräver alltid tecken från Gud, men det kommer inte att få se något annat tecken än det profeten Jona fick se. Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.


Har du varit med om att någon begärt att du ska bevisa dig? Vi behöver aldrig någonsin bevisa oss vare sig för en människa eller inför Gud. Människor behöver inte veta allt i våra liv och Gud vet redan allt!


Jag vet att vissa människor har hört att Gud ser allt och hör allt men kännder det som ett hot avsett att skrämma till tystnad eller gott uppförande. Men inget kan vara längre från sanningen!


Om det finns någon som verkligen vill att vi ska vara sanna och ärliga så är det Gud. Han är sanning och kärlek. Han är den som verkligen värnar om vår integritet och som undervisar oss på ett så fint och ömsint sätt att vi inte känner oss tvingade eller hotade överhuvudtaget.


När vi går vägen fram tillsammans med Gud så finns det mängder av olika tillfällen då Han undervisar oss och vägleder oss på ett fantastiskt sätt. Samtidigt som vi blir utsatta för orättfärdiga grejer så får vi något ännu bättre, vishet och uppenbarelse så att det kompenserar för det som hänt.


Men vi behöver vara öppna i våra sinnen om vi ska kunna uppfatta det. Om vi hakar upp oss på orättvisor, elakheter och problem så uppfattar vi aldrig den kompensation som Gud ger oss. Den som har ögon och öron öppna kommer att få uppleva Guds bifall, värme och kärlek mitt i all prövning och även kraft att klara av det som ligger framför.


Det enda tecknet vi behöver ha för våra ögon är korset och dess kraft i våra liv. Jesus har fullbordat allt på korset för vår skull och när vi ser det och förstår det så finns en källa med allt gott i överflödande rikt mått för alla att ösa ur.

Av Anna* - 18 mars 2008 00:03

32 Sedan kallade Jesus på sina lärjungar och sa: Jag har nöd för dessa människor. De har varit här hos mig i tre dagar och har inget kvar att äta. Jag vill inte skicka iväg dem hungriga, för då kanske de svimmar av utmattning längs vägen.

 33 Lärjungarna svarade: Men var ska vi få tag på tillräckligt med mat åt dem här i öknen?

 34 Då frågade Jesus: Hur mycket mat har ni? Sju brödstycken och några små fiskar, svarade de.

 35 Då bad Jesus människorna att slå sig ner på marken.

 36 Han tog de sju brödstyckena och fiskarna och tackade Gud för dem och delade dem i stycken och gav dem till lärjungarna, som i sin tur räckte dem till folket.

 37-38 Och alla åt tills de blev mätta - fyra tusen män förutom kvinnor och barn. Och när man samlade upp det som blev över, blev det sju fulla korgar.

 39 Sedan lät Jesus människorna gå hem, men själv steg han i en båt och for över sjön till Magadan.


Här får vi ta del av ännu ett matunder. Det är mäktigt! Samtidigt så ser vi Jesu hjärta för människorna. Han hade så stor omsorg för dem att Han inte ville att de skulle gå hem utan att ha fått mat att äta.


Maten räckte så att alla blev mätta. Det finns ingen brist när vi har med Gud att göra. Överflödet ser inte alltid ut som vi vill att det ska se ut, men det finns där.


För att komma bort från folkmassorna så steg Jesus i en båt och for iväg över sjön. Ibland behöver vi också ensamheten och friden som kommer av att vi drar oss undan från mängder av människor för att samla krafter och för att få umgås med Gud i tystnaden.


Vi har alltid Guds vittnesbörd runt omkring oss ständigt. Men det krävs ett visst mått av stillhet för att uppfatta skönheten i det som Gud vill glädja oss med. Små barn kan se detaljerna bättre än vi stora. De kan studera en myra eller en maskros ingående och uppmärksamma oss på dess skönhet.


Det är viktigt att ta tid till stillhet också, så att stressen varvas ner och vi får återkoppla till Gud i tystnaden och ensamheten. Det ger en inre frid som är värd att satsa på.

Av Anna* - 17 mars 2008 00:41

29 Jesus återvände nu till Galileiska sjön och gick upp på ett berg i närheten av sjön och satte sig där.

 30 Och en stor folkmassa kom till honom. Bland dem fanns lama, blinda, döva, stumma och många med andra sjukdomar. Man lade dem framför Jesus, och han botade dem alla.

 31 Människorna kunde knappast fatta det. De som tidigare inte hade kunnat säga ett ord pratade nu ivrigt. De som varit lama hoppade och sprang, och de som hade varit blinda såg sig omkring! Och de lovprisade Gud.


Jag förstår att man förvånades över de under som Jesus gjorde. Han botade alla som kom till Honom. Här hade Jesus satt sig för att vila en stund och människorna strömmade till Honom med alla upptänkliga fel.


Undren var ett faktum och glädjen var stor. De som blivit helade och de som burit dit dem jublade av fröjd och lovprisade Gud. Den bästa reklamen som finns är den som kommer direkt från den som har varit med om undret.


Gud vet att vi längtar efter omedelbara under och tecken. Men samtidigt tror jag att vi kan bli blinda för det som verkligen händer om vi stirrar oss blinda på det vi önskar skulle ske.


Jag är övertygad om att ingen bön, ingen handling av uppriktig kärlek och omsorg, inget bibelord som uttalas eller läses är färgäves. Allt kommer att bära frukt på ett sätt eller ett annat. Det finns en stor välsignelse i att se det lilla som något välsignat.


När vi ber för en människa så händer det något gott inom den människan och det finns saker som måste läggas tillrätta i andevärlden för att det ska kunna bli förvandlingar som är bestående. När vi förstår det så tappar vi inte modet för att vi inte kan se det med våra ögon.


Något händer och vi litar på att Gud vet vad som behöver göras först, sist och däremellan. Jag vet att glädjen blir stor när Gud har varit i farten och berört oss själv eller via någon villig medmänniska. Jag är oerhört tacksam för alla böner och för alla kärleksfulla tankar, ord och gärningar som jag varit föremål för.


Gud är god och Hans nåd varar evinnerligen!

Av Anna* - 16 mars 2008 00:32

21 Jesus lämnade sedan denna del av landet och vandrade de åtta milen till Tyros och Sidon.

 22 En kananeisk kvinna, som bodde där, kom till honom och bad: Herre, kung Davids son, visa barmhärtighet mot mig. Min dotter har en ond ande i sig och den plågar henne ständigt.

 23 Men Jesus gav henne inget svar, inte så mycket som ett ord. Då uppmanade lärjungarna honom att skicka iväg henne. Säg till henne att gå härifrån för hon irriterar oss med sitt tjat, sa de.

 24 Då sa han till kvinnan: Min uppgift är bara att hjälpa judarna.

 25 Men hon kom närmare och föll på knä och bad honom: Herre, hjälp mig!

 26 Det är inte rätt att ta brödet från barnen och ge det åt hundarna, sa Jesus.

 27 Ja, jag vet det, svarade hon, men till och med valparna under bordet har rätt att äta smulorna som faller där.

 28 Kvinna, sa Jesus till henne, din tro är stor, och du ska få det du bett om. Och hennes dotter blev omedelbart botad.


Jag förundras över detta replikskifte. Det är en annan sida av Jesus som blir tydlig. Ibland får vi lätt en sned bild av hur Han var här på jorden. Som om Jesus skred fram med händerna lätt sammanpressade framför sig. Men Han var helt och hållet människa också.


När jag märker kvinnans desperation och Jesu avvaktande hållning så är det något som faller på plats för mig. Hon var ihärdig. Jesus förbarmade sig över henne. Lite av denna ihärdiga, desperation är det som har fört mig långt på min vandring med Gud.


Det är som om vi kan beröra Guds hjärta genom att framhärda i att begära och tro på Guds förmåga att ge oss bönesvar. Ibland sker det omedelbart och då prisar vi Gud, jublar och berättar om de under vi varit med om. Andra gånger blir det en mer gradvis förändring och då kanske vi inte kan peka på helandet och se den exakta stunden det vände.


Hur det än ser ut i våra liv, så finns det hjälp att få. Vi kan få begära mer än vi har rätt till och veta att vi talar med den Gud som alltid är vaken och lyssnar till våra ord. Han vill ge oss bönesvar. Det är inte som det var i gamla testamentet längre. Gud vill ge oss allt gott!


Ändå kan det vara saker och ting som hindrar oss från att ta emot fullt ut av det goda Gud vill ge oss. Det kan vara därför vi behöver vara envisa och fortsätta att be om det vi behöver och vara vissa om att vi kommer att få det vi ber om för Gud är god. Han vill ge oss det vi behöver och kommer därför att låta allt falla på plats åt oss i rätt tid.

Av Anna* - 15 mars 2008 03:17

10 Sedan kallade Jesus folkskarorna till sig och sa: Lyssna till vad jag säger och försök att förstå detta:

 11 Ni blir inte orena på grund av vad ni äter! Det är vad ni säger och tänker som orenar er!

 12 Då gick lärjungarna fram till honom och sa: Du retade fariseerna genom vad du sa.

 13-14 Jesus svarade: Varje planta, som inte planterats av min Far, ska ryckas upp med roten, så bry er inte om fariseerna. De är blinda ledare som leder de blinda, och de kommer alla att falla i samma grop.

 15 Då bad Petrus Jesus förklara vad han menade när han sa att människor inte blir orena av att äta mat som enligt lagen är förbjuden.

 16 Förstår du inte det? frågade Jesus.

 17 Inser du inte att det man äter passerar genom magen och ut igen?

 18 Men onda ord kommer från ett ont hjärta och smutsar ner den människa som uttalar dem.

 19 Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, otrohet i äktenskapet, sexuell lössläppthet, stöld, lögn och skvaller.

 20 Det är det som smutsar ner. Men man blir inte oren andligt sett genom att äta utan att först ha tvättat händerna.


Det är viktigt att vi bevarar våra hjärtan rena. Det handlar om våra motiv och våra känslor. När vi gör våra uppgifter med hjärtat så kommer det att vara rikt välsignat av Gud. Det är rena motiv och rena avsikter som gör att hjärtat hålls rent.


Det står att vi först av allt ska bevara våra hjärtan ty därifrån utgår livet. När vi låter annat smyga sig in i våra hjärtan, som besvikelse eller bitterhet så stryps själva livet för oss. Det blir unket och tråkigt, dött och trist. Det är hjärtats renhet som gör att vi upplever en glädje i livet.


Därför är det en viktig undervisning som Jesus ger lärjungarna i detta stycke. Det är inte det vi stoppar i oss som gör oss orena. Det handlar istället om att vi släpper ut det som är inom oss. Det orenar oss.


Därför är det viktigt att vi håller det städat och rent i vårt inre så att vi inte förorenar oss genom förtal eller skvaller, elakheter eller omoral. Vi mår så mycket bättre om vi väljer att agera med integritet och när vi har sunda gränser i våra liv.

Av Anna* - 14 mars 2008 03:09

1 Kort därefter kom några fariseer och andra judiska ledare från Jerusalem för att diskutera med Jesus.

 2 Varför följer inte dina lärjungar de gamla judiska traditionerna? frågade de. De bryr sig ju inte om att tvätta händerna innan de äter, vilket reglerna säger.

 3 Han svarade: Och varför bryter ni med era regler mot Guds bud?

 4 Guds lag säger till exempel: 'Hedra din far och mor. Den som föraktar sina föräldrar måste dö.'

 5-6 Men ni säger: 'Även om era föräldrar har det svårt, så kan ni ändå ge pengarna som ni lagt undan för deras underhåll till templet!' Genom de regler som ni själva hittat på ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning att man ska hedra och ta hand om sina föräldrar.

 7 Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er:

 8 'Dessa människor säger att de ärar mig, men deras hjärtan är långt borta.

 9 Deras gudstjänst är värdelös, för de håller sig till sina människogjorda lagar och inte till Guds bud.'


Dessa ting pågår hela tiden inom kristenheten och det är en sorg för Gud. Människor försöker att tala om för andra hur de ska bete sig och när det hindrar människor från att hitta fram till Gud och uppleva barnaskapet hos Honom så blir det fel och Gud vill att det ska upphöra.


Han villa att vi ska hålla oss till de bud Han gett oss. Numer är det inte fler än två. Det ena är att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta, all vår själ och all vår kraft och det andra är att vi ska älska vår nästa som oss själva.


Kärleken uppväger en myckenhet av synder. Sånt är mäktigt tycker jag. När vi gör det bästa vi kan och av gott hjärta så kan det bli fel utan att det gör något. Gud kompenserar för vår egen brist och rättar till det som blev tokigt.


Det är ingen ursäkt för att bete sig illa eller för att vara slarvig eller dylikt. Det är endast det faktum att Gud är som en kärleksfull förälder som låter tvååringen försöka hälla i mjölk i glaset trots att det sannolikt misslyckas för att tvååringen behöver träna för att klara av det en dag.


På samma sätt låter Gud oss försöka  och när vi gör våra uppgifter med goda avsikter och med kärlek så kompenserar Han för vår egen brist. Vi kan få be om förlåtelse när vi sårat någon och vi kan bli korrigerade på ett milt och kärleksfullt sätt av Gud ibland och då känner vi att det är rätt.


Så låt den inre renheten bestå och städa ur ofta!

Ovido - Quiz & Flashcards