34 De for sedan över sjön och gick i land vid Gennesaret.

 35 Nyheten om deras ankomst spred sig som en löpeld, och man rusade runt och uppmanade alla att komma och ta med sig sina sjuka så att de kunde bli botade.

 36 Och de sjuka bad honom om att de åtminstone skulle få röra vid hans kläder, och alla som gjorde det blev friska.

Jesus pep inte runt och försökte få människor att komma till Honom. Det var andra som såg Honom komma som sprang omkring och uppmanade människor att ta med sig alla sjuka. Det blev fullt med folk där!

De sjuka var själva inställda på att Jesus var deras hopp och räddning. De bad att få sträcka ut händerna för att röra vid Hans kläder och alla som verkligen också gjorde det blev friska.

Ibland är det vi som behöver ta steg i tro. När vi tar steget och sträcker oss ut mot Jesus så händer det saker som vi inte trodde var möjliga. När vi går på vattnet eller sträcker oss efter Jesu hand, Jesu kläder eller tofsen på Hans mantel, så flödar läkedom ut till oss.

Idag ska vi vara Jesu händer och förmedla läkedom till människor. Vi ska bemöta andra med kärlek och sträcka oss längre i tro för att de ska bli friska. Det händer alltid något när vi bryr oss om en annan människa. Det är alltid en nåd och kraft som strömmar genom oss och ut till andra människor när vi tror och bryr oss.

28 Då ropade Petrus till honom: Herre, om det verkligen är du, så låt mig få komma till dig på vattnet.

 29Javisst, sa Jesus. Kom! Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.

 30 Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka.Rädda mig, Herre! skrek han.

 31 Genast räckte Jesus ut handen och tog tag i honom. Är din tro så liten, sa Jesus, varför tvivlade du?

 32 Och när de klivit i båten lade sig vinden.

 33 Och de andra som satt där i båten föll då ner för honom och sa: Du måste vara Guds Son!

Att gå på vattnet är något som vi inte uppfann, men som händer lite nu och då i vårt kristna liv. På samma sätt som Jesus uppmanar Petrus att komma, låter Han oss också ta klivet över relingen och gå i riktning mot Honom.

Så länge vi har Jesus i sikte så går vår vandring väldigt bra, men när vi börjar se på vågorna som rasar och omständigheter så kommer rädslan och drar ner oss i djupet. Därför är det så otroligt viktigt att antingen se till att Jesus sitter i båten med oss eller att vi håller blicken fäst vid Jesus när vi är ute och går på vattnet!

Men det Jesus säger när Han drar upp Petrus är förunderligt. "Att din tro är så liten." Petrus tog steget i tro. De andra lärjungarna satt kvar i båten. Det var ingen annan än Petrus som hade tillräckligt mycket tro för att också ta steget att börja gå på vatten.

Jag tror inte att Jesus hade någon förebråelse i sin röst när Han sa detta. Det var säkert väldigt mycket kärlek i de orden. Han vet hur mycket du och jag vill tjäna Gud och hur mycket vi vill pröva det som är övernaturligt. När vi gör det så kommer Jesus att backa upp oss. Under och tecken ska följa var och en som tror!

22 Omedelbart därefter bad Jesus lärjungarna att sätta sig i båten och fara över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.

 23-24 Sedan gick han upp på ett berg för att be. Så blev det natt, och ute på sjön råkade lärjungarna i svårigheter. Det blåste upp, och de hade all möda att se till så att båten inte kantrade.

 25 Omkring klockan fyra på morgonen kom Jesus till dem, gående på vattnet!

 26 De skrek av skräck, för de trodde det var ett spöke.

 27 Men Jesus talade genast till dem och sa: Var inte rädda! Det är jag!

Hej och hå! Här har det största matundret någonsin precis utspelat sig på stranden och så åker lärjungarna iväg i båten och Jesus kommer efter, men de känner inte igen hopnom. Det är märkligt, men inte otroligt. Hur många av oss skulle kunna tänka oss att bara säga: Tjena! Fin kväll, eller hur? till någon som kommer promenerande på vattnet?

Det finns tillfällen i livet då vi får lita på att det som verkar konstigt ändå är det rätta. På samma sätt som Jesus kan ta sig fram till lärjungarna utan att bruka sig av en båt, så kan Han komma oss till hjälp i alla möjliga och omöjliga situationer idag också!

Han behöver inte använda sig av de mänskliga metoderna eller brukliga sätten. Han behöver inte vår hjälp att komma på hur Han ska göra. För Honom ligger lösningen till våra problem redan klar. Det brukar istället vara i riktningen att vända oss bort från problemen och mot lösningen som blir Hans uppgift.

Om vi klättrar våra problemberg ett steg i taget så kommer vi snart att ha klarat av det. Ibland behöver vi vara uthålliga och ibland är det istället vår förmåga att se den stora bilden som blir viktigare.

Gud kan föra oss upp på hög höjd där vårt problemberg inte blir större än gruskorn. Där kan vi få se lösningarna och de vägar Gud har igenom, under, över eller runt det som står i vägen för oss.

13 När Jesus fick höra nyheten for han iväg med en båt till en avlägsen plats för att vara för sig själv. Men folkskarorna såg vart han var på väg, och från många byar följde man efter honom till fots.

 14 När Jesus steg ur båten väntade en stor folkmassa på honom, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

 15 När det blev kväll kom lärjungarna till honom och sa: Det är dags för kvällsmat för länge sedan, och det finns inget att äta här i öknen. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt om och köpa mat.

 16 Men Jesus svarade: Det behövs inte, ni kan väl ge dem mat!

 17 Kan vi?, utropade de. Vi har bara fem brödstycken och två fiskar!

 18 Ta hit dem, sa han.

 19 Sedan bad han människorna att sätta sig i gräset. Och han tog de fem brödstyckena och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Sedan bröt han itu brödstyckena och gav dem till lärjungarna, och de delade ut dem till folket.

 20 Och alla åt tills de blev mätta. Och när man till slut samlade ihop det som var över blev det tolv fulla korgar.

 21 Det var omkring fem tusen män i folkskaran den dagen, förutom kvinnor och barn.

Jesus bygger tro i våra liv. Han gör under vart han än går fram och det är ständigt nya ting hana försöker lära  lärjungarna. I det här fallet så vill Han vidga deras vyer ännu mer än tidigare.

Det var mängder av människor där på plats när Jesus konstaterade att de skulle ge dem alla att äta. Det var femtusen män och då räknades inte alla kvinnor och barn. Säg att det var 15 tusen personer på plats och alla fick äta tills de blev mätta och ändå blev det tolv fulla korgar över.

Det är imponerande!

Frågan är om vi har tro för sådana under idag! Det är först när vi börjar prata om under och tecksen som tro kan börja byggas upp på dessa områden. Det är först när människor ser att det sker saker som de kan gå vägen fram till upprättelse och helande.

Först kommer behovet, sedan tron och sist det under som vi längtar efter.  Jesus har medlidande och vill bota alla. Jag är övertygad om att det inte finns en enda bön eller en enda kärleksfull beröring som är utan verkan. Allt verkar vad det är utsedd att göra och återvänder inte fåfängt.

Vi vet bara inte vad det är som skett, alla gånger. Det kan vara bitar som behöver läggas på plats innan det fullkomliga helandet visar sig. Det kan också vara behov som vi inte förstår eller ser som är viktigare än de vi ber om.

Gud vet och Han har ansvar för det som sker också! Tack och lov!

 6 När så Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Hennes dans behagade Herodes så till den grad

 7 att han lovade att ge henne vad hon än begärde.

 8 Hennes mor viskade då till henne: Be om Johannes döparens huvud på en bricka.

 9 Kungen blev förskräckt, men på grund av sitt löfte och eftersom han inte ville ta tillbaka det inför gästerna gav han order om att hon skulle få det.

 10 Därför halshöggs Johannes i fängelset,

 11 och man lade huvudet på en bricka och gav det till flickan och hon bar det till sin mor.

 12 Sedan kom Johannes lärjungar för att hämta kroppen och begrava den, och de gick till Jesus för att berätta vad som hänt.

Detta är bland det märkligaste man kan läsa om. Tänk att vilja någon annan så illa att man vill ha huvudet på ett fat. Det är avundens kännetecken. Att inte tjäna något på det, bara missunna andra att ha det bra.

Denna missunnsamhet finns överallt i samhället. Människor vill se till att andra inte får vad de själva inte kan uppnå. Varför kan inte vi människor vara glada för andras framgång?

Hur farlig var egentligen Johannes döparen? Jag blir förundrad över hur människor kan anse att det är värt att döda någon för dennes åsikter eller tankar, ord och gärningar. Det som är sant kommer att visa sig en dag och då får var och en stå för sitt eget. Det är ingen som kommer att hålla dig ansvarig för det jag gör.

Det finns en tröst i detta faktum. Vi kan påverka allt som sker och vi kan faktiskt också se att det finns vägar mitt i ödemarken för oss alla. Även om ingen annan förstår det vi gör, så blir vi fullkomligt ledda av Gud att ta tag i det som är tufft och finna vägar ut ur det och fram till en allt större frid.

 1 När kung Herodes hörde vad man berättade om Jesus

 2 sa han till sina män: Det måste vara Johannes döparen, som har kommit tillbaka från de döda. Det är därför han kan göra dessa under.

 3 Herodes hade nämligen arresterat Johannes och kastat honom i fängelse därför att Herodias, hans älskarinna, ville det. Hon var egentligen gift med hans bror Filippos,

 4 och Johannes hade sagt att det var fel av Herodes att leva ihop med henne.

 5 Helst av allt skulle Herodes ha velat döda Johannes, men han var rädd att det då skulle bli upplopp eftersom alla människor trodde att Johannes var en profet.

Herodes gillade inte att Johannes vittnade om sanningen inför honom. Han ville hålla på som han gjorde och blev därför arg. Herodes kastade Johannes Döparen i fängelse. Ändå hade Herodes respekt för vad folket skulle säga.

Han visste att människor såg Johannes som en profet. De drogs ut till öknen för att lyssna på Johannes tala och för att bli döpt av honom. Även Jesus blev döpt av Johannes och från den stunden började Jesus roll att öka medan Johannes avtog.

Det var ingen nyhet för Johannes. Han visste att det skulle bli på det sättet. Han var beredd på det och ändå vacklade han i det sista.  Men Jesus bryr sig om Johannes. Han talar med honom så att Johannes får nytt hopp och ny tro.

Efter detta börjar Herodes att fundera på hur han ska få undan Johannes. Han ville helst döda honom, men kunde inte riktigt komma på hur han skulle göra. Det är så lätt att avund och rädsla fångar oss i en fälla som drar ner oss själva. Må du bli sparad från att skapa eller falla i en sådan fälla.

53-54 När Jesus hade berättat detta återvände han till sin hemstad Nasaret i Galileen och undervisade där i synagogan och förvånade alla med sin visdom och de under han gjorde.

 55 Hur är detta möjligt? undrade folket. Han är ju bara en snickarson, och vi känner hans mor, Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas.

 56 Och hans systrar bor här. Var har han fått allt ifrån?

 57 Och de retade sig på honom.Då sa Jesus till dem: En profet blir erkänd överallt utom i sin egen hemstad och bland sitt eget folk!

 58 Och eftersom de inte trodde på honom gjorde han bara några få under där.

Ibland kan det hända att människor ser mer på det mänskliga än det som är oändligt. Vi predikar ett evangelium med upprättelse, förlåtelse och förvandling. Det betyder att vi behöver förstå och tro på att människor kan förändras och förvandlas genom sinnets förnyelse.

Inte ens Jesus kunde göra under när människor vägrade tro. De såg på den snuvige Jesus som sprang omkring som alla andra barn i trakten och som ramlade och skrapade upp knäna som de andra. De kom inte förbi de första intrycken och såg Jesus som så vanlig att inget andligt skulle kunna ske.

Deras negativa inställning hindrade dem från att ta emot det goda som Han hade att ge dem. De klarade inte av att ta sig förbi de tankebyggnader som konstruerats under många år.

Var alltså inte ledsen om människor inte tar emot det du säger i din egen församling. Det finns stor chans att andra kommer att lyssna om ditt hjärta är rent och din inställning den rätta. Om din attityd är rätt så kommer du att få den plats du ska ha och göra det Gud tänkt. Ingen människa kan stå ivägen för det Gud har planerat för dig. Du är unik. Speciell. Välsignad av Gud.

47-48 Himmelriket liknar också ett nät som en fiskare kastar ut i vattnet och får upp fisk av olika slag, både bra och dåliga. När nätet är fullt drar han upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger han i en korg, men de andra slänger han bort.

 49 Så kommer det att vara vid tidens slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de goda människorna och

 50 kasta de onda i den brinnande ugnen. Där kommer man att gråta och klaga.

 51 Förstår ni det?Ja, sa de, det gör vi.

 52 Då tillade han: Det betyder att varje judisk laglärare, som har blivit en lärjunge i Guds rike nu av egen erfarenhet kan berätta om både det nya och det gamla.

Allt finns sida vid sida och det kommer att vara så ända fram till tidens ände. Vi är inte kallade att motarbeta det onda. Vår kallelse handlar inte om att strida mot demoner eller kämpa mot andemakter. Vår uppgift här på jorden är att älska och utbreda Guds rike. Vi behöver inte kämpa mot det onda för att göra det. Vi behöver endast sprida ljuset.

Mörkret kan inte finnas där ljuset finns. När vi utbreder ljuset så blir mörkret utplånat alldeles av sig själv. När vi öppnar dörren in i ett mörkt rum så kommer ljuset utanför att tränga undan mörkret i rummet. Det är ljuset som sprids och utplånar mörkret. Det är en enorm välsignelse för det innebär att vi inte behöver kämpa på samma sätt som vi lärt oss tidigare.

Vi kan välja att förtrösta tillräckligt på Gud att vi förstår att Han vet vad Han gör. Vi kanske inte förstår särskilt mycket av det Gud gör i vår värld idag. Det är ändå inte viktigt. Vi kan få välja att göra Guds vilja på det område vi har fått uppenbarelse om.

Våra gåvor och vår kallelse har blivit nedlagd i oss sedan jordens skapelse. Vi får utveckla dem, skärpa dem, använda dem, men de kan aldrig tas ifrån oss. Vi kommer aldrig att kunna göra slut på dem och vi kommer inte att behöva förstå hur de fungerar, bara veta att Gud använder dem för att sprida ljuset som utplånar mörkret.

Resten tar Gud hand om. Tiden kommer då agnar och vete kommer att särskiljas. Det kommer också tider då de dåliga och de goda fiskarna ska delas. Gud gör det verket åt oss. Till dess lever vi sida vid sida och arbetar på samma arbetsplats, på samma område osv.

Välsigna och lev nära varandra.